Idag när vi kom ner till våra lockiga tanter var det en av dem som hade gått och lagt sig för att vila. Inne i fållan. De andra gick och käkade utanför och tog inte stor notis om oss när vi kom. Vi stängde av strömmen och klev in i hagen. Hej, hej. Hemskt mycket hej... Ingen bryr sig nämnvärt om vår ankomst. Matte säger att jag ska gå långsamt framåt - så det gör jag... då går fler tackor in i fållan. Som en tydlig markering till oss; Vi har ingen lust alls att gå runt hagen framför en hund idag igen! Ok säger matte - så bra, vi stänger om dem. Där kan de stå. Så kan vi prova att träna delning. De övriga som står utanför och trycker sig mot fållan stirrar skeptiskt mot oss. Matte ställer sig på andra sidan tackorna och så lockar hon mig att gå framåt, mellan fållan och tackorna - rakt fram emot matte. De som stod utanför flyttade faktiskt på sig när jag kom. Wow! Jag kan! De har lite respekt för mig i alla fall.   

Sedan fick jag putta iväg de tre tanterna en bit och hindra dem från att vända tillbaka igen... De här tanterna gillar inte mig nå´t vidare. Det har vi märkt tidigare, men de har fått lov att lära sig acceptera mig. Och de är inte rädda för mig, utan snarare tvärt om. De är ganska dryga mot mig... Det är en svart tant som ofta är lite småtjurig och går och drar benen efter sig när jag kommer, en vit rätt kraftig dam som ofta går ut ifrån den övriga flocken och ställer sig och stirrar på mig, och så en vit långhalsad tant som idag var på ett himla humör. Hon var faktiskt ganska dum och protesterade mot allt jag kom med och hon försökte flera gånger vända och springa tillbaka till dem som stod kvar i fållan... Puh,  vad jobbigt det här blev! Jag måste verkligen ha koll åt flera håll samtidigt. Dels ska jag lyssna på matte annars blir hon sur. Så ska jag hålla koll på de som ska puttas iväg från fållan - och stoppa alla försök att ta sig tillbaka. Vi låtsades att just de här tre skulle behöva flyttas iväg ganska långt från de andra - en för mig helt ny övning som blev ganska svår tack vare den obstinata tanten. Hon fick för sig att hon skulle gå åt ett helt annat håll än de övriga två. Och fick hon inte gå tillbaka till fållan så skulle hon till ett annant hörn av hagen. Hur gör vi nu då? Jag kan ju inte vara på flera ställen samtidigt... Vilken tur att jag är snabbare i tassarna än vad matte är i huvet! Jag hinner en bra bit innan hon ens uttalat sina order. Det är synd bara att hon har lite otur när hon tänker, så hon ger mig fel instruktioner. Annars hade vi varit helt överens...

Splittrad Koy

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min matte har varit försvunnen. Länge! OJ, vad jag har väntat... och väntat... och väntat... Hon försvann natten mellan onsdag och torsdag och sedan har hon inte synts till. Jag har suttit vid fönstret och tittat ut, jag har lyssnat efter motorljud...

I vårat område bor det ett antal små hundilskna "tussar" som brukar skälla ut mig varenda gång vi möts - helt utan anledning faktiskt. Jag har ju faktiskt inte gjort nå´t. Ännu.    Nu när vi har "kusinbesök" är det inte heller helt lämpligt att gör...

Vi har besök av min kusin från landet sedan en vecka. Han är en lite annorlunda typ kan man säga. En walesare och ibland lite svår att förstå. De snackar ju så konstigt. Jag fattar inte riktigt vad det är han håller på med när han går iväg för sig sj...

      Äntligen Hemma! Visst är borta bra - men hemma är faktiskt bäst! "Borta" har de senaste dagarna varit på några campingplatser i Dalarna med husvagnen, matte och husse, och större delen av tiden har jag åkt bil och promenerat bland en massa ...

  I går fick jag mig en överdos av bilar! Det var bilar på längden, bredden, höjden och tvären... Minst... Dagen började med bilresa från campingen till Rättvik och där var det någon sån där bil-happening som alla med stora fina bilar måste vara ...