Det är tidig morgon på en liten ö i Stockholms skärgård. Vi är instängda i en segelbåt med våra sovande tvåbeningar och det börjar bli väääääldigt trist... Så vi sätter igång att väcka matte. Ja, det brukar vara mest framgångsrikt, så vi började där. Jag hoppade helt enkelt in i hennes koj och lade mig på hennes huvudkudde och pussade henne i ansiktet. Och det gick ju rätt bra. Hon vaknade och hon förstod att vi behövde få gå ut. Så vi hoppade i land och gjorde vad vi skulle och sedan ville Abbe gå tillbaka o lägga sig igen. Märkligt! Så kan vi inte ha det!!! Nej, jag vill definitivt inte sova mera nu. Men matte hittade på en bra lösning och gick tillbaka med Abbe som fick sova vidare tillsammans med husse som inte heller ville vakna idag.

Hon sa åt mig och Emil att vi skulle vänta under tiden. (Emil är en liten schnauzer som är och hälsar på hos oss ett tag i sommar, på gott och ont. Mest ont! Han är inte alls van vid båtliv och sånt, så han har mycket att lära.) Och visst - det är inga problem. Jag ska visa honom nåt kul! Kom igen - vi springer längs kanten här på klipporna! Vi kan springa i kapp! Du kan inte ta mig! Jag springer först och jag anpassar farten så att han nästan hinner i kapp mig. Ja, om jag springer för fort då brukar han inte vilja fortsätta. Men det är inget stort problem, det är bara att sakta in lite... Kolla så nära kanten jag vågar springa! Kom igen då! 

Men oj! Vad hände? Trampade du på den där svarta kanten? Oj! Det glömde jag visst att förklara för dig... Den ska man inte springa på för den är såphal! 

Har du sett matte? Så det kan bli! Han som inte vågade gå i vattenpölarna här om dagen - han badar! Fniss  fniss... 

Men ta det lugnt! Han kommer ju upp! Lite blöt bara... Hi,hi,hi... 

och nej - det var inte alls mitt fel! Vi lekte ju bara och jag visade bara hur kul det är att springa så här...  

Koy - på väg mot snickarboa