Idag har vi tränat lydnad tillsammans med en massa kompisar. Eller snarare - vi har tränat på att sitta stilla en hel del. Och vi har tränat på att vara i rätt position. Eller rättare sagt, JAG skulle vara på rätt plats... Vad som är rätt plats? Det är på mattes vänstra sida, med bogen i höjd med hennes knän och med full uppmärksamhet på hennes näsa. Och ärligt talat - den är inte jätteintressant! Men det är alltid jag som ska anpassa mig och rätta in mig i ledet... Är det verkligen så det ska vara? Jag får i och för sig en belöning varje gång jag placerar mig rätt, och om det blir fel vill hon bara att vi gör om. Men det blir ju liiite tjatigt efter ett tag. Om hon tog och anpassade sig lite också, så skulle det nog gå betydligt fortare det här. Och det skulle ju vara bra om hon inte alltid behövde upprepa allting så himla många gånger. Jag har faktiskt fattat nu! Att jag inte alltid gör det ändå beror mer på att man inte ska skämma bort sina tvåbeningar. Det har jag lärt mig... De kan bli fullständigt odrägliga när de bara skryter om sina fantastiska hundar!!! Och så kan vi ju inte ha det! 

Oregerlig Koy

I kväll har jag haft kvarsittning. Och jag har lyckats! Jag kan till och med skryta med att jag var en av de bästa på just detta ämne... Hmmm... Kan det vara så att min matte är en av de strängaste fröknarna då också? En av dem som delar ut flest kvarsittningar???  Nåväl, jag avlade kvällens prov i allmänlydnad med MVG på de flesta momenten, så matte var ganska nöjd med mig. Det jag tyckte var helt meningslöst var att gå en transportsträcka fram och tillbaka vid mattes sida. Vad ska det vara bra för? Det går mycket fortare att springa den sträckan och det är dessutom mycket roligare. Vilka konstiga idéer de har de där tvåbeningarna! Om det ändå bara handlar om att ta sig från punkt A till punkt B så kan man väl hellre få det överstökat lite snabbare? Kul var det i alla fall att träna den här kvällen. Min allra bästaste hundtant var med och en massa andra klubbkompisar fanns på plats, så det fanns massor att titta på. Dessutom hade matte med sig köttbullar som belöning till mig. Mer sånt matte! Det här gör vi om!

Diplomerad Koy

Idag har vi varit osams min matte och jag. Kanske berodde det på att hon inte fick nån lunch. Ja förutom en banan då... Matte bestämde sig för att vi skulle ta långlunch och åka ner till fåren en stund så vi fick lite dagsljus. Det var en bra ide tyckte jag. Till att börja med.... Men sedan när vi var inne i hagen så blev det sådär... Matte sa åt mig att jag skulle gå "sakta fram". Men fåren sprang ju, så då sprang jag också. Då blev matte arg på mig, så jag tog ett varv runt dem och stoppade dem och så puttade jag dem till matte... Men det var inte alls det hon hade tänkt sig! Så jag fick göra om igen. Nu med en strängare order om att gå "sakta fram" ... Och jag sprang...  Hon sade "ligg" ... Och jag sprang... Hon sa "ligg" igen... Och jag sprang...  Och då flög F...n i henne! Oj!!!! Så arg hon blev!!!! Vilken utställning jag fick! "Hur svårt kan det va????" Det fullständigt blixtrade om hennes ögon och hon brydde sig inte det minsta om att vi var iakttagna... Reta aldrig en klimakteritant som inte fått sin lunch... Det var ju jättepinsamt och alla de lockiga tanterna såg riktigt förvånade ut och stod och stirrade storögt på oss när jag fick skäll. Jag tyckte att de faktiskt såg lite skadeglada ut... Ingen ide' att protestera i det här läget, men du om någon borde väl tänka lite mer pedagogiskt? Eller?? 

