Idag har vi varit och tävlat! i agility. Det var jättekul! Tur att det finns tvåbeningar som fixar såna här bra arrangemang som vi kan åka och roa oss på. Och visst är det tur att det finns tvåbeningar som gillar att springa runt och titta på mig och alla andra fyrbeningar när vi hoppar hinder och kryper i tunnlar. För vi har i alla fall himla roligt! Det är inte alltid våra människor är helt överens med oss - det står helt klart. Men min människa har just analyserat filmerna - och jag fick rätt! Det var hon!!! HA! Vad var det jag sa?...   

Vi har sprungit tre lopp - två i hoppklass och ett i agility. Matte är nöjd med de två loppen som vi diskade oss i, men inte i det loppet som vi faktiskt fick poäng på. (Hon fattar nog inte riktigt det här...) I det första loppet så snubblade hon på sina egna fötter så hon landade i banan framför mig. Jag var alltså tvungen att runda henne för att kunna ta nästa hinder och det blev lite konstigt. Men det gick. Men sen... sen missbedömde hon helt hur långt en BC hoppar när han kommer i full fart över ett hinder och landar i nerförsbacke... och när hon väl hojtat och stoppat mig så visade hon inte var jag skulle vara istället - så då hitte jag på lite medan jag väntade... Hon har gjort avbön nu och erkänt att det var hennes fel, så hon är förlåten.   

I det andra hopploppet säger hon att jag hade för bråttom, och hon anklagar mig för att inte ha lyssnat på henne. Och visst - det ligger nå´t i det. Men hon är ju såååå långsam! Och så fruktansvärt petig! Ska det verkligen vara nödvändigt att springa i zick zack mellan alla pinnarna i ett slalom när det går fortare att gena? Och tänk om hon kunde berätta i god tid vart vi ska härnåst - då skulle jag inte behöva gissa... De här tävlingarna går ju faktiskt på tid också. Och nu kom vi runt. Med en himla massa fel - men ändå...

Det tredje loppet var i agility - alltså med en massa balanshinder att ta sig över och en massa kontaktfält att trampa på. Men även här klantade sig min matte. Hon gjorde en massa småmissar - men sen visade hon mig dessutom fel väg i banan! Hon lurade mig att gå in i fel ände av en tunnel - och sen hojtar hon  att det var fel. Så dax då! Det blev en disk till!

Men det är ju kul att hon är nöjd ändå - trots disken. (Hon brukar ju inte vara speciallet förtjust i disk, så Abbe har fått uppdraget som förste fördiskare här hemma och numera är jag utsedd till familjens diskplockare. Det är ju också en stjärnstatus att bygga vidare på :))

Stjärnskottet Koy

Idag har vi varit på rena rama viltsafarin på vägen till och från fårhagen. Det började med att matte saktade in bilen för att spana in en stor fin rovfågel som svävade ovanför vägen och den intilliggande åkern. Den höll nog på och fixa till middagsmaten för den hade inte tid att bry sig om oss där nere på vägen. När vi sedan åkt en bit till så fick hon lov att sakta in på nytt för att släppa fram ett gäng grisar som absolut måste byta miljö just när vi kom åkande. Men de uppförde sig i alla fall betydligt bättre än det rådjur som strax därefter skuttade upp framför oss i två språng och som var väldigt nära att bli påkört... När vi väl kom fram till hagen fick jag jobba ett tag med att flytta på tanterna så sakta som möjligt. Och det är INTE lätt! De vill gärna springa istället för att gå de här damerna. Man skulle kunna klassa dem som ganska lätta på foten faktiskt... Men kanske det har att göra med att vi fick ackompanjemang i kväll? De hade nämligen soundcheck eller nåt i slottskapellet bredvid. Undrar om de kommer att dansa runt i hagen i morgon till levande musik?  

Så åkte vi hem igen och då mötte vi först en räv som kom springande i diket, en katt och sist men absolut inte minst en älg och fyra svanar. Och sedan gick vi ut på kvällspromenad med farbror Abbe och då var våra egna rådjur också ute och knallade runt i området där hemma. Ja, vi behöver i alla fall inte åka till en djurpark. Vi bor ju mitt i den;) 

Koy the Trapper

Nu är jag stor! Igår fyllde jag tre år. Grattis på mig! Och vi hade en ganska kul dag för vi var på klubben och lekte. Ja, jag fick ju inte leka hela tiden, för de höll på och pysslade en massa också, men lite skoj blev det i alla fall. Matte hade fixat påskpresenter som vi fick leta efter. En i taget fick vi gå på skattjakt runt om på den nya hinderbanan på klubben. Själv märkte jag inte så mycket av några hinder, de sprang jag bara förbi, men några av mina kompisar passade på att balansera på dem också medan de letade efter presenterna. Jag hittade en flodhäst som gömt sig bakom en sten och en skattkista med godis högt upp i ett träd.   

Det konstigaste var att tvåbeningarna försvann iväg och käkade tårta utan att bjuda mig! Men det var kanske bra att de också fick lite gott, så de höll sig snälla och glada. Idag ska vi åka på kalas också för jag delar födelsedag med ett annat av familjens barn som ska firas idag istället. Det är ju kul att man kan förlänga firandet lite då också... 

Så grattis på oss på nytt! 

Festprissen Koy

Idag har vi träffat påskharen. Två gånger. Jo faktiskt! Han kom hoppande rakt emot oss på vår kvällspromenad runt området. Han stannade ca 15 meter framför oss och såG tveksam ut, och så bestämde han sig för att hoppa ut i skogen istället för att möta oss på vägen. Men han tog bara en genväg för plötsligt dök han upp framför oss igen. Är han dum i hela huvet? Eller har han redan provat äggtoddyn tro? 

Jag är i alla fall väldigt besviken! Det var ena ynkligt små påskägg han lämnade efter sig innan han försvann igen! 

Lurad Koy