Matte och jag är på kurs igen. Ja, det är ju sånt min matte håller på med nästan jämnt. Antingen fixar hon kurser åt andra eller så går hon kurser själv. Nu gör hon både det ena och det andra. Jag gillar mest det andra. I alla fall när jag får följa med. 

Igår fick jag vara med flera gånger. Först fick jag hjälpa dem att lösa problem och sedan fick jag lov att visa var min matte varit. På förmiddagen igår på problemlösningsseminariet så var det en tik som inte gillade oss andra fyrbeningar nå't vidare och som behövde få lära sig att stå ut ändå. Så jag fick lov att ställa upp som figurant och visa dem hur man gör. Matte och jag skulle möta den där tjejen och hennes matte på en gångväg utan att vara hotfulla och det var ju inga problem. Jag vet precis hur man gör det! Man går åt sidan och tittar åt ett annat håll. Att undvika griniga tanter är jag riktigt duktig på. Självbevarelsedrift är det enda som behövs och jag kan lova att det fanns mycket annat spännande att titta på! Det konstiga är att den där tanten fick en massa beröm och godis för det. Ja, ja.... Bara de var nöjda så.... 

Efter lunch fick vi sedan gå vidare och lära oss lite annat. Då ville matte att jag skulle visa var hon har gått... Nu tycker jag att det här börjar bli konstigt. Jag brukar i och för sig få hålla reda på henne, leta rätt på hennes grejer och även spåra när hon har varit ute och vimsat i skogen, men nu ville hon veta var hon gått på asfalten på en parkering... Hur förvirrad kan man vara?  Att hon glömt var hon parkerat bilen har jag varit med om. Men att inte minnas var man gått de senaste tio minuterna... Märkligt! 

Idag har jag också fått vara ute och spårat. Jag har fått leta rätt på mattes spår och jag har fått gå kors och tvärs över stockar och stenar, diken och vägar. Ja, man kan nästan misstänka att hon försökte lura mig. Men jag klarade det. Och jag gjorde det bra! Det var bara när det plötsligt kom en joggare springande emot oss mitt i spåret som jag glömde bort vad jag höll på med, för en stund. Men den här gången var det inte jag som flyttade på mig. Nej, jag stod kvar där jag var och väntade tills han försvunnit innan jag samlade ihop mig igen och avslutade uppdraget. Och jösses vad nöjd och glad hon var, min matte. Det här måste vi göra om! 

Koy på spåret

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min matte har varit försvunnen. Länge! OJ, vad jag har väntat... och väntat... och väntat... Hon försvann natten mellan onsdag och torsdag och sedan har hon inte synts till. Jag har suttit vid fönstret och tittat ut, jag har lyssnat efter motorljud...

I vårat område bor det ett antal små hundilskna "tussar" som brukar skälla ut mig varenda gång vi möts - helt utan anledning faktiskt. Jag har ju faktiskt inte gjort nå´t. Ännu.    Nu när vi har "kusinbesök" är det inte heller helt lämpligt att gör...

Vi har besök av min kusin från landet sedan en vecka. Han är en lite annorlunda typ kan man säga. En walesare och ibland lite svår att förstå. De snackar ju så konstigt. Jag fattar inte riktigt vad det är han håller på med när han går iväg för sig sj...

      Äntligen Hemma! Visst är borta bra - men hemma är faktiskt bäst! "Borta" har de senaste dagarna varit på några campingplatser i Dalarna med husvagnen, matte och husse, och större delen av tiden har jag åkt bil och promenerat bland en massa ...

  I går fick jag mig en överdos av bilar! Det var bilar på längden, bredden, höjden och tvären... Minst... Dagen började med bilresa från campingen till Rättvik och där var det någon sån där bil-happening som alla med stora fina bilar måste vara ...