Alla inlägg under november 2012

Vi har en kompis på besök ett par dagar. Inte odelat positivt... Han gör anspråk på min matte och på farbror Abbes uppmärksamhet. Morr... Men han håller sig undan för mig när jag bröstar upp mig. Det är bra. De ska visa respekt! De där små... Han har i alla fall fullt sjå att hinna med oss i skogen med sina korta ben... Så han skäller i total frustration när vi springer ifrån honom... Men han försöker hinna med.. Men så har han problem med att all snö fastnar i hans päls också. Efter en kort stund i skogen ser han ut som en snölykta i form av en hund - hopsatt av massor av små snöbollar... Ja, det kan ju inte vara så kul. Så det är nog bra att matte hjälper honom med att få bort dem, även om jag tycker att han får för mycket uppmärksamhet. :( Missunsam Koy

Nu är det extra kul att studsa runt i skogen! Det har fått en ny dimension med allt det vita som täcker både marken och träden. Det är svårare att hitta bollen när den ligger gömd i snö och dessutom är det stor risk att man själv blir täckt av snö om man springer in under ett träd. Så det gör jag! Dessutom är det lite spännande att man inte riktigt vet vad man ska landa i efter nästa studs. Är det berg under? En tuva? Eller en pöl? :) ungefär vart tredje skutt slutar med att åtminstone en tass hamnar i en vattenpöl. Detta är kuuuul!!! Skuttungen Koy

Alla ben är inte goda! Det tycker i alla fall inte jag. Så jag äter det inte. Det får ligga där på golvet, så vet jag var jag har det.... Därmed inte sagt att någon annan får ta det! Nej, det var ju mitt ben! Husse plockade upp det och lade det högt upp på en bokhylla inne på kontoret och sen gick han därifrån... Hmmm... Hur ska jag nu kunna komma åt det??? Jag vill ha det på golvet, där jag hade lagt det... Det finns en stol där bredvid fikabordet. Om jag ställer mig på den kanske jag kan nå upp? Ja, kanske... Med framtassarna på ryggstödet och baktassarna på sitsen... Jag sträcker mig och blir jättelååång... Och jodå... Jag nådde! Men det åkte med några andra saker som låg bredvid också.. Men det gör inget! Jag vann! Nu kan jag lägga mig på golvet igen och ha mitt ben liggande orört bredvid mig! Nu har jag koll! Så ska det va! Benkoll på läget! Koy

Tja, det beror lite på vilken kvalitet det har. Det vill säga, de som är hårda är ofta lite längre än de som är lättare att bita av. Om det går slappt att klippa av dem brukar de dessutom gå i soporna, och sedan finns de inte längre... Klippare-Koy

Nu ska matte åka bort igen. På jobb. Och den här gången ska vi prova nå't nytt. Jag ska få vara ensam hemma med husse och farbror Abbe får åka med och vara kurshund. Oj, oj.. Undrar hur det ska gå. Men matte verkar nöjd... Och det är nog husse också - för jag har lyckta linda honom... Runt tassen, typ... Men det går nog bra! Jag får se till att hålla honom sysselsatt och aktiverad :)) Tränaren Koy

Jag har tagit på mig en ny uppgift. Jag är numera Personlig tränare. Åt farbror Abbe. Han vet inte om det, men det gör inget. Jag gör det både för hans och min skull. Det blir så mycket roligare så här har jag kommit på. Förut har jag ju berättat om hur jag brukar springa förbi honom och sno bollen framför näsan på honom, men det är inte så kul längre... Han slåss ju aldrig om en boll (och inte nå't annat heller) så nu springer han inte ens hel vägen fram när jag springer förbi... Så nu har jag bestämt mig för att träna honom till att öka farten istället. Så nu väntar jag... Jag ligger fortfarande på pass när matte kastar bollen. Och när han springer förbi mig i full fart ligger jag kvar och väntar lite... Sedan startar jag och axar bakom honom... Det triggar honom till att öka lite till... Och lite till... Och jag hänger på... Kul! I nio fall av tio låter jag honom ta bollen först, men så ibland... Ja, jag måste ju sno den ibland, annars kommer han ju inte fortsätta att anstränga sig. Eller?? Sprinter-Koy

Nu har de flyttat till en varmare och torrare plats över vintern. Fåren alltså. Men det kunde ju inte jag veta. Det var så himla tomt i hagen utan dem när vi kom dit. Så matte bestämde sig för att passa på med lite svår spårträning för min del. Jag satt i bilen medan hon gick ett spår runt hela hagen, med flera föremål som hon tappade på vägen. Sist tappade hon min leksak. Sedan började hon plocka undan saker och göra det hon kom dit för... Medan jag bara satt och väntade i bilen...När hon sen kom och hämtade mig och satte på spårsele och lina började jag undra... Men snart förstod jag! Fåren har rymt och jag ska spåra upp dem! Så jag började jobba direkt. Men oj så svårt det var! Matte ville att jag skulle släppa fårspåren och ta spåret efter där hon har gått istället. Hur tänker du nu? Är du dum i hela huvudet??? Jag har ju fått korn på att de var här i grindhålet senast de sågs. Tillsammans med några andra tvåbeningar... Om jag får fortsätta kanske jag kan hitta dem!.. Nä... Hon är envis min matte... Först ska jag gå i hennes spår o hitta de saker hon har tappat... Okey då... Men sen kan jag väl få leta rätt på fåren? Och när jag hittat dem - får jag hämta tillbaka dem då? Snälla! Vi kan väl inte klara oss utan dem hela vintern? Eller?.

Övergiven Koy

Ja, så står det på skyltar utmed våra vägar nu för tiden. Ibland står det "jakt med lös hund pågår". Så nu går vi inte så många skogspromenader på ett tag. Farbror Abbe gillar ju inte när det smäller och om vi ska vara ärliga är nog matte oxå lite skotträdd. Åtminstone när det är människor med riktiga gevär ute o springer i skogen... Så vi håller oss till vår skog inne i området. Där får man inte jaga, så det känns tryggt. Idag fick vi springa i berget - det är en favorit särskilt för Abbe. Han älskar att från toppen på detta berg få springa hela vägen ner, leta rätt på bollen och sedan springa hela vägen upp till matte igen för att lämna bollen och så hoppas han på att få göra om det igen... Smart? Nja... Men han får ju bra träning. Matte tycker det är jättebra för hon behöver ju bara stå där uppe och kasta. Idag slängde hon flera saker åt olika håll och så fick vi turas om att leta och hämta. Det var rätt kul. Mitt i allt när jag ligger bredvid matte o väntar på att Abbe ska bli färdig hör vi hur det skäller. Drevskall.. Det kommer närmare och närmare... Vov...vov... Vov... Abbe hittar bollen och kommer tillbaka med den och matte säger att vi ska stanna båda två. Skallen försvinner åt ett annat håll och så tystnar de... Så börjar de igen... Så blir det tyst... Det är någon som jagar i vår skog! Det är en hund, troligen ganska liten och troligen utan tillhörande jägare... Och förmodligen har hen också tappat bort rådjuret vid det här laget... Tur det! För här får man ju inte jaga! Kan du gömma bollen en gång till matte? Snälla! BollpojkenKoy

Skapa flashcards