Idag har vi sprungit och spårat. Himla kul var det. Matte lade ett spår åt oss var medan vi fick vänta i bilen. Sedan var vi ute och sprang en stund medan spåren låg till sig. Sen fick jag leta rätt på mitt spår. Det var inte så svårt och det gick jättebra till första apporten. (det var en läderbit som matte haft i handen så den hade hennes vittring, så vet jag att den hörde dit.) sedan blev det svårare för då blev underlaget annorlunda. Från skog och mossa till grus och sedan gick spåret över en träbro innan det blev skog igen. Men jag klarade det fram till andra apporten också. Den läderbiten lyfte jag upp och gav till matte. Ni skulle ha sett henne då! Då kunde man tro att hon vunnit på lotto eller nå't. Hur kan man bli så glad över en liten läderbit? Jag måste hitta fler såna åt henne om den nu är så värdefulla för tvåbeningar... Hmmm... konstigt... Sedan fick jag fortsätta spåret igen och då blev det knepigt igen för då hade någon annan tvåbening varit där och gått runt och luktat. Det gjorde att det var lite svårt att avgöra var matte hade gått, men med koncentration gick det också. Men den där andra tvåbeningen hade suttit på ett ställe rätt länge och plockat bär och det gjorde det väldigt knepigt, men jag hittade den träpinne som matte hade tappat också. Och i slutet av spåret hade hon dessutom tappat mig kamptrasa:( . Det tycker jag var extremt klumpigt. Det är tur att hon har mig som kan hitta allt hon tappar.Städ-Koy