Idag har jag varit fantastisk! Jag har skött mig exemplariskt i fårhagen och matte är såååå nöjd med mig. Som vanligt har jag vallat i långlina för matte litar inte fullt ut på mig ännu. (Jag tycker fortfarande det är lite kul att sprätta iväg fåren och matte vill ABSOLUT inte att jag gör det när hon inte har tillgång till en rutinerad hund som kan samla ihop dem efteråt. Åtminstone inte om de har sprätt över staketet. Idag hade hon inte det.) Vi har tränat på att fösa fåren, att jag ska flanka åt både höger och vänster - enligt mattes önkemål, och att gå lugnt rakt fram mot dem och lägga mig ner o vänta på nya direktiv. Allt detta skötte jag jättebra idag och matte kunde stå med tackorna omkring sig och jag flytta mig en liten bit åt olika håll för att hålla balansen. Varje gång jag flyttade mig flyttade sig fåren lite runt matte, men det var lugnt och trivsamt och jag fick massor av beröm. Då plötsligt hände det. En tacka lyckdes trassla in sig i linan. Och när hon insåg det blev hon rädd. Och hon sprang. Och då sprang även de andra tackorna. Plötsligt blev det kaos! Matte som höll ett stadigt grepp i linan svor till när det brände hål i handskarna och ett finger fick ett brännsår för plötsligt spändes linan som satt fast i mitt halsband. Jag började dras iväg efter den flyende tackan när matte slängde sig fram och knäppte loss linan från min hals. Jag måste erkänna att i det här läget hade jag lite svårt att hänga med på vad hon ville. Tackorna sprang och hon kastar sig fram och knäpper loss mig. Är det konstigt att jag trodde hon ville ha hjälp att stoppa dem??? Och jag startade för att springa efter dem... Men, det hördes tydligt på hennes röst att det var INTE det jag skulle göra. Jag skulle bara ligga still! Så jag gjorde det. Och det blev bra. Tackan kom loss och ingen skada var skedd, förutom på mattes finger och en trasig handske då, men matte är såååå nöjd med att det gick bra och att jag var så duktig. Högt prisad Koy

Vet ni hur många fula ord det finns i människospråket? Det vet inte jag heller, men jag har förstått att det är ganska många. Min matte provade sig igenom sitt register här i helgen när hon upptäckte att rådjuret varit och ätit upp ALLA de röda blommorna på en av hennes nya klängrosor. Han hade lyckats få in huvudet genom staketet och klippt av blommor och knoppar. Så nu finns det bara tre rosor som fortfarande har blommor kvar trots att de är planterade inne i hundgården. Så nu är det ett extragaller uppsatt utanför rosorna... Hmm... Bara han inte lyckas en gång till...han är inget vidare omtyckt den där typen... Tänk om de ger mig uppdrag att hålla bevakningen där ute på nätterna. Det är mörkt. Det är kallt och det är blött... Och mörkt... Nej! Jag vill sova inne där det är varmt och mjukt och tryggt...Stugsittarkoy

Det är ganska kul att få åka på tävlingar. Det händer himla mycket då. Många hundar och många tvåbeningar i varierande storlekar. Men man måste sköta sig hela tiden och det är jobbigt. Igår var vi på nå't som kallas Rallylydnad och matte tävlade med Abbe och då fick jag inte vara med. Men före och efter fick jag. Det hade ingenting med snabbhet att göra i alla fall, det förstod jag när vi tittade på. De var ju hur långsamma som helst. Agilityn går mycket fortare! Men det fanns en massa skyltar uppställda på gräset och då skulle man tydligen göra en massa olika saker. Kul? Det vet jag inte...jag fick ju inte prova... Men det var väldigt många olika sorters hundar med på detta, fler olika sorter än jag sett på andra typer av tävlingar och det är ju spännande. Det var några riktigt pyttesmå där, som morrade varnande åt mig när jag kom i närheten. Och några riktigt stora, långbenta, korthåriga damer som bara reste ragg på en liten del av ryggen när de såg mig. Konstigt, de såg rätt snälla ut ändå... Hmmm... Men jag fick inte leka med dem heller. Så var det några såna där stora tuffa typer som man har respekt för bara man ser dem och några små som ville se tuffa ut. Det gick sådär... De där små som glömde bromsa innan de sprang in i väggen är jag inte så impad av... Har de ingen koll alls? Det som slog oss var hur lugnt och tyst det var bredvid planen trots att det var så många hundar där. Det var inte många som skällde och det var inte många som ens busade under uppvärmningen med sina hundar. På så sätt var det en bra träningsmiljö tyckte matte och jag fick massor av godis och beröm eftersom jag hade mycket lättare att hålla mig lugn än bredvid en agilityplan... Men så speciellt svårt var det ju inte. Lättförtjänt godis ibland. Och jag fick dessutom smaka en bit av mattes bulle. Himla gott och mysigt att fika ute så här:) Betraktaren Koy

