Jag har kommit på ett nytt sätt att få uppmärksamhet när jag tycker alla är alltför tråkiga. Då sätter jag igång med en enmansshow genom huset och det finns inte en chans att de kan ignorera mig. Jodå! Jag har nog märkt att de försökt! De tittar åt andra hållet och låtsas som om jag inte finns när jag springer och kastar med en "nystulen" pryl som egentligen inte tillhör mig. Men än så länge har jag vunnit! De kan helt enkelt inte hålla sig för skratt för det mesta;) Någon gång har det hänt att matte tycker att jag gått till överdrift och då blir hon grinig, men jag har ju trots allt fått som jag ville. Jag fick uppmärksamhet. Men vet ni vad? Idag tror jag det slagit slint hos min matte. Jag snodde en vante från hallen och satte igång att kasta den upp i luften. Och då fick hon för sig att jag ville klippa klorna. Hur kan hon tro det??? Är hon dum i hela huvudet? Hur kan hon missförstå mig så totalt? Det var ju inte den typen av uppmärksamhet jag ville ha! Nu drar jag mig tillbaka och funderar över det här... 

Artisten Koy

När matte kastat en snörboll som belöning för snabbt tempo i inkallningen kan man fånga bollen i luften och köra ett eget race med den. Det är kul! Jag tog tag i snöret och slängde bollen runt, runt runt och det blev en himla schwung i den... så när jag släppte snöret flög den iväg riktigt långt! Kul! Jag sprang dit och hämta de den och gjorde om det igen... schwish, schwish... och så släppte jag... bollen flyyyger låååångt... och så... plums! Mitt i en stor, djup vattenpöl landade den! Och jag som inte gillar att bada... och framförallt inte i november! Det är ju s-k-i-t-kallt! Nu är goda råd dyra! Jag tänker så det knakar medan jag springer runt pölen och markerar tydligt var det är... och då kommer jag på det! Jag har ju en insatsstyrka att kalla in! Sagt och gjort - jag kallar på min specialstyrka insats-labben, farbror Abbe. Två korta uppfordrande skall och min tydliga markering av platsen gör att Abbe genast fattar. Han kommer springande och slänger sig i. Han vädrar och han dyker! BINGO!!!! Han kommer upp igen med snörbollen i munnen!!!

Bästaste farbror Abbe!   Han kommer upp med vattnet rinnande ur pälsen och så stannar och släpper bollen han för att skaka sig... Och vet ni vad? När han har skakat sig är både bollen och jag borta!!!   Hihihi.... visst var det kul???!!!  

Retstickan Koy

Min husse är född en halvtimme för sent. Det är ett välkänt faktum och nå´t man är tvungen att lära sig leva med i den här familjen. Det innebär dels att han så gott som alltid kommit för sent till allting och desstuom att han har väldigt svårt att vakna och komma upp ur sängen på mornarna. Husses väckarklocka har därmed alltid haft en mycket viktig funktion och den har alltid visat andra tider än övriga klockor i det här hushållet.... Ja, som sagt... de har fått lov att lära sig att förhålla sig till husses tidsförskjutning.   

(Jag kan berätta att min husse har extrema problem med omställningen mellan sommar- och vintertid varje år och det tar ungefär en månad för honom att acceptera omställningen varje gång. Kanske beror det på att tidsomställningen är på en hel timme och husses försening bara är på en halvtimme, vilket gör att han aldrig ligger i fas???)

Det märkliga fenomen som har uppdagats är dock mitt positiva inflytande på husses tidsförskjutning. Jag har gjort det ingen tidigare har lyckats med. Jag har ersatt hans väckarklocka! Trots flera skiften mellan sommar-och vintertid har han inte haft väckarklockan igång på ett närmare ett år nu. Och ändå har han kommit upp ur sängen...

Husse hävdar att det har med min väckelserörelse att göra. Och det är säkert sant. För den är speciell. Speciellt utvecklad av mig. Personligen.

Det är så här: Om mattes väckarklocka inte startat vid 05.30 vilket den gör vissa dagar, så startar jag vid 05.50 Jag startar alltid i nedre halvan av husses säng, på långsidan, och hoppar upp. Om matte är hemma skuttar jag rakt över husse - ja jag trampar naturligtvis på honom också, hur ska han annars kunna vakna? - och landar på mattes huvudkudde. Ibland har hon huvudet där... och ibland en bit i från. Då kryper jag fram och pussar henne i alla fall.  

