Alla inlägg under augusti 2013

Hemma klassar de mig som huligan. En fotbollshuligan. Det innebär att det är jag som förstör fotbollen. Men det är bara delvis sant. Jag håller på och plockar av all den fula reklamen de har satt utanpå bollen bara. Resten är helt. Så vad gnäller de för? Vill de verkligen skryta med att de gett mig en billig reklamboll? En sådan kan man ju inte visa sig med bland de stora killarna! Då är det mycket bättre att den ser väldigt välanvänd och utsliten ut... Så jag jobbar på det just nu....

Satan Koyowitch

Nu har min matte fått en ny rolig idé. Jo, jag menar det, jag gillar den här idén. Nu har hon fått för sig att vi behöver träna på att tävla i agility och det innebär ju att jag får köra ännu mer. Det är kul! Men vi är inte riktigt överens om hur det ska gå till bara. Matte envisas med att säga att jag måste samla ihop mig och lugna ner mig. Och hon påstår att jag kör för fort. Men hallå! Borde inte hon ha fattat ännu att det går på tid??? Hon har ju kört agility i flera år nu. Och om man tävlar om att köra banan på kortast tid, då har man inte tid att ta det lugnt. Eller?Matte vill att jag ska ligga stilla och lugn ända tills det är dags att starta och sedan tycker hon att jag ska vänta in henne i banan. Men så kan vi ju inte hålla på, då blir vi ju omkörda av alla! Nej, jag har bestämt mig för att det måste gå att trimma även en gammal matte. Jo, det ska gå! Med lite mer träning så... Koy the coach

Vad är Hästens sängar i jämförelse med Hundens soffor? Nada! Jag har ju för vana att provligga alla tillgängliga soffor varje natt och därför vågar jag påstå att jag vet vad jag talar om. De jag väljer håller en hög klass. Idag har jag testat bilsäten också och lämnat mitt expertutlåtande.... Husse lämnade oss i bilen utan att stänga till lastgallret mellan bakluckan och baksätet. Då tog jag för givet att han ville att jag skulle testa de stolarna också. Baksätet var helt ok kan jag berätta, men förarsätet var ganska nedsuttet och betydligt trängre. Passagerarsätet där fram var också sådär. Så jag testade baksätet igen. Och det blev klart bättre när man sparkat ner lite grejer som låg i vägen. Jo, det blev godkänt. Men bästa platsen var ändå i bakre delen av bilen. Liggande på rygg på en filt, tätt tryckt mot den stängda bakluckan kan jag sova riktigt gott och då är det inte heller någon som ser mig. Då får man vara i fred. ända tills husse får för sig att jag är på rymmen... Då blir man väckt av att han står utanför och gapar. Kojprovaren Koy

Mina tvåbeningar är som de flesta andra verkar det som. Matte städar och fixar och husse tänder grillen. Idag har de dessutom besök av två små tvåbeningar, två tjejer som är jättebra på att klappa oss. Länge! Men när husse börjar plocka fram korv och kött att lägga på grillen då har vi inte riktigt tid att ligga still och njuta av gosandet. Det kan ju hända att han tappar nåt och då är det bäst att hålla sig framme. Jag erbjöd mig att hålla koll på grillningen när husse började skära sallad och sånt, men det tyckte inte husse var någon bra idé. Otacksam typ! Men det gjorde jag ändå. På avstånd... Jag har full koll och jag håller på att lära mig det här. När jag blir stor ska jag bli grillmästare. Farbror Abbe ger mig sitt fulla stöd och lovar att provsmaka allt jag lagar. :) När det började lukta sådär riktigt gott, då var det klart sa husse och gick dit och hämtade maten. Och så gick de och satte sig vid bordet för att äta. Men jag tror att han glömde en bit på grillen. Ja, jag är nästen säker på det. Tänk om det är så... Tänk om det ligger nåt kvar som blir alldeles svart för att han har glömt det... Då kanske det blir helt oätligt.... Jag måste nog kolla...eller? Jo, jag gör't! Jag smyger ut till grillen utan att någon ser mig. Hoppar upp och puttar undan locket. AJ! Så varmt det var! Och locket landade med en skräll på altangolvet. Oj då, inte så diskret direkt! Nåja, som blivande grillmästare måste man ju få lov att misslyckas någon gång ibland. Nästa gång... Då ska jag visa dem! Griljerande Koy

