jag skulle vilja... Men jag vågar inte riktigt... Det är ett problem! Farbror Abbe som inte är särskilt tuff i vanliga fall vågar ju... och jag försöker och försöker men jag lyckas inte riktigt komma över att jag tycker att det är läskigt. Jag skulle vilja vara mindre lik min matte och mer lik en labrador! Ja, labradorer bryr sig minsann inte om att det är kallt om magen när de ska bada. Men det gör min matte. Och det gör jag. "Sådan herre sådan hund" säger de ju, men varför gäller det i så fall inte labradorer? Vi har ju faktiskt samma matte. 

Nu har jag tillbringat ännu en dag av mitt liv stående på en sten i vattnet och då och då - i ren frustration - skäller jag till för att få lite uppmärksamhet och coaching så jag vågar mig på att simma en bit. Matte påstår att jag uppför mig som ett litet barn som hela tiden vill ha föräldrarnas uppmärksamhet och bekräftelse under sina försök att övervinna rädsla och osäkerhet i simträningen. 

Så matte har suttit där bredvid mig och gett mig beröm och glada tillrop och jag har vågat simma lite fram och tillbaka, men varje gång jag ska gå i på nytt tar det stopp när det kommer till att blöta ner magen... Hua!! 

Jag gillar i alla fall applåderna som matte ger mig varje gång jag simmar och jag gillar också att vårt sommarbarn som är en ännu värre badkruka än jag ser upp till mig och ger mig beundrande blickar när jag kliver upp med vattnet rinnande ur hela pälsen. 

Matte säger också att det finns en fördel med att jag tränar upp mitt balanssinne när jag står sådär på en sten. så mina sjöben är nu ganska välutvecklade och jag kan utan att trilla ta mig upp och ner från båten själv och jag är väldigt duktig på att hoppa från sten till sten när det är nödvändigt. Jag klarar dessutom att hålla balansen riktigt länge med alla fyra tassarna på en liten såphal sten under vattnet. Bara jag inte blir blöt om magen! 

Balanskonstnären Koy

...eller skrythörnan  för fåniga meriter; Jag har en massa vänner och bekanta som är med och tävlar SM! Och jag har till och med en syster som tog ett SM-silver igår!!! Det ni! Henne har jag varit med och gundtränat! Jodå - de allra första veckorna i våra liv då gjorde jag ett mycket bra jobb ska ni veta. Och jag hade det inte lätt! Jag har ju en massa syrror och alla skulle de på och hacka på mig så jag fick lov att hålla mig undan. Och jag sprang snabbt redan då... så nog har jag del i att ha tränat upp snabba syrror allt!   Men resten har de i och för sig fixat utan mig. Då har jag bara tittat på och hejat - men det är ju också ett bidrag - om än litet.  

Så har jag flera klubbkompisar som är med och tävlar också och dem har jag faktiskt tränat tillsammans med ibland. Så visst har jag all rätt att vara stolt över mina kamrater. Hur de än går i tävlandet på SM så är det ju en merit bara att ha tagit sig dit! Tänk så många tävlingar det ska ha gått bra i innan man gjort sig förtjänt av att få vara med där! 

GRATTIS till er allihop! Jag, farbror Abbe och våra tvåbeningar håller alla tummar och tassar vi har för er som har tävlingar kvar.

Lillebror Koy

Tack så hemskt mycket för alla grattisar, men jag måste be om ursäkt. Jag tog i lite... Jo jag menar: Så många som gratulerar oss till framgångarna... Det blir ju lite pinsamt! Sååå fantastiskt var det faktiskt inte! Men alla kanske inte vet vad som faktiskt förväntas av en stjärna i dessa tävlingar och då kanske det är lätt att missförstå (eller tro på det som sägs?) men jag erkänner! jag skarvade! Men bara liiite!  

Man ska helst inte ha några felpoäng alls i agilitytävlingar. Man ska springa rätt väg på snabbaste tiden. Och inte riva ett enda hinder. Och inte ta om någonting. Jag fick bra tid - ja, och vi kom trea i ett lopp - ja, men vi hade flera fel i bagaget också. Så det finns ganska så stor förbättringspotential Fortfarande!

