Alla inlägg under maj 2012

Ibland skulle jag vilja ha en skinnväst. En sån där svart, fin som man blir tuff i. Jag skulle ha användning av det ibland. Alla ni som redan är ganska självsäkra, modiga och tuffa tycker nog att det låter lite fånigt, men ibland kan jag i alla fall behöva se lite större ut än jag är, liksom...Idag till exempel, när vi var ute i skogen och letade grejer som matte gömt. Vi var på ett berg och både Abbe och jag höll på att leta efter en försvunnen boll. Abbe hade fått korn på den och letade intensivt och jag drog mig närmare för att kanske kunna hitta den först... Då plötsligt dök det upp en jättestor Rottweiler precis nedanför bergskanten. Jag reagerade instinktivt och sprang fram till kanten och skällde som en besatt för att skrämma iväg den. Men det lät inte riktigt som jag tänkt mig... Abbe tittade upp men återgick snabbt till att leta, för nu fanns ju risk att en främmande hund kunde hitta vår boll och det är inte acceptabelt. Matte ropade på mig och Rottisen som också släpade runt på en matte tittade undrande på mig. Kommer ni ihåg Mowgli i Djungelboken? När Baloo ska lära honom att låta som en "bamsing till Björn" ...? Ungefär så blev det... jag måste nog träna mer på det här... Eller skaffa mig en väst... Knutte-Koy

I kväll har de gaddat ihop sig tror jag. Mot mig! De smyger i buskarna eller ligger och trycker i diket när jag kommer, och det är sååå jobbigt att hålla sig i skinnet då. Matte brukar bli jätteglad när jag skvallrar på dem och talar om att de ligger där - och jag får till och med godis ibland. Ja, det beror på hur tydligt jag berättar för matte har jag förstått. Men det är inte alltid jag vill avslöja allt för henne - det brukar nämligen leda till att jag får en ny instruktion om vad jag ska göra istället för att jaga iväg dem. Och trots allt - inget går upp mot en riktigt häftig kattjakt!! Jägar-Koy

I morse fyndade jag igen. Jag sprang lite före de andra. Mitt i kraftledningsgatan på berget låg nå't konstigt när vi kom på morgonpromenaden. Det luktade skumt så jag stannade på lite avstånd och sträckte mig framåt för att försiktigt kolla vad det var för nå't . Beredd på att hastigt kunna hoppa baklänges stod bakbenen kvar medan framtassarna flyttade sig framåt... Närmare och närmare så jag blev jääätte låååång... Det var en hög med fjädrar, och den låg väldigt stilla så jag vågade mig fram för att nosa på den. Det var en fågel och den mådde inte nå't vidare... Den hade nog kraschat in i ledningarna ovanför. Kan man få fart på den igen tro? Jag provade med ena tassen och puttade lite på den, men det hände inget. Så då tog jag den andra tassen också och puttade åt andra hållet. Ingen reaktion nu heller. Konstigt. Men nu har Abbe och matte fått syn på vad jag håller på med och Abbe är ju en sån där fågelapportör, så nu är det risk att han snor mitt fina fynd... Nu är goda råd dyra. Hur ska jag göra?? Och om inte Abbe tar den är det risk att matte snor den istället... Jag får lov att bära iväg den själv! matte ropar på mig, men jag låtsas att jag inte hör. Gapar stort och... Blääää!!! Fy! Vad äckligt!!! Hela munnen full med fjädrar! Tvi!! Nä, den kan man inte ta i munnen! Den får helt enkelt ligga kvar där. Man kan ju inte spara på allt... Sägs det. Fågelhunden Koy

Det är tidig lördagsmorgon. Klockan närmar sig sex och alla sover. Alla utom jag. Jag har tråkigt. Jag hoppar upp i sängen och puttar lite på matte, men hon bara klappar lite på mig, vänder sig och sover vidare. Så jag går på fyndarrunda. Och plötsligt så hittar jag min gamla rosa gris. Den enda som fortfarande har grymt kvar. Vilken lycka! Det måste jag visa för matte! Men hon sover ju... Just det... Men om jag är tyst och lugn brukar jag få komma upp i sängen. ... Så jag tassar dit och tar ett mjukt hopp upp i sängen och håller min rosa fina gris rakt övanför hennes huvud samtidigt som jag trycker till runt den. OIIINK!!! OIINK!!OJ så rädd hon blev! Det var ju inte meningen. Hon höll nästan på att få slag. Jag ville ju bara visa.... Fyndarkungen Koy

