Ännu en regnig morgon när matte skjuter på att kliva upp ur sängen. Det är sååå trist! Men jag gör som vanligt - hittar på nå't själv... Jag letade bland mina saker och hittade två gamla pipisar. Den ena med pip kvar i. Det var en stor hård sån där kong wubba-grej som det blivit punka på. (ja, det bara blev så...igen...) Att det var punka på den gjorde att det inte var lika svårt att få ljud i den som vanligt, och att det dessutom blev annorlunda ljud än vanligt. Det blev ett mycket tydligt pys-ljud som omgärdade pipljudet. Kul! Jag tränade en stund på övervåningen, med bara katten som publik, men han är som vanligt rätt ointresserad av vad jag håller på med. Så jag bestämde mig för att skapa ett litet uppträdande. Jag satsade nedför trappen med pipgrejen i munnen; pip-pip-pyyyys, pip-pip-pyyyys, ( ackompangemang från trummande tassar: badom, badom, badom...) ett långt skutt upp i sängen pip-pip-pyyyys, och ned igen och upp för trappen pip-pip-pyyyys. Så kom jag på att om jag tryckte olika så lät det på annat sätt, så jag fick till pip-pys-pip, och pyyyys -pyyyys - pip också, så jag tog ett varv till, men den här gången skrattade de båda två när jag kom ner, så då showade jag lite extra i trappen. Matte konstaterade att jag visar klara anlag för freestyle, så vi får se... Det kanske blir nå't inom showbiz för min del:)) Entertainer-Koy

Nu har hon plötsligt ändrat på reglerna i vår lek, igen. Hur just är det på en skala ,1 - 10? Först var det så att den som först vände när hon ropade fick henne att kasta bollen låååångt bakom sig, så man fick springa fort! Jättekul! Och jag vände snabbare och snabbare, eftersom Abbe nästan alltid vann bollen. När jag blev lite större ändrade hon reglerna så att det var den av oss som satsade fullt när vi sprang mot henne som fick bollen kastad. Men nu, när jag både vänder snabbast och springer fortast och därför nästan alltid vinner, har hon plötsligt ändrat på reglerna igen. Fräckt tycker jag! Nu ska hon ha oss till att kunna stanna, eller lägga oss mitt i språnget också. Eller komma in till sidan istället för att växla ner och gasa förbi henne. Allt det jag är bäst på försvinner medan det Abbe redan kan ska premieras. Hmmm... Är det verkligen tillåtet med hur många regeländringar som helst i lekar? Och är det verkligen bara tvåbeningar som ska få bestämma? Jag protesterar! Missnöjd Koy

Idag har vi varit på agilitytävling. Och jag fick inte vara med! Jag är för ung säger de, men jag är bra mycket större än många av dem som var där. Det är ungefär som för alla småbarn att gå på Gröna Lund (eller Liseberg) och vara för kort för att få åka berg och dal-banan... Man är väl inte sämre på att åka berg-och Dalbana för att man är kort??? Och jag kan köra en agilitybana bra mycket bättre än flera av dem som var äldre och fick vara med... Så, jag fick nöja mig med att vara publik idag. Medan matte och Abbe körde fick jag dock ligga i bilen, och det var väl lika bra det. Ibland är hon ju bara för pinsam vår matte... I första loppet lämnade hon Abbe att fixa det där helt själv. Hon drog benen efter sig och kom efter och hon berättade inte hur banan gick... Så'nt e' inte OK! I det andra loppet fick hon hjärnsläpp totalt och glömde bort banan! Båda gångerna blev det disk... Men, men... Med mer träning så kommer hon nog att lära sig...:) Jag fick i alla fall vara med och titta på under delar av tävlingen och då fick jag träffa en massa tvåbeningar som kommit dit bara för att gulla med mig. (Inte så troligt?) Nåja, de fick det stora nöjet att gulla med mig i alla fall:)) .Dessutom behövdes det en heja-klacks-ledare, så jag tog på mig att organisera upp det. Vi var jättemånga fyrbeningar som var vid sidan av i olika tält och som hejade på dem inne på banan, men alla skrek (skällde) olika ramsor. Så jag tog mig ton - och tog i från tårna... Men då tyckte matte att jag var otrevlig, sa hon. Meeeeen! Hur svårt kan det va??? Jag KAN bli hejaklacksledare i alla fall!... Eller huligan kanske?... Cheerleader Koy

Det har varit kallt här i några dar. Och väldigt regnigt. Så husse har burit in ved för att elda i öppna spisen. Han tog det som stod närmast när han bar in ved sist och det var en lövkorg. En sån där i grön plast med en massa hål i överallt. Matte morrade lite om att det blir himla skräpigt, så han ställde den högt för att jag inte skulle nå dit. Högt, men ganska ostadigt ovanpå tidningskorgen.... Han tänkte inte på hur lång en Border Colie kan bli när han står på bakbenen.... Inte på hur nyfiken en liten BC-kille kan vara och han tänkte inte på hur lätt en lövskog är när den är nästan tom.... Och inte heller på hur mycket skräp det blir efter en massa ved... Men det gjorde inte så mycket tycker jag. Eftersom jag inte rymdes helt i korgen när den välte över mig var det ju bara att springa iväg en bit och skaka sig, så försvann det mesta ur pälsen:))Nyfiken i en korg... Koy

