Long time...no sign... Men nu är det dags igen! Dagens Koy - mitt i livet blir nu mitt nya signum, eftersom det gått en tid sedan senast jag var aktiv här och jag har nu blivit en medelålders (nåja, nästan i alla fall) men fortfarande väldigt påhittig och aktiv Border collie-kille. 

Idag har vi varit och badat med småfolket. Ja, det är alltså ett par tjejer som bor hos oss i en vecka nu medan deras stackars föräldrar måste jobba. De kallar husse för morfar och han har tagit ovanligt mycekt ledigt just nu så de är tydligen alldeles särskilt märkvärdiga.   

Det var jättekul idag eftersom matte och husse körde till en badplats vi inte varit vid på länge, där det är långgrunt och varmt i vattnet och det innebar att alla badade. Jo - jag sa rätt; ALLA badade. Men som vanligt tog det lite tid och medan de höll på och känna på vattnet och vada ut och allt vad de nu gör så sprang jag längs strandkanten fram och tillbaka - fram och tillbaka - fram och tillbaka.... Ja, Abbe kastade sig förstås direkt i vattnet och simmade, och tjejerna var i ganska snabbt, men inte matte och husse... där tog det tid... Men vad jag inte fattar det är att de kallar mig för badkruka. MIG! Bara för att jag bara går i till magen och sedan vänder tillbaka till att hålla koll längs stranden. De brukar tjata och tjata och kasta pinnar och ha sig för att jag ska hooa i, men jag tycker det är roligast att balansera på en hal sten eller valla längs stranden. Men när matte väl kom i idag, då gjorde jag det. Jag hoppade i och simmade ut till matte. Helt utan att de tjatade på mig. Det är klart! Jag har lärt mig att man lär sig bäst med positiv förstärkning - det har min matte sagt många gånger - och detta måste jag ju se till att förstärka! Tänk om jag kan hjälpa henne att komma i plurret lite oftare, då är jag ju en alldeles utmärkt människotränare. För det har i alla fall ingen annan lyckats med tidigare!

Ja, det är tillåtet att applådera nu! 

Simtränaren Koy 

Min matte har varit borta hela helgen, på kurs igen. Hon kom i och för sig hem på kvällarna och då testade hon allt hon lärt sig på oss. Den här gången handlade det om att vi ska göra som hon gör - inte som tidigare, det som hon säger... snacka om tvära kast! "Do as I do" kallas det och handlar om att jag ska härma matte och då får jag godis för det. Ingen större konst om jag får säga det själv... men det är klart - det är tvärt emot vad hon alltid sagt tidigare, så lite fundersam blir man ju. Jag gjorde som jag oftast gör - gissade - och ibland blev det rätt, men lika ofta så tyckte hon att "nej, det där gör vi om"  . Nu var det väldigt strikta regler i den här leken, och det var jobbigt att tänka en massa, så det blev bara några korta övningar per kväll. Men jag har börjat förstå vad det är hon vill. Men vi måste ju hinna till agilityträningen på söndagskvällen också.

Det är jätte roligt när hon tränar mycket med oss!   

Nåja. Jag sov några timmar efter agilityträningen och sedan låg jag där och funderade på det där med "Do it!" som hon sa när jag skulle prova... Alla andra sov. Trist, men matte har ju lärt mig nu hur jag ska göra, så jag kan försöka själv.... Godisburken som hon använde när vi tränade står kvar på matbordet och jag såg att det var den hon tog ur. Alltså måste det vara så jag ska göra! 

Men jag vet att hon har sagt att jag inte får vara på matbordet - och hon brukar inte heller vara uppe på matbordet för den delen - eftersom det nu är den regeln som ska gälla.... Men hon brukar bära burken och ställa den bredvid sig där vi tränar... Hmmm... Jag hämtar den och ställer den på golvet och då kan jag ta ur den utan att vara på matbordet. Bra va?

