Lita aldrig på en tvåbening med dammsugare! Det har farbror Abbe alltid sagt, men jag har ärligt talat aldrig fattat varför. Förrän idag. Idag är hon sig inte riktigt lik, min matte.

Det började i veckan som gick med att både Abbe och jag har blivit getingstugna här hemma på tomten. Hon har sett dem, de slöa getingarna som flugit ner och satt sig i huvudet på oss och stuckit till. Helt oprovocerat! Usch så dumma de är. Det gör ju jätteont! Så matte har börjat fundera över var de kommer ifrån och så upptäckte hon ett getingbo i slipersen bredvid vår uppfart. De ska inte vara där, tänkte hon och bestämde sig för att se till att de flyttar.

Men en av dem tyckte inte att det var någon bra idé. Så han stack min matte. Om han hade frågat mig först, så hade jag kunnat tala om att det är oklokt att göra så. Men han frågade inte. Och nu är det krig! Och hon drar sig inte ens för kemisk krigsföring. Hon är grym! Utrustad med en dammsugare och en sprayflaska med radar tog hon sig an uppdraget - att utrota dem! (Nu var det inte längre tal om någon flytt. Nu skulle de dö!) Hon startade dammsugaren och höll slangen mot deras ingångshål och så sprayade hon radar rakt in i hålet... OJ vad det surrade. (Jag stod instängd i hallen och tittade ut genom fönstret och matte fick springa undan flera gånger för att de inte skulle komma åt henne igen.) Så gjorde hon en ny attack - och dammsög upp alla vimsiga getingar som flög ut. Så höll hon på lääänge idag och sedan, när det verkade vara slut på surrande elakingar stängde hon av dammsugaren, stoppade påsen i en plastpåse och knöt till och slängde den i tunnan. Så reta aldrig en tvåbening med dammsugare. Det kan gå riktigt illa.

Övervakaren Koy

Ingen har väl trott att min matte skulle börja köra rally? Även om husse ofta anklagar henne för att köra fort, så är det bara ute på vägarna. Den senaste tiden har hon dessutom passat sig extra noga, för hon lyckades visst missa att hon åkte förbi en fotoautomat härom veckan, och de bilderna måste man betala massor för trots att de inte var nåt vidare bra.  

Igår var hon i alla fall på Rallykurs med Abbe, utan bil. Eller - jag låg ju i bilen men den stod still på parkeringen, medan de knallade runt på planen. Matte var kartläsare och förare och Abbe skulle bara göra det han blev tillsagd. Det går till så att man går en bana med en massa skyltar, där det står på vad man ska göra. Så man behöver ha en läskunnig tvåbening med sig som berättar vad det står, så man kan göra rätt. Och det gjorde Abbe, så det gick riktigt bra. Och kul var det också, sa de. Synd då att jag inte ick vara med. 

Men jag fick köra lite agility sedan, när Abbe fick ligga i bilen och vila. Så då provade jag också att köra lite rally-tempo, men det pallade inte matte med riktigt. Hon ville bara att jag skulle gasa på sista rakan, hela resten av banan skulle gå lugnt och kontrollerat... Men det är ju så kul med lite race, här och där. Och jag tycker det är ganska så svårt att vara återhållsam på agilityplanen. 

Speedy Koy

Vaddå "bar gärning"? Och vad menar du med "syltburk"? Det här är kattens matskål! Ingen syltburk!.. Jag förstår inte vad du menar? Vart vill du komma? 

Ja, det är tidigt på morgonen. och ja, jag ligger med tassen i kattens matskål på min sovdyna. Och...??? Den låg här och det var lite rester kvar på botten av den, så jag har bara diskat den ju. Gör det nåt? Hur den kom hit har jag ingen aning om. OM jag har vetat det så har jag glömt det nu! Och skeden på golvet vet jag inte heller nå't om. Det är väl katten som har sparkat ner den, eller det kanske är husse som har tappat den?? Vad tror du om mig egentligen, matte? Inte skulle väl jag...??

Anklagad Koy

Nu har vi varit på återbesök på djursjukhuset igen. Ja, jag fick som vanligt stanna i bilen, men farbror Abbe blev undersökt. Igen. Idag fick han kissa i en burk och bli fotograferad på insidan, men ingenting... och nu ställer sig matte och husse frågan: ska vi fortsätta till nästa nivå? Det här lutar åt att den här svåra frågan - vad är det för fel på Abbe - kan bli en riktigt dyr historia att utreda. Kan vi inte bara bestämma oss för att det inte är nåt fel och lägga ner det här? Han kanske bara är en riktig hundokondriker? Vi provar att bestämma oss för att sätta fokus på allt som är bra istället.Som jag, till exempel. Du matte brukar ju säga att det är det som är bra som ska uppmärksammas mest och förstärkas. Det tycker jag låter bra! 

Åsidosatt Koy

Plötsligt kom matte på att det snart blir kväll och mörkt ute. Oj, nu måste vi snabba oss för att hinna ner till fåren och ge dem lite nytt vatten och byta batteri. Ja, till elstängslet alltså. Fåren går inte på batteri;).

