I morse fyndade jag igen. Jag sprang lite före de andra. Mitt i kraftledningsgatan på berget låg nå't konstigt när vi kom på morgonpromenaden. Det luktade skumt så jag stannade på lite avstånd och sträckte mig framåt för att försiktigt kolla vad det var för nå't . Beredd på att hastigt kunna hoppa baklänges stod bakbenen kvar medan framtassarna flyttade sig framåt... Närmare och närmare så jag blev jääätte låååång... Det var en hög med fjädrar, och den låg väldigt stilla så jag vågade mig fram för att nosa på den. Det var en fågel och den mådde inte nå't vidare... Den hade nog kraschat in i ledningarna ovanför. Kan man få fart på den igen tro? Jag provade med ena tassen och puttade lite på den, men det hände inget. Så då tog jag den andra tassen också och puttade åt andra hållet. Ingen reaktion nu heller. Konstigt. Men nu har Abbe och matte fått syn på vad jag håller på med och Abbe är ju en sån där fågelapportör, så nu är det risk att han snor mitt fina fynd... Nu är goda råd dyra. Hur ska jag göra?? Och om inte Abbe tar den är det risk att matte snor den istället... Jag får lov att bära iväg den själv! matte ropar på mig, men jag låtsas att jag inte hör. Gapar stort och... Blääää!!! Fy! Vad äckligt!!! Hela munnen full med fjädrar! Tvi!! Nä, den kan man inte ta i munnen! Den får helt enkelt ligga kvar där. Man kan ju inte spara på allt... Sägs det. Fågelhunden Koy

Det är tidig lördagsmorgon. Klockan närmar sig sex och alla sover. Alla utom jag. Jag har tråkigt. Jag hoppar upp i sängen och puttar lite på matte, men hon bara klappar lite på mig, vänder sig och sover vidare. Så jag går på fyndarrunda. Och plötsligt så hittar jag min gamla rosa gris. Den enda som fortfarande har grymt kvar. Vilken lycka! Det måste jag visa för matte! Men hon sover ju... Just det... Men om jag är tyst och lugn brukar jag få komma upp i sängen. ... Så jag tassar dit och tar ett mjukt hopp upp i sängen och håller min rosa fina gris rakt övanför hennes huvud samtidigt som jag trycker till runt den. OIIINK!!! OIINK!!OJ så rädd hon blev! Det var ju inte meningen. Hon höll nästan på att få slag. Jag ville ju bara visa.... Fyndarkungen Koy

När vi skulle gå hem från jobbet idag träffade vi en mycket trevlig man i hissen. Han log och pratade snällt med mig när vi skulle kliva in, så jag snabbade mig fram och trängde mig fram till honom före Abbe och var precis på väg att hoppa upp på honom när matte reagerade. Hon stoppade mig, men han var så snäll den här mannen att han bara ville klappa på mig ändå. Även om jag var lite busig... Han skulle också ned till garaget så vi fick gå i kort koppel med matte men bredvid honom hela vägen. Det var ganska svårt faktiskt eftersom han ville småprata snällt samtidigt som matte spände ögonen i oss och krävde att vi skötte oss. Efter en bit kommenterade han och berömde att vi kunde gå så fint utan att dra. Han skulle bara veta ... Han såg inte att vi hade båda hennes tummar i ögonen.... Och han känner inte vår matte! MBL tror hon bara handlar om tvåbeningar på jobbet. Vi andra då? Har vi verkligen ingen talan? Överkörd Koy

Mitt språkrör har varit bortrest ett par dagar. Det är därför ni inte har hört ifrån mig på ett tag. Vi har nämligen bara ett språkrör här. Det är lugnast så, då blir det inte så många bud. Och så blir det tyst och skönt när hon är borta några dagar. Vi har fått jobba ihop med husse istället och tagit hand om hans kunder. Det funkar alldeles utmärkt. De som gillar att gosa med hundar ger jag min odelade uppmärksamhet till - vilket brukar resultera i att de sitter länge och gullar med mig. De som är mer såna som bara hälsar och tycker att hundar ska vara lydiga tar Abbe hand om. Då kan han både sitta och ligga och vinka och så'nt trams för att få en liten bit kex, eller nå't. Och de som inte gillar hundar struntar vi i. När vi kommer hem från jobbet blir det en promenad och sen kan vi bara koppla av, medan husse håller på med en massa annat. Rätt skönt faktisk. Att bara vara.Koy

