Jag vill ha kontroll! Inte så konstigt - jag är ju en Bordercollie. Min matte vill också ha kontroll, men hon är ingen BC utan en helt vanlig tvåbening. Ibland blir det lite jobbigt när vi båda två vill ha koll på läget, men på olika sätt. För båda två anser vi oss veta bäst. Idag blev det lite konstigt när vi skulle kasta loss från ön vi låg på och det blåste rätt kraftigt från sidan. Matte satte på mig flytvästen och sade åt mig att stanna i sittbrunnen medan hon själv försvann upp på däck. Detta gillar jag inte alls! Det kan ju hända en massa saker där uppe som jag inte ser. Jag höll mig riktigt länge och stannade kvar, men när husse också gick upp på däck för att hjälpa till kunde jag inte hålla mig längre... Jag smög efter... Där uppe var det bråttom att komma iväg för att vi inte skulle driva upp på nåt grund. Dessutom var det halt och gungigt. Men jag anmälde mig tappert för tjänstgöring. Men vilken otacksamhet jag möttes av! Matte påstod att jag skulle gå tillbaka ner i sittbrunnen för att inte vara i vägen. Och så var hon orolig att jag skulle halka i sjön. Det var det fräckaste! Jag har ju koll! När husse drog upp ankaret och styrde bort från alla grynnor och alla tampar var hoplindare och nedlagda igen kände jag mig nöjd. Det är en ganska väl fungerande besättning på den här båten. Men matte hade synpunkter... Hon påstår att vi måste träna mer på att matrosen ska stanna på sin post, tills ny order har getts. Hmmm. Undrar vad hon menar med det... Vem är den där Matrosen? Undrande Koy

Farbror Abbe har en ansvarsfull arbetsuppgift varje sommar. Han simmar med hållet. Det betyder att när det blåser lite från sidan på båten behöver man ofta en extra tamp som avlastar ankaret lite och den blir ibland lite knepig att lägga fast. Så det är jättebra att Abbe kan simma ut till båten, hämta tampen hos husse, ta den i munnen och simma in till matte som tar emot den och knyter fast den. Ibland har han till och med sprungit upp på land, rundat en tall och hållit kvar i tampen tills matte kommit dit och knutit en knop. Han får jättemycket beröm varenda gång han hjälpt till och jag har avundsjukt tittat på många gånger nu. Så idag, när vi lade till på tredje stället, ville jag också hjälpa till. Abbe simmade fram till husse och hämtade tampen och var på väg mot matte när jag simmade ikapp honom. "Nu tar jag över" sa jag och greppade tag i linan. Men oj - vad grinig han blev! Han som nästan alltid är snäll morrade plötsligt väldigt varnande åt mig. Jag förstod budskapet: ge F....n i mitt jobb! Detta ska göras med noggrannhet och kompetens och inte hur som helst! Men hur ska jag kunna lära mig om jag aldrig får försöka??? Surgubbe! Koy the trainee

Nu har de tvingat oss att vara uppe på land i flera timmar. De har ätit. Vi har ätit. Och vi har torkat och nu är det dags för kvällspromenad på ön så vi ska kunna sova hela natten. Vi går in i skogen och går tvärs över ön när matte plötsligt hojtar till: "oj, vilka fina kantareller!"..." Och vilka mängder!" Och tänk så fel man kan höra! Jag tyckte precis att det lät som om hon sa: " varsågod! Gå och bada!" Så det gjorde jag... Samtidigt som hon satte sig ner för att plocka svamparna hörde hon plasket! Farbror Abbe som aldrig hann fatta vad som hände såg mig springa ner i vattnet och drog slutsatsen att han missat mattes tillåtelse, så han slängde sig också ner i vattnet och simmade ut. Tänk så tokigt det kan bli! ... Och så fel man kan höra när man vill;) Blötdjuret Koy

Man får inte roligare än man gör sig - säger de. Och det kan jag ju hålla med om. Så jag är hela tiden full av "hitte-på". När vi kom iland efter gårdagens segling visade det sig att de lagt till vid en jättebrant klippa. De gör ofta det för att det är lättare att komma in med båten då. Men det är å andra sidan svårt att gå i vattnet för att bada. Men matte visade mig att jag kunde gå i en bit bort från båten, men det var ganska brant även där. Jag sprang längs kanten och hittade några olika ställen där jag kunde nå ner till vattnet i alla fall, men det var så brant att jag inte vågade lägga mig ner och simma. Så jag vände upp igen och sprang mellan alla dess olika ställen. Först ett - ner med tassarna i vattnet - upp igen och till nästa ställe- tassarna i vattnet - upp igen och till nästa ställe - ner med tassarna i vattnet - ... Osv fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Vet ni vad som händer då? Jo berget blir såphalt! Och vad händer om man springer på ett såphalt berg? Just det! Jag har gjort min egen vattenrutschkana! Badpojken Koy.