Vi får åka med båda två, så Abbe slipper vara ensam hemma. När vi kommit halvvägs ser vi att himlen är alldeles mörk in mot stan, men den är fortfarande ljus ut mot havet till, och det är dit vi ska. Vi hinner nog innan det blir regn. 

När vi kommer fram lämnar vi Abbe i bilen med bakluckan öppen och går in i hagen. Då blir det plötsligt alldeles mörkt. Matte bestämmer sig snabbt för att börja med att byta vatten, så hon slipper stå i regn och göra det. Så jag får order om att lägga mig ner och vänta och hon går för att hämta slangen. Då plötsligt börjar det blåsa upp och så kommer regnet. Inom loppet av ett par - tre minuter blir himlen svart och det blåser kuling och regnar på tvären. Och där ligger jag i en fårhage och väntar medan matte byter vatten åt fåren. Tackorna har tagit skydd under ett träd och står tätt tillsammans och ser ut som om de inte tänker gå någonstans alls. Punkt Slut. Men jag vill ju... Men så bestämmer matte att detta inte är kul alls. Hon är redan blöt och frusen så hon bestämmer att vi ska hem. Vi får träna inne istället säger hon. Men... Så kan du väl inte göra, matte? Jag får ju inte ens valla katten där hemma. Nu känner jag mig grundlurad! 

Koy som är blåst på konfekten. 

Idag var en riktig skitdag! Inte mycket som har varit kul alls. Det började med en morgonpromenad tidigt på morgonen. Innan man egentligen hunnit vakna. Men OK - det var väl inget större fel med den, förutom att det var tidigt... 

Men sen... Vi åkte till jobbet och matte jobbade - vi sov... Som vanligt ganska trist... Så gick vi ut på lunchpromenad. Det var då det började... Farbror Abbe mår inte bra! Och det märker naturligtvis  både jag och matte. Men vi hanterar  det helt olika. Matte håller på och pjoskar och frågar hur han mår och tar extra hänsyn, m.m Jag passar på... Att dra lite extra i kopplet...  att hinna först fram till trädet som behöver vattnas... Att först kolla in vem som gått här före oss... Osv.. Men efter lunchpromenaden och en stund till på kontoret blev matte så orolig att hon tog med oss och åkte till veterinären. Men jag fick inte följa med in. Jag fick stanna i bilen. Men vet ni vad? Kan ni fatta vilken tur vi hade? Min "mormor" jobbade just idag. Det var hon som svarade när matte ringde och sa att vi var på väg, och hon tog hand om matte och Abbe när vi kom in. Det gjorde det lite bättre i alla fall, även om Abbe var risig. När veterinären hade undersökt och kommit fram till att Abbe hade ont i magen och gett honom lite behandling fick vi gå ut på en promenad. 

Sedan fick jag ligga i bilen igen, medan de funderade över behandlingen av Abbe. Ordinationen blev vila, dietkost, medicin och kontroll under helgen och återbesök på måndag. Men sedan fick jag också komma i centrum... Jag fick kramas med in "mormor", dvs min mammas tvåbening. Det var härligt! Och hur jag än ser ut, eller hur jag än beter mig kommer jag alltid att vara "bäst" för henne. Det gillar jag!  Helst skulle jag vilja att alla tänkte så. 

Simply the Best- Koy 

Nu har vi varit och tävlat agility igen. Och åter igen kommer matte hem med en åtgärdslista. Hon är delvis jättenöjd med dagen, men... Det finns några detaljer att slipa vidare på. En av dem är att träna på att hantera starter med en lååång raksträcka där jag får upp farten - och sedan ska det bromsas för att svänga, eller ta ett hinder där man måste sakta in först - typ slalom, eller så. En annan är att träna på att springa och tänka. Samtidigt. Idag funkade det senare jättebra ett halvt lopp, antingen första eller sista halvan. Men matte vill att det ska kunna fungera ett helt lopp. Inga små krav hon har. På mig... Undrar om hon kommer att gå vidare i planen med att ställa samma krav på sig själv också? I så fall kanske det kan bli riktigt bra det här. Men hon har ju en stor nackdel. Hon är inte så snabb. Och ju äldre hon blir desto mindre chans att hon ska hinna ifatt mig. Vill till att hon blir riktigt snabb i skallen och klurig då för att kompensera upp den bristen och att hon blir bättre på att berätta för mig hur hon tänker, så kan jag göra jobbet med att springa fort. Det gör jag så gärna! 

Koy - med hjärnkoll... 

Nu gör vi gemensam sak, KF och jag... Vi protesterar å det skarpaste!!! Nu får det faktiskt vara nog! Här kommer det ännu en hundkompis och sover över. Det är väl i och för sig helt OK tycker jag (det håller inte katten med om) det är ju till och med lite kul att få någon annan att busa lite med. Men därifrån till att börja göra anspråk på Vår matte... Vi är inte alls överens om att matte behöver leka med inackorderingarna. Och inte heller sitta och klappa på dem och gosa med dem...det är faktiskt tillräckligt att vi konkurrerar om uppmärksamheten. När vi är ute i skogen och leker får gästerna alltid mer uppmärksamhet än vi. Är inte det konstigt. Om de är så dumma att de springer iväg så kan de väl få göra det då? Varför hålla på och krusa? 

Avundsjuk Koy