Idag har vi träffat påskharen. Två gånger. Jo faktiskt! Han kom hoppande rakt emot oss på vår kvällspromenad runt området. Han stannade ca 15 meter framför oss och såG tveksam ut, och så bestämde han sig för att hoppa ut i skogen istället för att möta oss på vägen. Men han tog bara en genväg för plötsligt dök han upp framför oss igen. Är han dum i hela huvet? Eller har han redan provat äggtoddyn tro? 

Jag är i alla fall väldigt besviken! Det var ena ynkligt små påskägg han lämnade efter sig innan han försvann igen! 

Lurad Koy

Min matte hittar ibland på lite nya utmaningar åt oss. Idag var en sån dag. Idag gömde hon mitt snöre i skogen, högt uppe i en tall. Ja, för högt för att jag skulle nå det när jag står som vanligt på marken. Hon ville se hur jag skulle lösa problemet. För hon tvivlade inte ett ögonblick på att jag skulle klara det. Jag har blivit riktigt säker på det här.   

För att göra det ännu lite knepigare blåste det ganska mycket och när jag fick lukten i näsan då var jag en bra bit bort, mycket lägre än tallen stod. Men jag ringade in det!

Genom att springa i stora cirklar och klura ut var jag kände lukten lyckades ja lokalisera vilket träd det var i. Sedan återstod problemet att försöka nå det... Inte helt lätt! Jag stod på bakbenen och jag kände vittringen, men jag nådde det inte.... Hmmm... Hur gör man nu då? .... Hmmm.... Nu vet jag! Jag springer runt trädet, tar sats och så springer jag fram och hoppar mot trädet och slår båda framtassarna i stammen. Och ner trillar snöret så jag har bara att springa runt trädet och hämta det! Ha! Jag är minsann både listig och stark!   

Djungel-Koy

Matte står i köket och lagar mat. Abbe står bredvid och coachar. Matte skär grönsaker. Abbe står bredvid och kollar. Matte slinter och en bit far iväg ner på golvet. Abbe far iväg och fångar biten innan den når golvet. Han är som blixtens broder och han hugger blomkålsbiten och slukar tre fjärdedelar i ett nafs. Blixten själv (jag alltså) ligger i soffan och sover när detta händer. I egenskap av mindre matintresserad så var jag inte helt med, det ska erkännas - men jag vaknade och då slänger jag mig fram för att försöka få en del av bytet. Men oj, vad lurad jag blev.... En pytteliten bit kom jag över, men den var inte ens god! Ha, ha, ha...den här gången drog jag vinstlotten;). 

Så det dags för kvällspromenad. Plötsligt hittar jag ett fynd! Ett märgben modell större! Undrar hur det hamnat i diket på promenadslingan? Kanske är det den stora balla rottiskillen som tappat det? Elle den gamla Mastiffgubben? Strunt samma! Nu är det mitt! Det var jag som hittade det! Stolt som en tupp bär jag det hela vägen hem och farbror Abbe kan se sig i stjärnorna efter att komma i närheten ens... Det ska jag se till! 

Benknäckaren Koy

Jag har fått kli i skinnet. Det är inget kul alls! Inte nog att det kliar - de ska hålla på hela tiden och fixa och dona för att ta reda på varför det kliar. Det är tack och lov inte skabb. Och det är inte loppor eller löss. Nu tror de att det kan vara små bakterier som fått fäste i samband med att jag fått ett sår. Men frågan är om jag fick ett sår av att klia, eller om jag kliade för att jag fick ett sår? Det innebär en massa badande. Varenda dag ska jag schamponeras och för att jag då inte ska torka ut och klia mig ännu mer så måste jag också balsameras. Ja - på pälsen alltså. Ja, jisses som de håller på!!!

Inte nog med det, så är jag ett skadedjur också. Det var en dag här i veckan när matte tagit sig lite sovmorgon som jag hoppade upp i sängen för att ha lite morgonmys. Jag kröp in tätt bredvid henne och råkade slänga fram ena tassen mot hennes ansikte samtidigt som hon vaknade och öppnade ögonen. Med ena tassen träffade jag henne rakt i ögat.   OJ! Förlåt!!! Det var inte meningen ju! Förlåt, förlåt.... Men hon bara for upp ur sängen och ville inte alls kramas mer. Det gjorde tydligen himla ont för hon var väldigt grinig.   Det visade sig sedan att det blivit sår på hornhinnan och hon kunde inte köra bil eller göra nå´t med oss på flera dagar. Ett riktigt blindstyre blev hon av den smällen.  Men nu är det på väg att läka och jag tycker att det kliar mindre på mig nu också, så jag hoppas att vi är på gång och kan börja träna och leka mer snart igen.

Välsanerad Koy

De har minst sagt konstiga matvanor i den här familjen som jag bor i. Jag vet inte varför, men det verkar som de har fått för sig att det ska vara krångligt att äta sin middag. Förmodligen är det nå´t påhitt om att jag ska göra gymnastik under tiden, eller nå´t...