Nu har matte och jag varit och vallat igen. Vi har tränat fösning av fårskallar och det gick jättebra tyckte matte. Jag skulle gå i lugnt tempo mot dem, lägga mig när hon sa till och fortsätta framåt när hon säger det. Helt ok tyckte vi båda två. Men så skulle vi träna flanker också. Det är mycket svårare, eftersom fåren sällan står kvar och väntar när jag kommer nära utan de börjar röra sig... Och då vill jag ju stoppa det... Men det är inte alls säkert att jag får det.... Men om jag parkerar dem i hörnet så vet jag var jag har dem. Det känns bra! Där kan de stå! Så kan vi träna flanker fram och tillbaka... Fram och tillbaka... Jag får massor av beröm för det här. Kul! Vallaren Koy

KF har nå't på svansen och matte försöker ta reda på vad det är. I dessa situationer förvandlas katten Knas alltid till KF, eftersom han inte är det minsta samarbetsvillig. Han genomgår någon form av transformation; från luddig, mjuk, spinnande knubbig katt till att bestå av en otrolig mängd kloförsedda ben och ett gigantiskt gap med tänder som försvarar sig mot allt och flyr så fort tillfälle ges. Eftersom matte bara har två händer beordrar hon husse till att hålla Kattf...n, men det ser ut att behövas mer hjälp. Så nu kliver jag in och anmäler mig för tjänstgöring. Jag vallar och håller yttre cirkeln... Varv efter varv runt matbordet och husse, matte och KF - ja det står möbler ivägen för att jag ska kunna jobba rationellt, men det får gå.... Men matte är inte helt överens om att min självpåtagna arbetsinsats hjälper dem i behandlandes av katten. Nej - det var inte heller det som var min avsikt. Jag tänkte bara se till så att han inte smiter, och om han gör det så tar jag tillbaka honom igen. Tror jag... Väktaren Koy

Matte och Abbe håller på och tränar positioner hemma i matrummet medan regnet smattrar på taket. Abbe ska vara på rätt ställe vid vänster sida, eller höger sida, eller mitt framför matte när hon förflyttar sig eller stannar. Och han ska kunna skilja på vilka ord eller tecken som betyder vad och han ska ha fullt fokus på matte. När han gör rätt får han beröm och köttbullar. Ingen av dem bryr sig om mig. Trist! Så, jag leker väl själv då. Det är ju faktiskt väldigt kul det också. Mycket roligare än det där ni håller på med... Jag har en tennisboll! Det har inte ni! Har ni sett - jag kan springa runt er med min fina tennisboll... Ingen tar någon notis alls om mig. Faktiskt är det så att Abbe får ännu mer beröm när han inte bryr sig om mig... Hmmm... (Nu börjar det bli lite väl orättvist... Jag vill också ha köttbullar ju....) Jag tar ett varv till då. Släpper bollen nerför trappen - springer ner och hämtar den och upp igen... Och .... Ooouups! Å f'låt... Det var inte meningen att tappa den under magen på dig Abbe... Jag hämtar den genast! Stå still bara så kryper jag under dig... Jag är borta nästan direkt igen... Du hinner knappt märka mig:)) Vaddå svårt att hålla fokus? Skulle det vara mitt fel? Eller? Störningen Koy

Det är tidig lördagsmorgon och bara matte och jag är vakna. Matte sitter vid köksbordet och dricker kaffe och jag leker med en av mina saker i väntan på att fler ska vakna. Då kommer den där vithåriga smått korpulente gubben upp för trappan. Nej, det är inte husse jag snackar om - han är ju mörk.... Det är kattskrället som verkar ha vaknat på fel sida för han säger fula saker till mig nu när matte inte ser det. "piss off", typ... Vad nu det kan betyda? Men jag vill ju leka... Snälla.... Kom igen då... Undrar om det går att provocera igång honom då... Kom igen - gubbe! Jag smyger runt honom och lägger mig mitt framför honom när han sätter sig ner och spänner ögonen i mig. Sedan slår han. En rak höger men jag duckar. Då tar han sats och smäller till med vänstern. Jag parerar och slänger huvudet snett bakåt så han inte når mig. Katten tar ny sats nu med båda framtassarna i luften. Han slår i snabb takt med högern, vänstern och så högern igen och jag parerar. Ingen träff ännu:))...Nu är det nog slut på första ronden för han sätter sig ner och stirrar på matte. Som om hon skulle bli domare, eller? Men hon tycker nog att detta var lite spännande för hon säger inget. Kom igen nu då katten...Vi kan väl köra en rond till? Jag tycker det är jättekul med en sparringpartner. Vi är rätt så jämna i reaktionshastighet också, och egentligen börjar vi gilla varandra rätt bra, bara han kunde sluta vara så himla nedlåtande. Han kallar mig skitunge och ska alltid ha alla fördelar själv. Med ålderns rätt, eller nå't... Men jag ska nog tänka ut nå't som kan få honom på fall... Jag är både listig och stark.Boxar Koy

När vi kom hem efter vår spring och spår-runda hade vi blivit utsatta för sabotage! Husse hade klippt gräset och då råkat trampa ner i en stor grop (för femtielfte gången, typ), och den här gången ledsnade han. Så han fyllde igen den! Men... Det var ju min gång till Kina! Nu kommer ingen av oss att få se hur det ser ut där nere... Hmmm... Fast det är klart... Jag kan ju göra en ny någon annanstans :)Schaktar-Koy