Idag har vi varit och tävlat! i agility. Det var jättekul! Tur att det finns tvåbeningar som fixar såna här bra arrangemang som vi kan åka och roa oss på. Och visst är det tur att det finns tvåbeningar som gillar att springa runt och titta på mig och alla andra fyrbeningar när vi hoppar hinder och kryper i tunnlar. För vi har i alla fall himla roligt! Det är inte alltid våra människor är helt överens med oss - det står helt klart. Men min människa har just analyserat filmerna - och jag fick rätt! Det var hon!!! HA! Vad var det jag sa?...   

Vi har sprungit tre lopp - två i hoppklass och ett i agility. Matte är nöjd med de två loppen som vi diskade oss i, men inte i det loppet som vi faktiskt fick poäng på. (Hon fattar nog inte riktigt det här...) I det första loppet så snubblade hon på sina egna fötter så hon landade i banan framför mig. Jag var alltså tvungen att runda henne för att kunna ta nästa hinder och det blev lite konstigt. Men det gick. Men sen... sen missbedömde hon helt hur långt en BC hoppar när han kommer i full fart över ett hinder och landar i nerförsbacke... och när hon väl hojtat och stoppat mig så visade hon inte var jag skulle vara istället - så då hitte jag på lite medan jag väntade... Hon har gjort avbön nu och erkänt att det var hennes fel, så hon är förlåten.   

I det andra hopploppet säger hon att jag hade för bråttom, och hon anklagar mig för att inte ha lyssnat på henne. Och visst - det ligger nå´t i det. Men hon är ju såååå långsam! Och så fruktansvärt petig! Ska det verkligen vara nödvändigt att springa i zick zack mellan alla pinnarna i ett slalom när det går fortare att gena? Och tänk om hon kunde berätta i god tid vart vi ska härnåst - då skulle jag inte behöva gissa... De här tävlingarna går ju faktiskt på tid också. Och nu kom vi runt. Med en himla massa fel - men ändå...

Det tredje loppet var i agility - alltså med en massa balanshinder att ta sig över och en massa kontaktfält att trampa på. Men även här klantade sig min matte. Hon gjorde en massa småmissar - men sen visade hon mig dessutom fel väg i banan! Hon lurade mig att gå in i fel ände av en tunnel - och sen hojtar hon  att det var fel. Så dax då! Det blev en disk till!

Men det är ju kul att hon är nöjd ändå - trots disken. (Hon brukar ju inte vara speciallet förtjust i disk, så Abbe har fått uppdraget som förste fördiskare här hemma och numera är jag utsedd till familjens diskplockare. Det är ju också en stjärnstatus att bygga vidare på :))

Stjärnskottet Koy