Morgonen började idag med en promenad runt området i lugnt tempo så min sjukskrivna farbror Abbe skulle orka med också. Han är opererad, så vi får inte springa och leka alls nu:(Sedan fick jag åka bil med matte, och Abbe fick va kvar hemma. Hon körde in på en väg i skogen o stannade där, sedan gick hon iväg och lämnade mig i bilen. Hmm... Undrar vad hon gör då....Hon kommer tillbaka, sätter sig och kör en bit till, parkerar och går iväg på nytt.... Mysko.... Undrar vad det ska bli.... Men hon kommer tillbaka och kör iväg igen. Nu åker vi till klubben och tränar lite agility en stund. Jag håller på och lär mig att gå över en balansbom. Precis som om det skulle va svårt... Men matte har fått för sig att det ska vara på ett speciellt sätt precis i början och slutet av bommen, och det är det vi jobbar med. Dessutom håller jag på att lära mig gå zick-zack mellan en massa pinnar. Det är lite svårt att förstå att det ska va så himla noga, det kan väl inte göra nå't om man missar lite här och där? Och så tränar vi på att starta o svänga... Det är rätt kul faktiskt.När vi jobbat ett tag fick jag vila i bilen medan matte höll på och träna med några kompisar oxå. Men det tycker jag är orättvist!Sedan åkte vi tillbaka till skogen igen och då visade det sig att matte hade varit ute och skräpat ner med grejer som jag nu fick spåra mig fram till. Det är kul! Den här gången var det dessutom en och en halv timme som passerat mellan att matte gått där till att jag fick börja. Men det gick jättebra. Matte var supernöjd när jag hittade en braständsticka på marken. Visst är det konstigt att de där tvåbeningarna kan bli glada över så konstiga grejer. För att inte tala om hennes lycka över att jag återfann en liftkortshållare i plast, en läderbit och en gammal söndertuggad tubsocka. Sedan åkte vi en bit till med bilen och letade upp de sista sakerna hon spritt ut i skogen. Nåja, nästan allt blev återfunnet. Två braständstickor ligger faktiskt kvar någonstans. Om ni hittar dem kan ni behålla dem, jag tycker inte att de är speciellt fina faktiskt. De är inget vidare kul att leka med heller, de går sönder så lätt. Det är tur att hon har mig, tänk så skräpigt det skulle bli efter henne annars! Nu är jag trött. Det tar på krafterna att vara underbar!Spår-Koy

Idag har vi städat, matte och jag. Vi började med att matte bad mig plocka upp mina saker från golvet. Varje gång jag kom med en leksak och la den i lådan, eller gav henne den i handen fick jag en godis. Om jag släppte den på golvet fick jag inget. Så jag började snabbt ge henne allting. Medan matte sedan dammsög hann jag plocka ut det mesta, så kunde vi börja om igen sedan. På så sått får man dubbelt så mycket godis:) Jag har hittat på en ny lek idag också. När matte städade sovrummet hittade hon två bollar och en kong under sängen, som hon petade fram med hjälp av dammsugarmunstycket. Det är nämligen lite trångt, så matte får stå på knä för att kunna dammsuga under sängen, och för att se nå't måste hon nästan ligga på golvet. Det är kul! När hon tagit fram mina leksaker springer jag runt sängen med dem och lägger mig på golvet på andra sidan och sedan kastar jag in grejen igen. Bara för att se om det är hon eller jag som kan komma åt den. Oftast var det hon. Jag måste träna mer på det här! Städar-Koy