Nu är jag lite bekymrad för min matte. Hon är skum. Det verkar som om hon har någon form av tvångstankar. Alltså såna där om att man bara måste trampa på vissa ställen eller gå under en stege för att det inte ska hända nåt otäckt. Idag har vi varit på min andra agilitytävling. Alltså riktig tävling med officiella resultat. Och då var hon konstig. Först var det jätteviktigt för henne att jag trampade både i början och slutet av varje balanshinder. Och det vet jag ju att det är. Sån har hon varit hela tiden, så det har jag lärt mig. Och jag gjorde det helt utan anmärkning idag. Klart godkänt alltså! Men... Så var det det där med hur man ska gå runt pinnar. (Tur att de inte har en stege som man ska springa under en massa gånger också). Jag vet ju att det är jätteviktigt för henne hur jag går in mellan de där slalompinnarna också. Det har vi tränat mycket på. Alltid med första pinnen till vänster om mig när jag går in... Bla...bla...bla... Men idag hängde hon upp sig på var jag gick ut ur slalomen också. "Fel!" Sa hon. "Gör om och gör rätt!" Och det sa hon sisådär där en fem - sex gånger innan det dög... Vad tror hon händer om man genar lite i banan? Kommer himlen att rasa ner? Eller blir det missväxt och svår nöd? Troligt??? Jag undrar jag om det här är nåt som går att behandla? Terapihunden Koy

Idag har vi varit och träffat några kompisar till matte. Tantkompisar. Vi har blivit klappade, kliade och gullade med, det gillar både jag och farbror Abbe. Men så har de tillrättavisat mig en massa gånger också och påstått att jag är ohyfsad som kikar under kjolen på tanterna. Det kan jag inte hålla med om. Jag tycker att jag är rätt så hyfsad på det. Och snabb. Och ingen kan missa att ge mig uppmärksamhet när jag gör så;) Men jag har charmat tanterna också. Och kramat dem lite. Alla mår ju bra av en kram då och då och jag har lärt mig att det också är ett bra sätt att få mycket uppmärksamhet. Och kanske kan man till och med tjäna nåt på det? Don Koy

I kväll blev jag för ovanlighetens skull inte riktigt mätt. Det skulle allt vara gott med lite efterrätt. Farbor Abbe som alltid är positivt inställd när det gäller mat håller naturligtvis med. Men matte har åkt iväg hemifrån så det lär inte bli nåt träningsgodis än på ett tag i alla fall och husse somnade i solen på altanen när han hade ätit upp sin mat. Det enda som finns framme är torrfoder i kattens skål och det står högt uppe på en bänk i köket... Hmmm... Man får inte gå upp på bänkarna i köket, det vet jag, så detta är ett problem.Och Abbe skulle aldrig komma på tanken att göra nå´t sån't så honom har jag ingen hjälp av... Han har å andra sidan lärt mig att det som ligger på golvet det får man ta. Då gäller det bara att hinna fram först, annars är det kört. (Matte är inte helt överens om den spelreglen, men hon är klok min matte, så hon väljer vilka strider som är värda att ta. Han är ju trots allt en labrador.) Så då är frågan hur jag ska lösa detta? Hmmm... om jag bara sticker fram nosen lite grann så når jag bara till kanten på bänken. Men om jag ställer mig upp på bakbenen blir jag riktigt lång.... och då kan man putta den där brickan som skålen står på ut mot kanten...och OUPS - så trillade den...och så ligger all kattmaten strödd över köksgolvet. Så det kan bli!   ... och nu gäller det att vara snabb! Men vet ni vad? Jag hann inte njuta av min framgång alls - för plötsligt kom husse flygande - och det var tydligt att nu var det bäst att dra sig tillbaka... en stund i alla fall.

Småhungrig Koy


Nu är vi tillbaka i vardagen igen. Och nu på morgonen var vi ute på en vanlig morgonpromenad i skogen. Abbe och matte lekte inkallningsleken - den när Abbe springer i full fart mot matte och hon belönar farten med att kasta iväg bollen så han får jaga efter den. Själv lekte jag min egen "bakhållslek". Den går ut på att jag lägger mig i bakhåll så varken matte eller Abbe ser mig (framförallt inte Abbe) och sedan genskjuter jag och snor bollen före Abbe hinner fram. Elakt - men kul!  Jag hade lagt mig nedanför en slänt och matte och Abbe var där uppe. Jag hörde Abbes steg när han kom springande. Jag såg bollen flyga i luften över mig och Abbe tog avstamp och hoppade. Samtidigt startade jag som skjuten ur en kanon. Och så hände det... Kraschen var ett faktum! Två kraftpaket av rörelseenergi som kolliderar i luften omvandlades till en enda stor tung päls med åtta ben som rullade runt på marken.   Men vilken tur att vi känner varann så väl och att vi vet att det inte var något elakt menat. För vi reste på oss - tittade förvånat på varandra - och sprang vidare. Och jag visade farbror Abbe var bollen låg och lät honom ta den. Den här gången....

Kamikaze - Koy

Skapa flashcards