... Och nu när jag gjort som hon gjorde då måste jag ju få belöning för det. DET är jag i alla fall helt säker på att det gäller i all vår träning! Synd bara att det var så lite kvar i burken - nu är det slut så då får det vara slut på träningen också - tills matte vaknar och fyller på :)

Härmapan Koy

Jag är en PT! En äkta löpcoach! Bara så ni vet det! 

I morse när vår kompis var här på besök så tyckte vi att det var läge för lite löpning. Matte var lite dagen efter kvällen före så hon var inte så pigg. Och då vill hon inte så gärna leka, så då får vi se till att roa oss själva.... Sagt och gjort. Vi gick allihop upp i skogen på morgonpromenaden och jag sprang som vanligt i förväg. Farbror Abbe höll sig ganska nära matte men vår kompis hakade på mig och tycket det var kul att sträcka ut. Härligt! Han behöver motion! Så jag sprang i en stor cirkel runt matte och han hängde på. Men han kom ganska snart en bra bit efter och började skälla frustrerat för att han inte hängde med. Bäst att sakta in lite.... så jag tog ett varv till ite långsammare och nu gick det bättre. Han hängde med. Kul! Nu kör vi! Ett varv till! Kom igen! Du kan!!!   

Men ganska snart så blev han trött och började sacka efter... frustrationsskallen blev mer och mer ihållande... nåja... Vi vet ju alla hur knäckande det kan vara att alltid komma sist, så nu är det bäst att jag satsar på att låta honom vinna några gånger... så när jag kan viker jag av i en stor båge runt honom och plötsligt ligger han före mig... jag knappar in på honom, men jag håller några meters lucka till honom så han får ligga före ganska länge. Och när han sedan håller på att ge upp då springer jag förbi och börjar dra igen... några meter före bara... han knappar in.... Han kommer ifatt... och han vinn....er....inte.... - för då drar jag igen. Hi, hi... Borta! Kom och ta mig om du kan!!!  

Först som sist - Koy

Åååå vad tråkigt jag har! Nu har vi varit hemma i flera timmar och det händer ingenting här... Det finns risk att man dör av leda! Idag har vi jobbat hela dagen. Det innebär för våra människor att vi får en morgonpromenad innan vi åker iväg till jobbet och sedan går det ut på att ligga under ett skrivbord en hel dag. Så när som en lunchpromenad då förstås. Vi får aldrig göra nåt kul när vi är på jobbet, men å andra sidan verkar inte matte göra så mycket hon heller. Hon sitter/står mest och stirrar på en skärm och knattrar på en massa tangenter. Ibland sitter hon och babblar med folk, men vi får inte vara med då heller. 

Efter jobbet åkte vi direkt till en tävling och jag fick springa några agilityloppet med matte. Det var kul - men väldigt kort. Matte var i alla fall väldigt nöjd med mig, men inte med sig själv. Men det är OK matte! Du måste bara träna lite mer så du blir lite snabbare.  Men nu är vi hemma och jag vet inte vad jag ska hitta på. Matte tycker att jag borde vara trött - men hur tänker hon då? Jag har ju bara sovit en hel dag och sedan sprungit två lopp på 25 - 30 sekunder vardera. Blir man trött av det? Nää, inte jag! Visst, vi har gått några promenader också, men det är väl inget?! Nä, kom igen! Nu leker vi! Jag plockar fram lite saker och så kommer jag med dem till dig så får du gissa var jag har hittat dem. Det är väl kul? Annars kan vi göra den där andra - jag hämtar nåt, tuggar lite på det och sedan får du gissa vad det har varit. Vad tycker du matte? Vilken ska vi göra? 

Uttråkad Koy

Det är verkligen urusel service på vissa matställen! Det tar hur lång tid som helst att få mat och när man påtalar att det är tomt på faten så tar det låååång tid innan det fylls på. Hemma hos mig är ett sånt ställe. 