Men min matte är så nöjd för att detta var första tävlingen då jag faktiskt lyckades hålla huvet kallt hela tiden utan att gå upp i en hejdlös stress som brukar stjäla min möjlighet att fokusera. Dessutom sprang jag snabbt och rätt utan att hitta på egna vägar genom banan och det är inte så vanligt. Det var i och för sig under ett visst tvång från nyss nämnda matte det ska erkännas. När vi väntade på att få starta så sitter man ju där bredvid planen och tittar på dem som är före och då har jag väldigt svårt att inte stressa, skälla/skrika och bita i kopplet. Och vet ni vad hon gjorde? Hon tog med mig en bit bort ifrån agilityplanen och... Ja, Jag klassar det faktiskt som ett hot: När ingen annan hörde det så böjde hon sig ner och viskade i mitt öra "har du någon aning om vad Blocket är för någonting?" ... 

... Och även om jag inte vet det, så anar jag att det är ett riktigt otäckt ställe... 

... Så jag bestämde mig för att göra som hon sa - och då gick det som det gick... Förlåt! 

Skrytsamma Koy

Nu är jag på G... Ja, att bli en stjärna alltså! Jag och matte tävlade Agility igår igen och den här gången gick det riktigt bra! Vi fick till och med poäng! I första loppet som var agility fick jag fem fel, men vi kom på en tredje plats i resultatlistan för det gick fort... Riktigt fort! Trots att jag fick lov att göra om slalomet hade vi snabbaste tiden runt banan. Det ni! I nästa lopp som var ett hopplopp så fick vi ihop femton fel och en tolfteplacering. Tredje loppet var ett kanonlopp, men det gick lite för fort på ett ställe, så det blev en disk. Hon har det inte så lätt att hinna med i mitt tempo kan vi ju säga. Men OJ så nöjd min matte är med mig Idag! Hon kan inte nog berömma mig för att jag inte hittade på några egna initiativ alls på banan idag. Rätt på första! Det är det hon hela tiden har tjatat om alltså?? "Kan du fortsätta så här så vi ska anmäla oss till några fler tävlingar " frågade hon när vi åkte hem. 

Som vanligt är det ju svårt att lova nåt, men är det villkoret för att bli anmälda till flera tävlingar, så visst! Jag lovar att göra det nån gång ibland i alla fall;) Det är faktiskt ganska trevligt med så mycket beröm och så fick jag både en leksak och en godispåse med mig hem idag. Rosetten får matte behålla. 

Högt prisad Koy

Idag var en bra dag på morgonen. Men det gick över.... Vi fick starta dagen med att träna agility på klubben. Det var kul. Jag fick köra slalomingångar med fart och slalomingångar från snedden. Kontaktfältsträning blev det också, på både A-hinder och balansbommen. Och jag skötte mig riktigt bra sa matte. Men sen... Sen kom den där lilla nykomlingen. Han som snor all uppmärksamhet och han snodde min matte. Ja, ok då. Vår matte. Hon blev alldeles till sig och höll bara på med honom. Vi fick knappt pussa på honom alls, vi fick inte låna hans napp och vi fick inte ligga på hans filt Och inte kolla in vagnen. Det är mycket man INTE får i närheten av den där lilla skrikriga typen. Dessutom skulle han med på vår skogspromenad. Men det är visst så att han inte kan gå ännu. Trots att han är flera månader gammal. Undrar vad det är för fel på dem som utvecklas så långsamt? ... Nåja, hon löste det också. Hon stoppade ner honom i en påse hon hade framme på bröstet och sedan skulle vi gå lugnt och fint i kopplet. Snacka om att hon var petig med att vi inte skulle dra så hon skulle kunna snubbla på en rot eller nåt. Jisses... Så hon håller på!!! Sån där har hon minsann aldrig varit med mig när jag var liten. 

Det blev i alla fall rätt bra till slut! Hon lämnade tillbaka honom till lillhusse. Tur det! Nu ska vi bara återställa ordningen i vardagen också. 

Åsidosatt Koy

Idag har vi varit och tävlat! i agility. Det var jättekul! Tur att det finns tvåbeningar som fixar såna här bra arrangemang som vi kan åka och roa oss på. Och visst är det tur att det finns tvåbeningar som gillar att springa runt och titta på mig och alla andra fyrbeningar när vi hoppar hinder och kryper i tunnlar. För vi har i alla fall himla roligt! Det är inte alltid våra människor är helt överens med oss - det står helt klart. Men min människa har just analyserat filmerna - och jag fick rätt! Det var hon!!! HA! Vad var det jag sa?...   