Det är många turer, mycket steg och byten som ska tränas nu. Igår var vi på agilitykurs hela dagen men då skulle jag tränas till att kunna ha rollen av panelhöna medan matte skulle lära sig att föra Abbe. "Handling" kallas det och går ut på att tvåbeningen ska föra och fyrbeningen ska utföra. Det var tydligen knepigt för matte för hon var tvungen att göra om många gånger och de höll på en hel dag med det där. Himla orättvist tycker jag som inte fick vara med. Panelhöna... Vilken fånig benämning på en stackars åsidosatt vallhund.... Men nu kan jag det i alla fall, så nu är vi klara med den träningen, om jag får bestämma. Efter kursen i går kväll hade hon nog lite dåligt samvete mot mig, så då skulle hon dansa med mig också. Det var klassiska rocklåtar på radion och då gick tanten igång:) Då skulle vi träna positioner och steg till musiken tyckte hon. Och det var faktiskt ganska kul. Lite snurrar och slalom mellan benen fick jag också lära mig innan hon gav upp. Idag var det en träff i min agilitykurs och då skulle hon försöka föra mig också. Jag är ju fortfarande lite ovan vid det här, så det är lite svårt för mig att förstå vad hon menar ibland. Särskilt som hon inte alltid är så bra på att föra.. Men är det inte traditionellt så att det är vi pojkar som ska föra i en dans? Jag förstår inte riktigt varför det bara är hon som ska bestämma vilka hinder vi ska ta, och i vilken ordning de ska tas. Dessutom är det hon som ska bestämma vilka snurrar och byten som ska göras säger de. Hon ska föra och jag ska utföra... Ja, ja... Bättre att vara en hunsad hackkyckling än en åsidosatt panelhöna. Let's dance nästa! Koy

Igår när vi var på vallningskursen fick vi lära oss att den förare som trillar i leran i fårhagen bjuder på tårta. Det fick vi veta tack vare att en av mina kurskompisars matte trillade inne i fållan bland tackorna som försökte hålla sig undan för honom. Det gick bra, men tårta utlovades till nästa gång. Tyvärr kan vi inte vara med då för matte ska bort ... Men, men... Min matte höll sig på benen inne i fållan, men vid ett tillfälle kom en tacka dundrande i full fart in i mattes onda knä, och då lät hon riktigt illa! (Det resulterade i en haltande matte idag.)När vi sedan stod utanför och tittade på när kompisarna vallade och matte slappnat av, då hände det. Jag låg på marken bredvid mattes vänstra ben och hon hade kopplet bakom sig och runt högra armen. Plötsligt höll min kurskompis där inne i hagen på att tappa fårflocken och jag behövde hjälpa till. Så jag sprang upp... Och pang - så låg matte där på marken med kopplet i knävecken!!! Det tog verkligen tvärstopp! Vi tittade förvånat på varandra, matte och jag. Och alla tittade förvånat på oss oxå. Det var ju inte inne bland fåren, men en liten tårtbit bör det väl kunna bli här hemma, som plåster på såren. Jag fick faktiskt lite ont i nacken av det där... Tårtsugen Koy

Idag har jag varit jätteduktig! Igen! Nåja, inte hela dagen, men större delen i alla fall. I morse var vi lite osams, matte och jag, eller snarare hon med mig. Hon påstår att jag hade kottar i öronen, men det var inte alls sant. Sanningen var att jag struntade i henne - men berätta inte det, då kanske hon blir upprörd igen. :) Hon har lite svårt att förstå att hon inte alltid är så himla kul att springa till. Särskilt inte när alternativet är att skrämma iväg grannens katt eller ett rådjur som obekymrat står och käkar på våra blommor. Jorden kretsar kring mig - inte kring henne! Nåja, vi blev sams igen och vi har varit på vallkurs igen. Där skötte jag mig utmärkt och de påstår att det hänt mycket bara sedan förra veckan. Vi började med att vara i en fålla igen och det gick jättebra. Sedan fick vi prova att ha större utrymme, ute i hagen. Det var svårt! Och det klarade inte matte heller. Hon klantade sig rejält och glömde bort att hålla reda på fårskallarna, så det blev jag tvungen att försöka fixa. Och när de sprang åt olika håll blev det jättesvårt och stressigt... Jag är ju ändå bara en... Och jag är ganska ny på det här... När matte väl fattat att hon måste ha koll på var hon har fåren också så gick det bättre. Sedan åkte vi som vanligt till klubben och matte hade kurs där. De fick göra en massa roliga inkallningsövningar medan jag och Abbe fick ligga kvar i bilen och vänta. Orättvist! Men de var himla duktiga hörde jag... Massor av beröm fick de... Och säkert gott godis oxå...Väl hemma blev det lugn och avkoppling och nu är jag väldigt trött; natti, natti! Koy

Idag har matte och jag varit på stadsbesök. Ja, ni tror mig kanske inte, men så är det. Vi har gått en promenad runt staden tillsammans med en lokal guide (och hennes unghund) och vi har kollat på fåglar på kajen, provat att gå på bryggor, konstiga underlag, passerat en massa barnvagnar och andra hundar och till och med en massa lösspringande barn. En solig vårsöndag i Waxholm händer det massor. Matte konstaterade att jag behöver träna mer på att gå mot fåglarna på kajen och samtidigt lyssna. En svår konst! Jag är fullt koncentrerad på vad de där fläderhängda sakerna ska hitta på härnäst, eftersom de verkar svåra att hålla ihop i en flock. Då har jag helt enkelt inte tid att lyssna på en massa synpunkter från matte. Vi har dessutom varit på en uteservering och jag har lugnt legat bredvid den andra grabben under bordet medan tvåbeningarna intog sin lunch. Det var ingen konst egentligen, det var bara lite trist. Efter allt detta när vi började bli lagom trötta åkte vi till klubben och tränade lite mer. Det blev lite agilityhinder och lite starter innan vi gav upp och åkte hem. Nu är jag mätt och trött, skönt att få krypa ihop och vila en stund. Stadskillen Koy