Inte för att jag är speciellt hungrig. Det är jag sällan. Inte ens efter en lång tävlingsdag som idag. Men vad ska man med matskålar till om de är tomma???Vattenskålen är ju ständigt fylld. Det tycker jag att matskålen också ska vara!

Min matte och jag är inte helt överens om hur rutinerna här hemma ska vara, men nu kräver jag faktiskt att de gör en uppryckning! I kväll när vi kom hem efter kvällspromenaden åt jag upp dagens frukost som matte ställde ner på golvet igen. Sedan gick hon. Men när jag hade ätit upp var det ju tomt i skålen och inte fyllde hon på inte. Nä då! Jag var tvungen att påtala ganska högljutt att det behövdes mer. Till slut kom hon och hällde upp lite till. Bra - men jag säger som hon brukar göra de gånger jag inte vänder direkt vid en inkallning: det där var RIKTIGT dåligt! Det duger inte! Skärpning!

Det är tomt i min aktiveringsboll också! Inte en enda godis kvar i den. Men jag slänger med den ändå. Visst! Men det är roligare när det trillar ut en godis då och då. Så jag blir tvungen att säga till om det också! Att de aldrig kan se vad som behöver göras! Ska man behöva påtala allting så tydligt? Det är riktigt usel service! 

Men när det nu äntligen är påfyllt går jag ut på altanen och dricker vatten ur en blomkruka och lägger mig och sover en stund och hoppas att tjänstefolket rycker upp sig i fortsättningen. 

För lite curlad-Koy

I går var det en riktigt bortslösad dag på klubben. Hela dagen var vi där - men ingenting kul fick vi göra. Tvåbeningarna bara höll på med att rensa sly, laga staket och fixa till agilityhindren. Hela dagen! Även om det blev fint så tycker jag att det var ett väldigt slöseri med tid. Dessutom var det ett himla gnäll på min matte idag - och även på en del andra har jag hört. Ont i kroppen... jämmer och eländes elände... 

I kväll tog sig matte i alla fall samman och bestämde att vi skulle åka och träna en liten stund. Just då ringde telefonen och medan jag trampade i hallen lovade hon att ta med sig Abbe och komma till klubben för att leta efter en borttappad nyckel... Men JAG då??? Jag är också bra på att leta efter borttappade saker!!! Som tur var fick jag följa med jag också. 

När vi kom dit fick vi veta att en nyckel var spårlöst försvunnen sedan igår - och kanske ligger den någonstans här ute där tvåbeningarna rensade sly. Matte tog med oss båda två och gick på utsidan av klubbens staket och skickade först ivåg farbror Abbe på ett uppletande. Han sprang fram och tillbaka i några slag innan han stannade och kollade på matte och frågade om det verkligen var där hans kulle leta. Det var det sa matte, så han sprang några gånger till utan att hitta nå´t. Sedan flyttade vi oss en bit framåt längs staketet och så var det min tur. Inte heller jag hittade någonting trots att jag sprang och letade ordentligt. Vi flyttade en bit framåt igen och så fick Abbe leta. Ingenting... och nu börjar farbror bli trött. Men matte - låt mig försöka istället då!!! Det fick jag. Matte pekade åt mig att springa rakt framåt längs långsidan på staketet. Jag startade i full fart, men jag hann inte så långt innan jag kände lukten... Tvärnit!! Sniff... här någonstans.... sniff... Där ligger det nå´t.. Är det den här vi letar efter matte???

"Vad har du där?? Har du hittat den??" skriker hon åt mig. Japp! Här är den! Gissa om de blev glada?  

Jag tycker att det här var en riktigt rolig lek matte. Den kan du göra om tycker jag! Men nästa gång får du lov att gömma nyckeln lite svårare  så jag får lite mera utmaning.   

Sakletare Koy

I helgen var vi ute på äventyr. I fredags kväll direkt efter jobbet var det snabba ryck för att komma iväg. Våra kompisar kom hem till oss och så lastades vi in i en bil allihop med packning överallt och sedan bar det i väg för att tävla agility.