Ute i skogen och springer känner jag plötsligt en intressant doft. Jag springer dit och undersöker. Läääänge. När matte ropar att de tänker gå vidare har jag lite svårt att slita mig. Jag tittar på matte, och på mitt fynd, och på matte igen, för jag vill att hon ska fatta att vi inte bara kan gå. Inte ännu. "Vad har du hittat?" frågar hon. Så jag tar med mig mitt fina fynd och springer stolt mot matte. Det är ganska tungt, så jag får sträcka på mig och ser nog ganska mallig ut när jag bär. "Å, vilken fin gren - ta med dig den du" säger matte när jag närmar mig. Men jag håller mig på lite avständ från både henne och Abbe. För tänk om de tänkter ta ifrån mig mitt fynd... Åtminstone matte kan ha sådana tendenser ibland...Men hon verkade inte bry sig så mycket, om en fin trädgren, så jag tog med mig den. Men så plötsligt tittade hon till - och fick syn på en klöv i änden på min gren. och det var päls ovanför klöven, inte bark som hon först trott...Nu var det plötsligt inte så självklart längre att jag fick behålla mitt fynd... Och efter en stunds övertalning fick jag lov att ge mig... Men jag vet var jag lämnade det. Och det glömmer jag inte! Fyndarkungen Koy

Nu har jag kollat flera gånger den här veckan, men ännu har ingen ny fläskfilé vuxit fram i barken på vår godistall. Hur kan det komma sig? Kan det vara så att nå'n annan också har hittat vårt träd? Och snott vårt godis? Eller...? Matte fattade inte först varför jag var så intresserad av att nosa på just det trädet. Det är bara att konstatera att hon har dåligt minne! Åtminstone vad det gäller var alla fina skattgömmor finns och var gömt godis finns - men det minns jag! Utan tvekan! Matte och husse kommer inte heller ihåg var allt pip ligger gömt. Men jag vet i alla fall var jag lagt plastdosorna som pipet brukar vara i...en ligger under skänken i matrummet och en i skohyllan, men jag kommer inte åt dem själv. Men jag tjatar tills de hjälper mig att ta fram dem igen! Memory-Koy

Det måste va nå't alldeles speciellt med kaniner. Vad vet jag inte, mer än att de springer ganska lustigt... Men min matte litar inte på dem och vill absolut veta var de är hela tiden. Vid jobbet, där vi går på lunchpromenader varje dag är de dessutom väldigt många som ligger och trycker i buskarna och smyger på oss när vi går förbi. De försöker gömma sig, men jag brukar skvallra för matte, och visa var de är innan vi kommit fram. Då blir matte jätteglad och jag får godis. Godis e' gott! Idag provade jag att skvallra lite på gräsänderna som plaskade omkring i vattenbrynet också och det tyckte matte också var bra! Ganska lätt sätt att få godis på! Fast ibland är det frestande att inte säga nå't och bara kasta sig ut och skrämma upp dem... Det blir ett så himla kul kaos en stund... Men matte är mer nöjd när jag skvallrar, men jag kan ju inte alltid berätta allt. Lite får hon väl ha koll på själv också. Eller? Skvaller- Koy

... Hur ska våra grannar annars uppfatta det när de ser oss? När vi idag stod och tittade på barken i en tall, en människa och två hundar, kom en av våra icke-hundägare grannar gående förbi på stigen. Inte konstigt att han såg fundersam ut kanske... Han kunde ju inte veta att det växte godis i tallen! Men det bjuder vi på! :)

Vår matte är opålitlig! Plötsligt kan hon få för sig att vinkla av från stigen och försvinna rakt in i skogen utan att ropa på oss, eller så. Hon påstår att det är vårt jobb att hålla reda på henne. Hon har fullt upp med att hålla reda på sig själv... Det som är bra är att det oftast lönar sig väldigt bra att vara först fram till henne, när hon gjort så. Det brukar vara så att hon upptäckt någon av skogens alla godisgömmor eller hittat ett godisträd. Hon är en hejare att hitta sånt, vår matte... Men om man ska hinna vara med och dela på godiset är det bäst att man håller sig framme:)Idag fanns det träd i skogen, där det fastnat små bitar av fläskfilé i barken. Hur kan det blivit så? Signatur: Undrande Koy

Min matte påstår att jag har fel. Hon säger att stolar inte alls är till för att jag ska nå upp bättre, utan för att tvåbeningar ska sitta på dem. Kan det verkligen vara sant? Vad är det för mening med det i så fall? Signatur?: oförstående Koy