Det började med att vattnet runt båten var grumligt av flytande gröna flingor. Inte jättestora, men tillräckligt för att vattnet skulle se riktigt smutsigt ut. "Usch", sa matte, "det där får du inte dricka". "Och eftersom du alltid dricker när du badar, så blir det inga bad här heller. Kom nu så går vi upp i skogen och rastar istället". Men jag vill ju så gärna bada! Jag springer i högsta fart till badstranden där vi var igår och hinner precis ut i vattnet innan hon upptäcker mig..."Kom nu" hojta hon med ett helt annat tonfall. Så okey då, jag kommer. 

Vi går en morgonpromenad rakt ut i skogen. Det är fortfarande blött efter gårdagens och nattens regn och ganska svårt för matte att ta sig fram utan att halka. Det värsta var alla branta sluttningar med mossa på som gjorde det såphalt, men hon klarade sig med bara några vurpor. Sedan var det bara att gå ombord och kasta loss.

Eller, bara och bara, förresten... Redan där blev det ju knepigt. Vinden hade ökat och vridit sig, så nu blåste det rakt på oss också. Matte skulle försöka göra loss i fören och ta sig fram på det såphala berget samtidigt som hon håller i båten. Det var inte lätt, men hon fick loss den ena linan. Så tar hon sig försiktigt fram till den andra som ligger knuten runt en stor sten. Matte sätter foten på en grästuva och försvinner rakt ner! Plask! Den tuvan flöt ovanpå vattnet i en djup skreva... *Fula ord som inte lämpar sig för skrift* 

Till slut fick husse lov att hoppa i land och hjälpa till. Han är trots allt starkare än matte, och han fick dra loss tampen som åkt in under en sten, medan matte satt på berget och drog in båten. 

Så kom vi äntligen iväg. Jag, matte och husse i sittbrunnen och husse släppte ut förseglet. Och sen sa det TJONG! när skotblocket lossnade och flög iväg ut med seglet. *Fler fula ord som inte lämpar sig i skrift, men från husse den här gången*. In med seglet igen och fixa...  

Efter en stund sätter husse igång med att sätta storseglet också. Matte från styra under tiden och jag måste stanna i sittbrunnen. Men halvvägs upp ser seglet konstigt ut... Vad är det nu då? Jo, det är husse som trasslat ihop alla snörena. Fniss... Vilken tur att det var  han... 

Halvvägs hem skulle vi ta lunchpaus och jag skulle få bada och rasta. Jaaaa! Äntligen! Men... När vi kommer fram är det någon som snott vår plats, så vi får leta efter en annan... Vi hittar en klippa i lä och matte står på däck och spanar. Jodå, det går bra! Nästan ända fram... Sedan hojtar husse att det är problem med ankaret!  

*Fula ord som inte lämpar sig i skrift* ... 
Det fina ankarspelet som matte fick i födelsedagspresent för några år sedan trilskas nu Och det går inte att köra varken framåt eller bakåt. Jaha... Bara att lägga sig ner igen då... Hmmm... jag börjar faktiskt bli nödig nu... "Ok då, vi får väl ligga på svaj och ta gummijollen in till land" sa matte och började fixa för att kunna ro jollen. 

"Men va *Fula ord*... driver vi?" Säger husse. Jodå, mycket riktigt.. Vilken tur att husse har koll! Annars hade vi stått på grund innan matte märkt nå´t. Nu fick husse dra upp ankaret med handkraft och få bort oss fån grynnorna. 

Nytt försök på en annan klipphäll. Nu tog de fram extra ankaret och husse slängde i. Matte stod i fören och sa att det funkar... Bara du siktar på klipporna lite längre in.... Nu blev det inte riktigt som matte tänkt sig, men när fören närmade sig klippan hoppade hon i land. då skriker husse "nu får du inte dra mer..." och jag ser hur husses armar blir längre och längre... "ankartampen är slut här.." Nu såg matte filmen SOS framför sig och började garva när hon satt på berget och funderade på hur hon skulle komma ombord igen.... Men garvet blev kortvarigt - när vinden tog i och drog båten in mot berget så var det bara att hoppa på och inse - nej... Detta funkade inte heller.... 

Men nu lade de sig på svaj och matte fixade i ordning jollen. Gympaskorna var på tork sedan morgonen så på med sandalerna. Matte fick klättra ned i aktern på båten och kliva i jollen, lägga dit toften och sätta fast årorna. Och sedan sa de att jag skulle åka med. Va? Hur tänkte ni nu? Men, med hjälp av husse lyckades jag komma ner till matte i gummibåten utan att bli alltför blöt. Men gårdagens regn fanns samlat i jollen  och sköljde genast över båda mattes fötter när vi gungade på båten så nu var både sandalerna och jag blöta... 

I land kom vi, efter lite om och men.. Det var svårt att ro med mig mellan knäna sa matte. Vi gick i land och rastade och vi tömde ut regnvattnet ur jollen Innan vi rodde tillbaka till segelbåten och tog oss ombord igen. Nu fick jag sitta själv i fören också och det funkade ju bra. Matte påminde sig om hur glad hon var att hon lärt mig redan från början att åka gummibåt och att rasta på kommando och hon drog sig till minnes ett antal tidigare tillfällen med hund i båt under årens lopp, då det varit betydligt jobbigare än idag att lösa problemen. 

När vi kom tillbaka hade husse lyckats laga ankarspelet och nu kunde vi ge oss iväg hemåt. Jag fick klara mig utan bad idag, men efter alla dessa strapatser så känns det rätt OK att vara hemma ändå. 