När vi var ute på promenad så fick jag en ny kompis. Lite oväntat faktiskt och jag förstår inte riktigt varför... Vi hade gått runt hela området och var på väg hemåt. När vi kom ut ur en skogsdunge och gick längs vägkanten var det en liten svartvit Pippi som slog följe med oss. Den flög från gren till gren mellan björkar och aspar i vägkanten, men hade full koll på mig hela tiden. Det verkade som om den ville säga nåt, men det var svårt att förstå vad den ville. Eftersom jag tycker det är spännande med allt som rör sig, så tittade jag på den hela tiden - så mycket att jag inte såg riktigt vart jag gick. Plötsligt snubblade jag på Abbe som hade stannat vid ett träd. Lite pinsamt... Men jag låtsades som ingenting... När vi stannade så stannade fågeln också och väntade, och när vi gick så fortsatte den flyga mellan grenarna i diket. Vilken kul typ! Matte tror att det var en svartvit flugsnappare. Kan det vara så att jag är den första svartvita kattsnappare han sett, och att det var därför han var så impad av mig? Hoppas i så fall att han har lite koll på sin egen storlek... Så han inte gör nå't dumt menar jag... Han lär bli proppmätt om han snappar en katt:)) Idol-Koy

Jag leker för mig själv medan tvåbeningarna tittar på TV. Matte hör att jag skäller men hon ber mig bara vara tyst. Det brukar ju vara bångstyriga leksaker... Och hon hör att jag krafsar och hon säger att jag ska sluta med det och komma till dem... Men hon gör inget mer åt det... Till slut reser hon sig ur soffan och funderar på vad jag gör och varför jag krafsar. Jaha! "Du har lyckats stänga in dig i gästrummet." "OK" säger hon och öppnar dörren - " kom då". Men ingen hund... Hon går in i rummet och tittar sig omkring. Ingen hund. Hon tittar under skrivbordet - ingen hund... .??? Hmmmm.... Det finns ju inga fler ställen en hund kan gömma sig på... Var är han då? Ljudet av krafsande tassar återkommer. Är han i rummet bredvid? Nej, hur skulle det ha gått till, det har varit stängt hela kvällen... "Koy, var är du?" OK, lika bra att ge sig till känna... Men det går ju inte! Jag sitter fast bakom en soffa! När matte öppnade dörren spärrades vägen så jag kan inte backa ut härifrån längre... Men hallå matte! Hur svårt kan det va'? Om du drar ut soffan från väggen så hittar du mig! Du är inge' vidare på kurragömma va? Klurig-Koy

Ibland skulle jag vilja ha en skinnväst. En sån där svart, fin som man blir tuff i. Jag skulle ha användning av det ibland. Alla ni som redan är ganska självsäkra, modiga och tuffa tycker nog att det låter lite fånigt, men ibland kan jag i alla fall behöva se lite större ut än jag är, liksom...Idag till exempel, när vi var ute i skogen och letade grejer som matte gömt. Vi var på ett berg och både Abbe och jag höll på att leta efter en försvunnen boll. Abbe hade fått korn på den och letade intensivt och jag drog mig närmare för att kanske kunna hitta den först... Då plötsligt dök det upp en jättestor Rottweiler precis nedanför bergskanten. Jag reagerade instinktivt och sprang fram till kanten och skällde som en besatt för att skrämma iväg den. Men det lät inte riktigt som jag tänkt mig... Abbe tittade upp men återgick snabbt till att leta, för nu fanns ju risk att en främmande hund kunde hitta vår boll och det är inte acceptabelt. Matte ropade på mig och Rottisen som också släpade runt på en matte tittade undrande på mig. Kommer ni ihåg Mowgli i Djungelboken? När Baloo ska lära honom att låta som en "bamsing till Björn" ...? Ungefär så blev det... jag måste nog träna mer på det här... Eller skaffa mig en väst... Knutte-Koy

I kväll har de gaddat ihop sig tror jag. Mot mig! De smyger i buskarna eller ligger och trycker i diket när jag kommer, och det är sååå jobbigt att hålla sig i skinnet då. Matte brukar bli jätteglad när jag skvallrar på dem och talar om att de ligger där - och jag får till och med godis ibland. Ja, det beror på hur tydligt jag berättar för matte har jag förstått. Men det är inte alltid jag vill avslöja allt för henne - det brukar nämligen leda till att jag får en ny instruktion om vad jag ska göra istället för att jaga iväg dem. Och trots allt - inget går upp mot en riktigt häftig kattjakt!! Jägar-Koy