Vi har sprungit tre lopp - två i hoppklass och ett i agility. Matte är nöjd med de två loppen som vi diskade oss i, men inte i det loppet som vi faktiskt fick poäng på. (Hon fattar nog inte riktigt det här...) I det första loppet så snubblade hon på sina egna fötter så hon landade i banan framför mig. Jag var alltså tvungen att runda henne för att kunna ta nästa hinder och det blev lite konstigt. Men det gick. Men sen... sen missbedömde hon helt hur långt en BC hoppar när han kommer i full fart över ett hinder och landar i nerförsbacke... och när hon väl hojtat och stoppat mig så visade hon inte var jag skulle vara istället - så då hitte jag på lite medan jag väntade... Hon har gjort avbön nu och erkänt att det var hennes fel, så hon är förlåten.   

I det andra hopploppet säger hon att jag hade för bråttom, och hon anklagar mig för att inte ha lyssnat på henne. Och visst - det ligger nå´t i det. Men hon är ju såååå långsam! Och så fruktansvärt petig! Ska det verkligen vara nödvändigt att springa i zick zack mellan alla pinnarna i ett slalom när det går fortare att gena? Och tänk om hon kunde berätta i god tid vart vi ska härnåst - då skulle jag inte behöva gissa... De här tävlingarna går ju faktiskt på tid också. Och nu kom vi runt. Med en himla massa fel - men ändå...

Det tredje loppet var i agility - alltså med en massa balanshinder att ta sig över och en massa kontaktfält att trampa på. Men även här klantade sig min matte. Hon gjorde en massa småmissar - men sen visade hon mig dessutom fel väg i banan! Hon lurade mig att gå in i fel ände av en tunnel - och sen hojtar hon  att det var fel. Så dax då! Det blev en disk till!

Men det är ju kul att hon är nöjd ändå - trots disken. (Hon brukar ju inte vara speciallet förtjust i disk, så Abbe har fått uppdraget som förste fördiskare här hemma och numera är jag utsedd till familjens diskplockare. Det är ju också en stjärnstatus att bygga vidare på :))

Stjärnskottet Koy

Idag har vi varit på rena rama viltsafarin på vägen till och från fårhagen. Det började med att matte saktade in bilen för att spana in en stor fin rovfågel som svävade ovanför vägen och den intilliggande åkern. Den höll nog på och fixa till middagsmaten för den hade inte tid att bry sig om oss där nere på vägen. När vi sedan åkt en bit till så fick hon lov att sakta in på nytt för att släppa fram ett gäng grisar som absolut måste byta miljö just när vi kom åkande. Men de uppförde sig i alla fall betydligt bättre än det rådjur som strax därefter skuttade upp framför oss i två språng och som var väldigt nära att bli påkört... När vi väl kom fram till hagen fick jag jobba ett tag med att flytta på tanterna så sakta som möjligt. Och det är INTE lätt! De vill gärna springa istället för att gå de här damerna. Man skulle kunna klassa dem som ganska lätta på foten faktiskt... Men kanske det har att göra med att vi fick ackompanjemang i kväll? De hade nämligen soundcheck eller nåt i slottskapellet bredvid. Undrar om de kommer att dansa runt i hagen i morgon till levande musik?  

Så åkte vi hem igen och då mötte vi först en räv som kom springande i diket, en katt och sist men absolut inte minst en älg och fyra svanar. Och sedan gick vi ut på kvällspromenad med farbror Abbe och då var våra egna rådjur också ute och knallade runt i området där hemma. Ja, vi behöver i alla fall inte åka till en djurpark. Vi bor ju mitt i den;) 

Koy the Trapper

Nu är jag stor! Igår fyllde jag tre år. Grattis på mig! Och vi hade en ganska kul dag för vi var på klubben och lekte. Ja, jag fick ju inte leka hela tiden, för de höll på och pysslade en massa också, men lite skoj blev det i alla fall. Matte hade fixat påskpresenter som vi fick leta efter. En i taget fick vi gå på skattjakt runt om på den nya hinderbanan på klubben. Själv märkte jag inte så mycket av några hinder, de sprang jag bara förbi, men några av mina kompisar passade på att balansera på dem också medan de letade efter presenterna. Jag hittade en flodhäst som gömt sig bakom en sten och en skattkista med godis högt upp i ett träd.   

Det konstigaste var att tvåbeningarna försvann iväg och käkade tårta utan att bjuda mig! Men det var kanske bra att de också fick lite gott, så de höll sig snälla och glada. Idag ska vi åka på kalas också för jag delar födelsedag med ett annat av familjens barn som ska firas idag istället. Det är ju kul att man kan förlänga firandet lite då också... 

Så grattis på oss på nytt! 

Festprissen Koy