Senaste inläggen

Hur kan det komma sig att min liggplats är full med ludd???? Det ligger vit stoppning utspritt över både dynan och golvet och någon har gjort hål i dynan.... Och det är ett hål i tyget och alldeles blött runt omkring... Hmmm.... Undrar hur det gick till... Det gör matte och husse också. Och de anklagar mig - trots att jag ligger i soffan och sover. Helt oskyldigt... Bara för att just den leksaken som jag lekte med innan jag gick hit också ligger på dynan... Eller? Jag tycker det är orättvist att komma med sådana anklagelser! Ni kan ju inte bevisa nå't! 

Luddig Koy

Mina hussar är rätt duktiga på att laga mat, sägs det. Både den äldre och de yngre. Det ligger visst i släkten har jag hört. Hur det hänger ihop har dock ingen ens försökt förklara för mig. Men nu måste jag faktiskt ifrågasätta om det verkligen gäller alla hussarna. Idag fick jag chansen att prova. Eller rättare sagt, jag tog chansen att prova. Vi var med på husses jobb idag och han hade med sig en lunchlåda som han lagat själv. Husse, den äldre alltså. Den hade han ställt i en påse på golvet i lunchrummet när vi kom till jobbet. Han startade datorn och fixade i lokalen när det kom en kund... Och sedan hade han glömt oss och sin påse.... och när jag vaknade framåt lunch låg påsen fortfarande kvar där på golvet.... Och lunch bör man ju ha... Så jag plockade upp plastburken ur påsen, öppnade locket och provsmakade. Och visst, det var helt OK, men sååå märkvärdigt var det verkligen inte. Lite kassler och potatis bara. Jag tycker nog att det hade behövts nå't mer! Lite grönsaker kanske? 

Testpanelen Koy

Jag har berättat det förut, men jag kanske måste påminna er om att Kom - Och - Yelp - alarmering finns? Jag rycker ut främst vid de tillfällen då jag tror att min matte är i allvarlig fara. Detta inträffar inte så ofta, men det händer då och då när hon står i duschen och vid enstaka tillfällen då hon intagit viloläge i soffan. I kväll var ett sådant tillfälle. Då fick hon plötsligt för sig att försöka ta ton... Och det gick som vanligt... Inte så bra :( Det resulterade i en utryckning! Jag springer då fram i full fart för att undsätta henne... Och jag pussar hejdlöst i ansiktet för att få henne att sluta yla så där. Och det brukar resultera i att hon skrattar istället. Det tycker jag är mycket bättre. Det låter i alla fall inte så illa:). Hur kommer det sig att hon inte fattar hur det skär i mina känsliga öron? "Alla kan sjunga" - jo, pyttsan! Jag brukar få henne att tystna till slut. Hon kan mycket annat min matte, men det här bör hon överlämna åt andra. En annan variant är att hon övergår till att träna på ylandet och få det att låta mer genuint klagande. Då kanske hon kan låta som en hel vargflock när hon sätter igång. Men då kanske jag ändå måste rycka ut... Man vet ju aldrig med de där som ropar "vargen kommer". Blir svårt det här... 

Räddningsledare Koy


Min människa är jättekonstig. Hon har för sig att det är bråttom med att komma och äta när maten serveras och hon ger sig inte. Ändå har jag nästan aldrig kommit direkt när hon sagt till. Jag kommer när det passar mig! Men vi är som sagt inte överens. Så när matte ställt maten på min plats brukar jag gå iväg åt andra hållet och lägga mig ner. Om jag är riktigt hungrig går jag dit och äter så fort hon gått därifrån, men det är väldigt sällan så. Oftast går matte tillbaka efter fem minuter och tar undan skålen. Då orkar hon inte passa farbror Abbe längre, för han snor oftast min mat om den står obevakad. Hon brukar lyfta upp den högt upp och långt in på köksbänken. Vad hon inte tänkt på är hur himla opraktiskt det är för mig att komma åt maten, när jag väl vill äta. Det tycker jag är dåligt! Det har resulterat i att jag nu två nätter i rad har fått lov att stå och balansera på en stol för att nå upp på köksbänken och kunna nå matskålen. Men, men... Det klassas nog som balansträning det här också och belönad blir man ju till slut i alla fall. ;)

Koy Klättermus

Vilken underbar morgon! Lagom kallt och vit snö som täcker marken och alla geggiga pölar och jag har fått springa lös i skogen tillsammans med farbror Abbe på vår morgonpromenad.   Jag hade så mycket spring i benen och nu har jag sträckt ut i stora cirklar runt matte och Abbe i bästa vallhundsstil, tränat på snabba, explosiva inkallningar och lekt med bollen. Härligt!

Vi har också fått köra lite snösök och letat saker i snön. Det är svårare än att leta saker i vanliga fall, men eftersom det inte är så himla mycket snö ännu så funkade det jättebra. Svårast är faktiskt inte att hitta sakerna utan att förmå sig till att springa raka vägen till matte med det upphittade fyndet och sätta sig bredvid henne och lämna ifrån sig grejen. Det behöver vi träna mer på säger matte - men på den punkten är vi inte helt överens...

Vi avslutade skogsrundan med lite springlek a la Abbe. Han springer jättefort mot matte och hon kastar bollen så han får hämta den. Det är en av de roligaste lekarna han vet och jag brukar lägga mig i bakhåll och springa fram och sno bollen för hoonom ibland. Det är en av de roligaste lekarna jag vet...   Så när jag såg att han började med den leken sprang jag iväg till en av mina "bakhållsgropar". En där de knappt kan se mig när jag lagt mig. Och jag slänger mig ner... KRACK! lät det när den snötäckta isen brast under mig... HUA Så kallt det var! Vem f...har hällt kallt vatten i min grop???  Matte och Abbe skrattade elakt åt mig där jag låg och försökte lyfta upp magen över vattnet och låtsas som om ingenting hade hänt... Jag tror till och med att de drog ut på det hela lite längre än nödvändigt bara för det.