Om matte inte är hemma så stannar jag hos husse och avkräver honom en dos morgonmys. Jag brukar få lov att lägga mig ovanpå honom och trycka in nosen under hans arm för att han ska börja klappa på mig. Jag får vara extra envis här, men det går! Vissa dagar, typ två i veckan, brukar de dock fräsa väldigt irriterat och säga att jag ska gå och lägga mig igen. Då tar jag ett varv till tvärs över husse och sedan slänger jag mig ner i fotänden av sängen. Därifrån är det nära att hoppa ner på golvet för att sedan starta på nytt i samma omloppsbana en halvtimme senare. Ja, min väckelserörelse går i 30-minuters intervall. Det är ganska lagom och jag tror det stämmer extra väl överens med min husses inbyggda försening...

Att jag kan hantera husse beror nog också på att jag inte så himla noga med klockslag. Det jag bryr mig om är att det som ska gå fort går fort. Det gör det inte alltid men husse fattar faktiskt när jag tycker att det gått för långt. Som i går kväll till exempel; Matte sitter och jobbar och skriver på den där datorn. Timme efter timme... jag tjatar och tjatar om att hon ska sluta, men hon bryr sig inte. Då kommer husse och börjar laga mat. Till dem! Nä nu!!! Jag tar min matskål i munnen och går fram med den till husse  och så drämmer jag den i golvet! Tjong!!! Och vet ni vad? Han fattade!!! Han skrattade åt mig hällde upp mat åt oss. Inte för att jag var hungrig... men jag fick lite uppmärksamhet ändå.  

Tidsstudiemannen Koy

... då är det minsann ingen som dansar runt på bordet i det här huset. Nej, då är det jag som tar över och då vilar varken jag eller de halta lössen. Och det är jobbigt vill jag lova! Det är mycket som ska göras och många att hålla reda på! Men det måste ju göras, för husse klarar det helt klart inte utan mig.

Första dagen när matte var borta funkade det hyfsat. Då var vi med husse hela dagen på jobbet och sanningen att säga så sov jag större delen av dagen. Matte och jag hade ju varit på kurs hela helgen så jag var ganska så trött och sliten. Men när vi sedan kom hem var jag tvungen att börja jobba. För när vi hade ätit och varit ute på kvällspromenaden gick farbror Abbe och lade sig och starx därefter även husse. Utan att matte hade kommit hem. Så kan vi inte ha det! Så jag fick lov att ta nattpasset själv första natten. Och det innebär att man måste fundera över alla bilar som kommer ner för backen utanför. Är de på väg till oss... eller inte??? Det är faktiskt lite knepigt att avgöra ibland, eftersom vi bor nedanför en backe och en kurva och det är många som saktar ner just där... Så för säkerhets skull så skällde jag och talade om för dem att det är bäst att de håller sig utanför vår tomt! Hellre en gång för mycket än en gång för lite tänkte jag eftersom husse sover ganska tungt i vanliga fall. Och om han sover är han ju inte till någon nytta alls om man ska hålla objudna gäster på avstånd...

Husse gnällde lite när matte ringde nästa dag, det hörde jag allt. Han sa att han inte fått sova så mycket. Ska han säga! Vem sov mest av oss tror ni???   

Jag var så trött att jag faktiskt sov hela dagen efter, förutom på lunchen då förstås när vi fick vår promenad.

Men även andra natten var det jag som fick lov att hålla kollen, men då kom i alla fall farbror Abbe upp och hjälpte mig genom att ligga uppe i hallen istället för nere i sovrummet. Och det är lite lättare när vi är två för då kan jag koppla av lite mer i en förhoppning om att någon av oss kommer att vakna om det händer nå´t. Men inget hände... och ingen matte kom...

Det är klart slitsamt det här med nattarbete, det vet alla som jobbat så ett tag. Och det är svårt att vara alert hela tiden. Så det kanske inte är så konstigt att vi inte var på vår vakt fullt ut idag när husse stod och lagade middag och ytterdörren öppnades och matte klev in i hallen... MIN MATTE KOM HEM!!!!!!!!!!!!     Vilken lycka!!! Och vilken lättnad! Nu kan jag få sova igen på nätterna i lugn förvissning om att om det kommer en elak inkräktare till oss så får de med henne att göra istället.  

Väktaren Koy