Jag äter ju normalt inte mat på golvet - där går faktiskt min gräns. Men de provar varje dag först med att ställa min skål på golvet. Jag tittar på den och går och lägger mig. Tämligen demonstrativt och tydligt om jag får säga det själv. Men ännu har de inte fattat riktigt. Men det är klart - jag är ju bara tre år... (snart i alla fall)... Och varje dag tar de bort matskålen från golvet efter 5 - 10 minuter när jag inte har ätit. Och det bjuds minsann inte på nå´t godare :( Men så långt är det väl OK - det kan jag ta. Men att de alltid dessutom ska krångla till det! De påstår att det är för att farbror Abbe inte ska äta min mat för han blir så tjock då. Men tänk om de kunde fatta att de ska duka till mig vid matbordet som åt alla andra betydelsfulla! Då kan jag ju sitta med och äta. Hur svårt kan det va?

Varje kväll när de gått och lagt sig går jag och kollar om det finns nå´t kvarlämnat på matbordet. Numera är det ganska sällan, men det har hänt... (och då finns det inte längre kvar sen...) Men när jag fortfarande är hungrig och letar runt i köket så brukar jag till slut hitta min fulla matskål stående högt upp på någon bänk i köket.

I kväll när jag letade där - fyndade och just hade lyckats klättra upp på köksbänken, via en kökspall kom matte. "Vad är det du gör som låter så konstigt?" frågade hon - och sedan fick hon syn på mig... stående med framtassarna uppe på köksbänken och med ett bakben på pallen och ett i luften lyckades jag få i mig större delen av min middag innan matte hann fram! Inte för att jag fattar vad det var för fel - men hon var uppenbart inte helt nöjd. Trots att jag balanserade så duktigt....

Oförstående Koy

Det är nå't som inte stämmer här idag... Det luktar annorlunda. Hmmmm.... Det är jättekonstigt. Det är inte bara det att husse för ovanlighetens skull har köpt blommor och tagit med sig hem till matte. Nej, det är nåt annat. Det är luktbilden hemma i huset som har förändrats medan vi har varit borta på jobb idag... Men vad är det för nå't? Våra matplatser står på samma ställen som vanligt. Och det är inte det att farbror Abbe snodde min middag, för det händer då och då, så det är jag rätt så van vid... Våra liggplatser är också kvar där vi lämnade dem i morse, och träningsväskan står kvar på golvet i hallen sedan i går kväll,så det kan inte vara den... Husse lagar i och för sig ovanligt bra middag för att vara en vardag, men det är tydligen så att de firar nåt våra tvåbeningar. Men det är nå't annat... Jag går ett varv runt huset och funderar.... Och ett till... Och så plötsligt går det upp för mig! Det luktar skunk från badrummet!! Från papperskorgen i badrummet! ... Någon har slängt bort min skunk!!! Hur kan någon vara så elak? Min fina skunk! ...eller den som varit så fin I alla fall...Det ska väl erkännas att det jag nu plockat upp ur papperskorgen är någonting svårdefinierat, långsmalt, svart och vitt som luktar skunk. Men det är också en av mina bästa leksaker. Trots att pipet i den tagit slut för länge sedan, all stoppning har försvunnit, liksom stora delar av kroppen... Men den är Ju min! Så här kan man bara inte göra. Inte utan att fråga först! jag ska rädda dig först och då går jag till botten med det här... Botten av papperskorgen alltså... 

Detektiven Koy

Medan andra tittar på OS på TV har husse och jag koll på stektermometern för att det INTE ska bli nåt os. Vi står i köket, bredvid varandra och stirrar mot ugnsluckan när matte kommer in och undrar vad vi gör. Vi lagar mat svarar husse och jag håller med. Även om jag egentligen är mest intresserad av att hålla koll på om husse tappar nåt. Matte garvar åt oss och säger att det inte ser klokt ut när vi står där och glor... Nä, nä... Skratta du! Men om vi skulle bränna maten, då skulle du inte skratta kanske? Då är det bara Abbe som skulle garva rejält! Och han skulle erbjuda sig frivilligt att ta hand om allt som vi andra ansåg oätligt. 

Koy the Chef

Nu tycker jag att ni är stentråkiga. Allihop! Ingen som vill leka med mig? Kom igen fárbror Abbe! .... kom igen... Jag biter dig i nosen ju... Då måste du väl bli lite upprörd - eller? ... Inte? jag biter igen, lite hårdare den här gången! ... Meeeh! Du e ju så... Trååååkig! Bara söker stöd hos matte hela tiden. Men jag lägger om taktiken då! Jag lovar att inte bitas!! Promise ! Jag är rätt snäll - egentligen...   Men vi kan väl ha dragkamp då? Jag har ett snöre här... Om jag stoppar in det i din mun behöver du inte göra nåt annat än att hålla fast det. Jätte enkelt! Men håll fast då! Du kan ju inte bara släppa!!! Då blir det ju inget kul! Ååååhhh! Vad du är tråkig! .... Det är inget kul att leka själv....

Kom igen matte! Du kan väl hålla fast? Jag kommer och stoppar in det här snöret i din mun i stället - du behöver bara greppa och hålla fast! Inte du heller? Men varför är ni så himla tråkiga? Jag vill ju bara leka lite ;) 

Rastlös Koy