Vinterbadaren Koy



Det är nåt konstigt som hänt med matte och husse medan de varit borta. De är inte som vanligt, men jag vet inte vad det är. I kväll skulle de iväg och kolla på nåt viktigt. Ja, det var så viktigt att de åkte direkt när husse kom hem från jobbet. Utan att han fick äta middag först! Och då måste det vara väldigt viktigt! Jag vet inte vad det är, men de kallar det barnbarn. Och vi fick inte åka med, så jag kan inte berätta för er vad det var heller.  Och sedan när de kom hem efter ett par timmar så skulle de äta först, innan vi fick gå på promenad... Vad är detta för dumheter??? Det tar ju hur lång tid som helst! Jag vill gå ut nu!! Jag springer till hallen och ställer mig och stirrar på matte. Ihärdigt glor jag tills hon ser mig... Men hon säger bara "du får vänta lite"... Suck! ... Jag lägger mig här och väntar då.... Pust... Men nu då?... Nu har jag väntat lite! Om jag springer till dörren och skäller, då kommer hon säkert... Nähä. Inte den här gången! Jag provar en gång till! vov! vov! Vov! ... Ingen reaktion... Vov! Vov! ... Nu kommer hon.. Men-vad är detta? Hon har klotången med sig!? "Vill du verkligen klippa klorna just nu?" frågar hon. Men matte, är du dum i hela huvudet??? Klart att jag inte vill klippa klorna! Jag vill ju gå ut! Men jag lägger mig väl och väntar igen då... 


Nu har hon äntligen ätit klart! ... Nu då? Kan vi gå? Då sitter hon bara och pratar och tittar på bilder. Hur ska jag göra för att få henne att fatta? Om jag tar och bär in en sko in i matrummet blir hon nog bara grinig... Men om jag pillar ur den där sulan hon lagt i kängorna, då måste hon väl ändå fatta? Sagt och gjort! Kolla matte! den här vill du nog ha så du kan gå ut med oss - eller hur??? Bäst du kommer nu då, annars är det inte helt säkert att den finns kvar;)

Kommunikatören Koy



... och granen slängde de ut innan vi åkte bort för en vecka sedan. Den dagen då de försvann...

De packade och fixade en massa och vi visste mycket väl att vi skulle ut och åka. Men vi var inte riktigt beredda på att de skulle lämna av oss hos hundvakterna och sedan åka vidare själva....Och de åkte långt... men nu är vi hemma igen  - för de kom tillbaka!!!   

Och Oj, så glada vi blev! Men också lite kluvna... Det var ju inte så att det gick någon nöd på oss... Inte alls... Snarare tvärt om! Vi har haft det jättebra - och jättekul! Vi har fått massor av uppmärksamhet, lekar, klappar och kramar. Hela tiden! Så när matte och husse kom hälsade vi först väldigt mycket på dem, men sen gick vi laget runt och gosade med alla igen. De är ju så himla snälla våra bästa hundvaktskompisar.   Borta bra... men nu är ordningen återställd. Vi är hemma. Jag ligger på rygg i vardagsrumssoffan och Abbe ligger på golvet under bordet. Båda två sover vi tungt och bearbetar alla intryck från den senaste veckan medan matte och husse också försöker komma tillbaka till vardagen igen. Och de är också lite motvilliga kan jag avslöja... Det går väldigt trögt och långsamt där också. Bäst jag vaknar och sätter lite fart på tillvaron... eller...??? Det kanske kan vänta lite till... kanske...   ...till i morgon?

Semesterfiraren Koy



  

  

Ja, åtminstone den sista veckan har det bara varit en massa kalas och bjudningar hela tiden. Himla kul och massor av god mat har vi blivit bjudna på. Och vi blir bara bättre och bättre på att uppvakta värdfolket och be om att få hjälpa till med disken. Och det är väldigt få som kan motstå dessa erbjudanden, faktiskt. På det sättet tycker jag att det är bättre när vi blir bortbjuden än när vi är hemma. Det är också himla mycket roligare att leka med andras saker än med våra egna. Men ibland är det svårt att hinna med allt kul. I går kväll till exempel, då fanns det så många fina pipleksaker att prova och en massa annat spännande också, så även om jag stoppade munnen full med grejer så fanns det fler... Och eftersom jag inte hittade ordentligt var jag tvungen att springa runt och leta efter bra gömställen så ingen annan skulle komma på att ta sakerna före mig... Det svåraste var egntligen att gömma grejerna för husets egen hund. Hon hittade ju överallt. Men hon var inte lika intresserad av sakerna som jag var. Hon var mer intresserad av att få ha sin flock i fred så hon lät mig hålla på med sakerna ganska ostört. Ända tills jag satt och gullande med hennes matte en stund. Då blev det fart minsann! Då sprang hon och hämtade en av de finaste pipisarna och så kom hon och retades med den i munnen. Och jag kunde ju inte låta bli... Så jag sprang efter henne... Men oj, så lurad jag blev! Då släppte hon grejen och sprang till sin matte istället! Vilket fult trick!!!


Nu ska vi snart iväg på nästa fest. Långt ut på landet ska vi åka och hälsa på flera hundkompisar och åtminstone en som är lika fint svartvit som jag. Det ska bli jätteroligt! Gott nytt år önskar vi till alla våra vänner och bekanta! 

Festprissen Koy

Skapa flashcards