Jag och en av kompisarna fick åka i hundburen där bak. Det gillar jag - det är bästa platsen! Men min kompis var inte alls nöjd. Inte det minsta faktiskt! Och det lät han oss alla förstå. Högljutt! Till att börja med var våra mattar rätt tålmodiga, men så småningom blev vi alla smått irriterade på hans ihållande gnällskällande. Hur vi än försökte förklara för honom så lät han som om han trodde att vi skulle bli deporterade till nå´t riktigt hemskt ställe.   

Till en del kunde jag ju förstå hans oro; Utan mat och vatten instängda i en stadig bur... men såååå elaka brukar de ändå inte vara. Till och med jag försökte få honom att lugna sig och vara lite tystare för det blev till slut rätt jobbigt att höra honom. Korta stunder lyckades jag också och han lade sig ner ...och laddade om.

När vi närmar oss Falun och han på nytt återupptog sin klagolåt trodde jag att det inte kunde bli värre. Men jodå! Det kunde det!  

Plötsligt hörs det en annan sång från framsäket i bilen! "Det satt två katter på ett tak, tjille-ville-vipp-bom-bom..."

Jisses!!!! Jag tror inte det är sant! Hans matte sjunger en sång om katter och plötsligt lägger han sig ner och somnar!!! 

Kan ni gissa vilken sång som sjöngs i vår bil på hemsresan???

Plågad Koy

Det är ordning på min matte! Ja, åtminstone vissa dagar. Eller, åtminstone delar av vissa dagar. Eller, åtminstone då och då under vissa dagar...   

Idag har hon varit sån. Hon har hållt på och städa och pyssla hela tiden och är allmänt urtråkig! Men det är en fördel med det hon gjort idag - hon har förbättrat utsikten åt mig. Ja, hon har faktiskt putsat några fönster. De som hon påstod var allra värst. Och konstigt nog var det just mina fönster... 

Mina fönster - det är alltså de fönster som jag använder mest. Alltså det lilla i hallen där man kollar vilka som kommer på uppfarten och det stora i vardagsrummet, där man kan stå i soffan och se ut igenom och hålla koll på vilka grannkatter som vågar sig in på vår tomt. Man kan också få en jättesnabb glimt av vilka hundar som går förbi på vägen utanför, även om det mesta av vägen skyms bakom syrenhäcken. Det är min favoritspaningsplats när matte och husse inte är hemma och jag inte har så mycket annat att pyssla med. 

När matte höll på som bäst morrade hon åt mig om några stora kladdiga fläckar på fönstrena... Vilka orättvisa beskyllningar! Det är ju flugorna som gör de där äckliga prickarna som är över hela rutorna efter en vinter. Jag bara råkar slå nosen i rutan då och då. Som när rådjuren och räven kommer, eller när flera grannkatter kommer samtidigt - då ökar spänningsläget markant där ute och man måste anstränga sig för att se ordentligt. Jag har i alla fall lärt mig att vara jätteförsiktig om fönsterbelysningen som står där och om mattes blommor. När jag var liten blev hon så himla grinig när jag hade rivit ner nå´t där  och då brukade hon förklara för mig att jag är en hund och att hundar inte får vara på fönsterbrädorna.  

Det där har jag aldrig riktigt fattat. Skulle det vara så mycket bättre med en fet katt i fönstret än en liten söt och smidig hund? Varför då??? 

När husse kom in hörde jag hur matte berättade att den där nya brummande fönsterskrapan funkade mycket bättre än hon vågat hoppas på och att det gick mycket lättare och fortare att putsa fönstrena nu.... Och vet du vad matte? Det är nog en himla tur det - för du behöver använda den en gång till snart.... För det där stora fönstret i vardagsrummet du vet - det har en konstig stor fläck mitt på rutan igen. Är inte det konstigt?

Spanaren Koy