När vi skulle gå hem från jobbet idag träffade vi en mycket trevlig man i hissen. Han log och pratade snällt med mig när vi skulle kliva in, så jag snabbade mig fram och trängde mig fram till honom före Abbe och var precis på väg att hoppa upp på honom när matte reagerade. Hon stoppade mig, men han var så snäll den här mannen att han bara ville klappa på mig ändå. Även om jag var lite busig... Han skulle också ned till garaget så vi fick gå i kort koppel med matte men bredvid honom hela vägen. Det var ganska svårt faktiskt eftersom han ville småprata snällt samtidigt som matte spände ögonen i oss och krävde att vi skötte oss. Efter en bit kommenterade han och berömde att vi kunde gå så fint utan att dra. Han skulle bara veta ... Han såg inte att vi hade båda hennes tummar i ögonen.... Och han känner inte vår matte! MBL tror hon bara handlar om tvåbeningar på jobbet. Vi andra då? Har vi verkligen ingen talan? Överkörd Koy

Mitt språkrör har varit bortrest ett par dagar. Det är därför ni inte har hört ifrån mig på ett tag. Vi har nämligen bara ett språkrör här. Det är lugnast så, då blir det inte så många bud. Och så blir det tyst och skönt när hon är borta några dagar. Vi har fått jobba ihop med husse istället och tagit hand om hans kunder. Det funkar alldeles utmärkt. De som gillar att gosa med hundar ger jag min odelade uppmärksamhet till - vilket brukar resultera i att de sitter länge och gullar med mig. De som är mer såna som bara hälsar och tycker att hundar ska vara lydiga tar Abbe hand om. Då kan han både sitta och ligga och vinka och så'nt trams för att få en liten bit kex, eller nå't. Och de som inte gillar hundar struntar vi i. När vi kommer hem från jobbet blir det en promenad och sen kan vi bara koppla av, medan husse håller på med en massa annat. Rätt skönt faktisk. Att bara vara.Koy

Det är många turer, mycket steg och byten som ska tränas nu. Igår var vi på agilitykurs hela dagen men då skulle jag tränas till att kunna ha rollen av panelhöna medan matte skulle lära sig att föra Abbe. "Handling" kallas det och går ut på att tvåbeningen ska föra och fyrbeningen ska utföra. Det var tydligen knepigt för matte för hon var tvungen att göra om många gånger och de höll på en hel dag med det där. Himla orättvist tycker jag som inte fick vara med. Panelhöna... Vilken fånig benämning på en stackars åsidosatt vallhund.... Men nu kan jag det i alla fall, så nu är vi klara med den träningen, om jag får bestämma. Efter kursen i går kväll hade hon nog lite dåligt samvete mot mig, så då skulle hon dansa med mig också. Det var klassiska rocklåtar på radion och då gick tanten igång:) Då skulle vi träna positioner och steg till musiken tyckte hon. Och det var faktiskt ganska kul. Lite snurrar och slalom mellan benen fick jag också lära mig innan hon gav upp. Idag var det en träff i min agilitykurs och då skulle hon försöka föra mig också. Jag är ju fortfarande lite ovan vid det här, så det är lite svårt för mig att förstå vad hon menar ibland. Särskilt som hon inte alltid är så bra på att föra.. Men är det inte traditionellt så att det är vi pojkar som ska föra i en dans? Jag förstår inte riktigt varför det bara är hon som ska bestämma vilka hinder vi ska ta, och i vilken ordning de ska tas. Dessutom är det hon som ska bestämma vilka snurrar och byten som ska göras säger de. Hon ska föra och jag ska utföra... Ja, ja... Bättre att vara en hunsad hackkyckling än en åsidosatt panelhöna. Let's dance nästa! Koy

Igår när vi var på vallningskursen fick vi lära oss att den förare som trillar i leran i fårhagen bjuder på tårta. Det fick vi veta tack vare att en av mina kurskompisars matte trillade inne i fållan bland tackorna som försökte hålla sig undan för honom. Det gick bra, men tårta utlovades till nästa gång. Tyvärr kan vi inte vara med då för matte ska bort ... Men, men... Min matte höll sig på benen inne i fållan, men vid ett tillfälle kom en tacka dundrande i full fart in i mattes onda knä, och då lät hon riktigt illa! (Det resulterade i en haltande matte idag.)När vi sedan stod utanför och tittade på när kompisarna vallade och matte slappnat av, då hände det. Jag låg på marken bredvid mattes vänstra ben och hon hade kopplet bakom sig och runt högra armen. Plötsligt höll min kurskompis där inne i hagen på att tappa fårflocken och jag behövde hjälpa till. Så jag sprang upp... Och pang - så låg matte där på marken med kopplet i knävecken!!! Det tog verkligen tvärstopp! Vi tittade förvånat på varandra, matte och jag. Och alla tittade förvånat på oss oxå. Det var ju inte inne bland fåren, men en liten tårtbit bör det väl kunna bli här hemma, som plåster på såren. Jag fick faktiskt lite ont i nacken av det där... Tårtsugen Koy

Skapa flashcards