Äntligen har matte tagit sig samman tillräckligt för att gå till roliga berget igen. Det är faktiskt två månader sedan vi var där och lekte och då var farbror Abbe med. Sedan dess har matte gått andra stigar i skogen och helt enkelt undvikit den där roliga lekplatsen. Men så igår gick vi dit Igen. Och visst var det konstigt! Jag brukade alltid springa direkt och lägga mig i "bakhållsskrevan" medan Abbe placerade sig mitt i den allra brantaste backen i väntan på att matte skulle bestämma sig för vilket håll han skulle få börja leta åt. När hon sedan kastade bollen så satsade jag fullt och gensköt så jag kunde komma först fram och sno bollen mitt framför näsan på honom. Fniss ... Lite elakt nästan... 

Men nu när vi kom dit hade vi ju ingen Abbe med oss, så jag sprang, som den mest självklara sak i världen, och ställde mig mitt i backen som Abbe skulle ha gjort. Matte bestämde sig då för att jag skulle få börja springa uppför berget, så hon kastade iväg bollen uppåt och sedan fick jag springa och leta. När jag hämtat bollen och lämnat av den till henne (nåja, nästan i alla fall... Jag är ju inte så bra på just den lilla detaljen :)) så fick jag sitta kvar vid hennes sida innan hon kastade bollen neråt och jag fick springa och hämta.

Nästa gång fick jag order om att springa iväg rakt ner för sluttningen och sedan ropade hon stanna - och när jag gjorde det så kastade hon bollen, som jag fick hämta och springa ända upp till toppen och lämna igen. Puh!Det är jobbigt med den här intervallträningen måste jag säga. Men jättekul! i det här kan jag ju springa så fort jag vill och behöver inte vänta på henne hela tiden (vilket jag brukar få göra när hon vill att vi springer tillsammans... Då ser hon ut ungefär så här :)

Efter att jag fått springa upp och ner för berget ett antal gånger gick vi vidare ner till båtklubbens parkering och så fick jag gå ett spår också innan vi promenerade hemåt. Visst är det tråkigt att Abbe inte finns här längre, men det känns rätt bra att vi nu kan gå vidare och bygga upp nya lekar som är bara våra. Och Abbe ligger ju på ett moln och har ett vakande öga på att vi sköter oss ändå. 

Nu ska jag tjata lite på matte så kanske vi kan gå dit idag igen...
Ha en bra helg alla!

Sprintern Koy

Det här gör vi om tycker jag! Ofta! Det är ju jätteroligt att komma hem tillsammans med en nyinspirerad matte! När vi hade packat ur bilen och burit in alla grejerna - eller rättare sagt, matte hade packat ur och burit in grejerna - då sov jag redan. På rygg i soffan. Jag måste få säga att det är skönt att vara hemma efter fyra dagars kurs!

Men sen kom husse och då var jag ju tvungen att hälsa på honom också och kolla vad han tänkte fixa till middag. Det blev fisk idag, så det var inte jätteintressant i mina ögon. Men husse hade ju varit ensam, så det fanns lite rester sedan igår till mig. Tur att jag har världens bästa husse! 

Efter middagen gick matte och jag ut i skogen en sväng, och sedan tyckte hon att vi skulle träna att leka! Vilken bra ide! 

Man kan aldrig bli för bra på att leka! Och nu hade hon fått ny inspiration från de där kurserna hon gått på. Himla kul, måste jag säga! Vi har hunnit träna både plattform, stadga och följsamhet i kväll och förhoppningsvis blir det mer i morgon. Och sedan ska jag se om jag kan hitta några fler roliga kurser att skicka iväg henne på. Man kan aldrig få för mycket av en lekfull matte! 

Skoy Koy

Matte och jag är på kurs igen. Ja, det är ju sånt min matte håller på med nästan jämnt. Antingen fixar hon kurser åt andra eller så går hon kurser själv. Nu gör hon både det ena och det andra. Jag gillar mest det andra. I alla fall när jag får följa med. 

Igår fick jag vara med flera gånger. Först fick jag hjälpa dem att lösa problem och sedan fick jag lov att visa var min matte varit. På förmiddagen igår på problemlösningsseminariet så var det en tik som inte gillade oss andra fyrbeningar nå't vidare och som behövde få lära sig att stå ut ändå. Så jag fick lov att ställa upp som figurant och visa dem hur man gör. Matte och jag skulle möta den där tjejen och hennes matte på en gångväg utan att vara hotfulla och det var ju inga problem. Jag vet precis hur man gör det! Man går åt sidan och tittar åt ett annat håll. Att undvika griniga tanter är jag riktigt duktig på. Självbevarelsedrift är det enda som behövs och jag kan lova att det fanns mycket annat spännande att titta på! Det konstiga är att den där tanten fick en massa beröm och godis för det. Ja, ja.... Bara de var nöjda så.... 

Efter lunch fick vi sedan gå vidare och lära oss lite annat. Då ville matte att jag skulle visa var hon har gått... Nu tycker jag att det här börjar bli konstigt. Jag brukar i och för sig få hålla reda på henne, leta rätt på hennes grejer och även spåra när hon har varit ute och vimsat i skogen, men nu ville hon veta var hon gått på asfalten på en parkering... Hur förvirrad kan man vara?  Att hon glömt var hon parkerat bilen har jag varit med om. Men att inte minnas var man gått de senaste tio minuterna... Märkligt! 

Idag har jag också fått vara ute och spårat. Jag har fått leta rätt på mattes spår och jag har fått gå kors och tvärs över stockar och stenar, diken och vägar. Ja, man kan nästan misstänka att hon försökte lura mig. Men jag klarade det. Och jag gjorde det bra! Det var bara när det plötsligt kom en joggare springande emot oss mitt i spåret som jag glömde bort vad jag höll på med, för en stund. Men den här gången var det inte jag som flyttade på mig. Nej, jag stod kvar där jag var och väntade tills han försvunnit innan jag samlade ihop mig igen och avslutade uppdraget. Och jösses vad nöjd och glad hon var, min matte. Det här måste vi göra om! 

Koy på spåret