Skeppshunden Koy

Det blev ett par riktiga sommardagar ändå. Vi har varit ute med Sjöhäxan - ja, det är båten som heter så alltså, (men matte har också varit med) - och jag har badat och simmat och badat och simmat, hela tiden om vartannat.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag springer ner till vattnet - och sen tar det tvärstopp. Jag tycker att det är jätteläskigt att gå i från de hala stenarna och klipporna så matte har fått hjälpa mig att hitta bra ställen och sedan coachat mig att våga mer och mer... Och det har faktiskt gått riktigt bra! Snart är jag bäst på det här också, bara jag får träna hela tiden... Men helst vill jag ha en trygg sandstrand att gå i från. Matte har också konstaterat att jag inte dricker lika mycket när jag är tryggare och det tycker hon är bra. Särskilt när jag ska vara ombord på båten sedan. 

Men så i går morse så vaknade vi till regnets smattrande på rufftaket. Och det regnade och regnade och regnade... Hela dagen. Och vad gör man med en regnig dag i båten? Ja, matte och husse ligger och läser. Trist tycker jag. Så jag försöker liva upp stämningen lite genom att söka kontakt och gulla lite... Så jag går från koj till koj. Och vet ni vad? Både matte och husse påstår att det är omöjligt att läsa när man har en svartvit bordercollie mellan ansiktet och boken.  Surpise! Men jag vill ju att ni ska bry er om mig istället.... 

Men så fort det blev uppehåll i regnet så gav matte med sig. OK då, du ska få bada! Och ujujuj som jag badade! Ut och hämta pinne. Matte kan du kasta igen?... Och igen.... Tills det började regna igen. Då hade inte matte nån lust att vara kvar på Klippan sa hon. Men spela roll! Blöt är man ju ändå, liksom. 

Det största problemet för tvåbeningarna, verkar vara just det - att de är tvåbenta. De har så svårt att ta sig fram när det blir lite halt i naturen. Åtminstone min matte är hur klumpig som helst när hon försöker hålla balansen på blöta, hala berg och hon gnäller hela tiden Om hur ont det gör när hon har slagit sig. Men tror ni jag fick nån uppskattning nu, när jag kom upp i kojen för att tycka synd om och kramas med henne??? 

Nej, då hojtar hon om att jag är blöt och ska ligga i min egen koj.

I morse vaknade vi åter till en vacker dag. Men då hade det hänt nåt annat som gjorde matte så konstig. Hon sa att jag absolut inte fick bada idag. Nu skulle vi ut på skogspromenad och sedan åka härifrån. Det var lite gröngrumligt i vattnet runt båten, men det var väl inte så farligt tycker jag, jag har ju badat i både tång och sjögräs. Men matte sa nåt om "algblomning" och det var uppenbart att hon inte tänkte ge med sig den här gången. Så det var bara att hoppa i flytvästen och åka med. 

Utvilad Koy

Min matte har semester och nu är hon mer än lovligt tråkig!!! "Göra nytta" är nåt som hörs väldigt ofta, liksom orden "det är ju ändå semester"... Det första brukar åtföljas av att hon far runt och städar, rensar i rabatter eller klipper på några buskar eller nå't annat trist. Det andra sägs ofta när de sitter still vid ett bord och fikar hur länge som helst, eller när de sover länge på morgonen eller så... Och så håller de på och träffar folk hela tiden. Till och med såna som inte har hund! Som om det inte skulle räcka med att träffa mig och mina kompisar även på semetern! Så nu håller jag på att dö av tristess om det inte händer nåt snart... Vad gör man då? Jo, man får hitta på nåt kul! 

Jag leker "Skugga" och följer matte i hälarna hela tiden och varje gång hon vänder sig om så är jag där, mitt i vägen . När jag gjort det en stund så gick jag på skattjakt och jag hittade faktiskt en massa försvunna saker. Typ bollar inslängda under möbler och så. När jag inte kom åt att hämta fram dem själv så ställde jag mig och skällde tills matte kom och undrade vad som stod på... Och när hon väl fattat så hjälpte hon mig att få fram sakerna. Sedan gick hon tillbaka till "göra nytta" igen - men tänk... Då försvann bollen på nytt... Och sen hittade jag den under soffan där jag inte kom åt den... 

Till slut gav matte upp och konstaterade att jag nog behöver få tänka lite. Så hon bestämde att vi ska återuppta träningen att åka skateboard. Så hon hämtade godisburken, klickern och skateboarden. Kul! Jag kom ihåg att jag ska ha tassarna på den och sedan rullar den Iväg. Men matte tyckte visst inte att det räckte så. Hon ville att jag skulle ha kontroll över den också och kunna styra och vända. Då blev det värre. Men himla kul var det! Och mycket godis fick jag. Men vet ni vad? Jag råkade missa en av godisbitarna som slank iväg ner mellan staketspjälorna på altanräcket och försvann. Sicket elände!!! Jag letade och letade, men jag kunde inte komma åt den. Matte gav mig en ny godisbit istället. Jag tog den, men sen fortsatte jag och letade och letade. Tills matte gav mig ännu en ny och sa att vi struntar i den. Men så kan vi ju inte ha det! Det var ju min godisbit som försvann. Javisst, jag kan ta en annan istället, men det hjälper ju liksom inte. Om den blir liggande kvar där ute kanske det är någon annan som tar den! Bäst jag håller vakt här i natt! 

Nattvakten Koy