Idag har vi åkt gummibåt. Det är OK, men lite jobbigt för att man måste sitta still hela tiden. Jag vill ju vara aktiv, eller så vill jag gosa. Att sitta still och titta på utsikten är inte ett alternativ! Men det har inte mina tvåbeningar fattat. De ska hela tiden ha med mig på att sitta still och "bara vara". Vad är det för dumheter? Nåja, jag överlevde. Men jag satt framför matte och hon klappade mig i alla fall större delen av tiden. När vi kom tillbaka till båten fick vi bada själva. Under övervakning. Matte satt bredvid, men hon var lite okoncentrerad för hon märkte inte att jag smet iväg. Jag gick lite längre bort och hittade en egen plats att bada på. Jag gick ner i vassen och provade att lägga mig ner i vattnet, trots att jag inte bottnade, och jag testade att simma. Jag kan!! Jag simmade fram och tillbaka några gånger när jag hörde henne; " vart tog Koy vägen?" Farbror Abbe skvallrade naturligtvis och visade var jag var, så jag bestämde mig för att simma tillbaka. Oj, vad mycket beröm jag fick! Och jag var tvungen att testa igen. Jag gick i långt bort och simmade ända fram till matte och husse. Det här var ju kul! Jag kan simma!!! Koy - så in i vassen!

I natt har jag haft vakten. Jag tog på mig den uppgiften eftersom ingen annan tog ansvar för en så viktig sak. Ändå är det ju inte precis som hemma. Men jag har skyddat min flock mot både brand och vilda djur. Hela natten. Och en natt är väldigt lång kan jag meddela. Och det har kanske hänt att jag slumrat till då och då, men jag har hållt mig vaken större delen av natten i alla fall. Och ungefär varannan timme har jag meddelat matte. Men eftersom hon sov var jag också tvungen att först väcka henne. Ja det är klart - annars skulle hon ju inte veta att allt var lugnt... Så jag hoppade upp i hennes koj och pussade henne på näsan tills hon vaknade och belönade mig med att klappa mig ett tag. Men hon somnade om igen, så jag har fått hålla vakt hela natten. Men nu är jag trött. Så jag sover i sittbrunnen medan de är vakna och fixar - ja, nu är det faktiskt deras tur! Nattvakten Koy

... på en sjögräsbevuxen sten i vattnet. Det krävs en del koncentration för att hålla sig kvar, men jag har klarat det i snart en halvtimme nu. Och så kallar de mig för badkruka! Mig!? Matte och husse har inte ens klivit ner i vattnet ännu - trots att det är jättevarmt. Men farbror Abbe han simmar och simmar. Fram och tillbaka. Med och utan saker. Han tar vad han får och han simmar på allt som flyter - och lite till... Men jag, jag håller på och tränar upp mina sjöben. Det säger de att det är bra att ha när man ska segla. Och idag har vi börjat. Jag har försökt att hålla mig kvar i sittbrunnen, trots att det lutar och gungar. Och sedan har jag försökt att knalla runt på hala stenar i vattenbrynet. Det är inte heller lätt. Men jag jobbar på det... Så här på kvällskvisten har matte tagit fram de stora handdukarna och gnuggat oss ordentligt för att vi ska få komma ner i ruffen och sova. Abbe har ju redan sin stickkoj som han alltid ockuperar, och i år har jag blivit tilldelad en del av dubbelkojen. Det var helt OK tycker jag. Bara att breda ut sig! Natti natti från Koj-Koy

Nu har vi varit och tävlat på riktigt också. I agility. Både hoppklass och agilityklass. Det var kul! Ja, iallafall fall den lilla stund det varade. Större delen av dagen gick ju till att vänta... Och vänta... Och vänta.... Jag och mina kompisar fick ligga i ett tält som skulle ge lite skugga och svalka var det tänkt, men den här dagen var så varm att det fanns nästan ingen svalka att få. Men så kom matte och hämtade mig till slut. Då gick vi en rastningsrunda, sedan värmde vi upp, och så var det till att vänta igen... Och vänta... Och vänta... Och trots att jag börjar bli riktigt vältränad på det här med att vänta så är det nog min sämsta gren tror jag. Jag tycker det är sk...t tråkigt att vänta! Men till slut var det vår tur. Vi hade startnummer 44, så det var bara några stycken kvar efter oss. Vi klev in på planen och matte talade om var jag skulle sätta mig - framför ett hinder. Så väntade hon på domarens signal innan hon tog av mig koppel och halsband, sade åt mig att sitta kvar medan hon själv gick iväg och ställde upp på andra sidan hindret. Hon måste ju få lite handikapp, annars har hon ingen chans alls att hinna med. Jag satt där och väntade och så fick jag klartecken att starta. Och det gjorde jag! Över hindret, genom tunneln, över ett hinder till och genom en tunnel och sedan hade jag sprungit förbi matte som gjorde sitt bästa för att hinna med. Hej vad det går! Och vad kul det är! Jag har fullt fokus på matte för hon försöker verkligen att hinna med och visa mig vart vi ska. Vad duktig hon är! Men nu går det nog lite för fort, jag får lov att vänta lite på henne. Hon kan ju inte hjälpa att hon bara har två ben och är så där lång och konstig. Och dessutom har hon ju ingen vidare kondis. Hon är ju trots allt ganska gammal. Men nu närmar vi oss upploppet... Tre hinder på rad på väg mot målet och hon skriker "fram"! Och jag kör! Full fart framåt! Kul! Och matte gasade riktigt duktigt där på slutet också. Men hon stöp in över mållinjen så jag fick hämta min leksak själv och ge den till henne så vi kunde leka lite. Oj vad glad hon blev! Det tycker jag var kul! Tänk om hon var så lätt att belöna varje dag:) Coachen Koy