Nåja, jag fick göra om - och nu gick jag sakta och jag lade mig när hon sa till, så vi blev sams igen. Och jag fick både applåder,pussar och kramar till slut.;)

Uppstudsig Koy

Nu är jag ganska less på att det är så dålig service på det här stället. Alltså hemma hos oss. Det går sååå långsamt att få fram maten! Trots att jag sagt till flera gånger så sitter hon bara kvar vid matbordet och äter sin egen mat. Det här är ett problem. För mig. Jag är ju hungrig! Nu! Hur ska jag göra för att få fart på henne? Ju mer jag tjatar desto längre tid verkar det ta... Och så är det nog. Det ligger i familjen tror jag. Min lillhusse (han med restaurangen) brukar också säga så: "ju mer gnäll - desto mindre allt!" Men jag tycker att det är lite konstigt Och inkonsekvent... När hon säger nå't, då är det så självklart att jag ska vara lyhörd på en gång... Om jag tar fem steg efter liggkommandot, då blir det ett himla gnäll... Så var det i fårhagen idag. Himla sur blev hon när jag tog vänster istället för höger, och när jag inte hade tid att lägga mig just när hon sa till.... Men nu när vi har varit ute hela dagen är det väl ganska självklart att man är hungrig? Särskilt som jag inte hade tid att äta frukosten när den serverades, så den snodde farbror Abbe. Han är i alla fall snabb. Särskilt när det gäller mat... Det hjälper i alla fall inte att skälla, inte att springa o hämta saker åt henne, och inte heller att gå och putta på henne o springa till skålen. Det verkar faktiskt som att hon har lite svårt att fatta... 

Men hur gör man då för att få det att gå fortare? Någon som kan tipsa? 

Utsvulten Koy

Det är söndag morgon och vintertid. Det betyder att när klockan är morgon, så är hon inte det i alla fall, säger matte. Hon vill inte ha morgonmys ännu säger hon när jag kommer för att väcka henne. Jag kryper som vanligt upp på hennes huvudkudde, håller fast hennes huvud med ena tassen och pussar henne på näsan. Men idag fräser hon istället för att klappa på mig. "Ligg still och sov" säger hon. Hmmm... Men... Jag vill att du ska vakna nu... En puss till på näsan... Samma resultat - men nu i något mer irriterat tonfall... Så jag lägger mig bredvid henne och puttar på hennes hand istället, så hon måste klappa mig... Men hon somnar ju bara om hela tiden och slutar klappa.... En välriktad spark väcker henne tillräckligt för att klappa lite till... myyys!...Men zå zzzzomnar hon igen.... Okey, jag börjar om från början då med en kram o pussattack från huvudkudden... Jag gillar inte om jag ska behöva snooza så här i en hel timme extra idag. Kom igen nu matte! Det är en ny rolig dag! 

Väckar-Koy

Idag har vi varit ute och jobbat på tomten. Och visst är det lite konstigt att violen blommar och syrenerna har bladknoppar så här års? Samtidigt som matte och husse tömmer blomkrukor och ställer undan grillen och utemöblerna. Ovanligt sent ändå säger de. När matte höll på ute på altanen stod dörren på glänt, och då måste jag naturligtvis putta upp den och gå ut och kolla läget. Hon hade plockat ihop en massa saker och ställt på ett bord där ute... Spännande. Jag vill kolla.... Men det är ju högt upp... men när hon går iväg kan jag passa på.... Så jag hoppar upp på bordet och kollar på blommorna, en hopvikt duk och en kam som hon glömt ute. Inte särskilt intressant, men ändå.... Och just då kommer hon tillbaka. Naturligtvis! Typiskt! Tagen på bar gärning igen!!! "Det finaste man har sätter man på bordet" säger hon och skrattar... Och så försöker hon låta allvarlig när hon kommenderar: "gå ner därifrån!" Det gick sådär;) 

Koy med koll på läget 

Nu har hon snackat färdigt! Tänk så tyst och skönt det kan bli! Men inte ger hon sig för det - nu ska vi då plötsligt lära oss nåt nytt. "Tysta leken" kallas den enligt matte och den går ut på att vi ska fatta vad hon vill utan att hon säger det. Hon bara pekar, klappar och väser och hoppas att vi ska försöka förstå. Dessutom vill hon helst att vi ligger still o sover idag - för det gör hon. Sjuk e hon och ligger mest i sängen. Himla trist!!! Jag har förstått att vi då också ska vara lidande, lugna, tysta och snälla. Men... Nu har vi varit det i flera timmar! Kan vi hitta på nåt annat nu? 

Det är tur att hon inte är sån här så ofta. Det är till och med så man kan uppskatta hennes babblande och tjat lite mer redan nu. Även om jag gillar att mysa så finns det gränser;) Hon är helt klart mycket roligare när hon vill göra nåt med oss. 

Uttråkad Koy

Idag när vi kom ner till våra lockiga tanter var det en av dem som hade gått och lagt sig för att vila. Inne i fållan. De andra gick och käkade utanför och tog inte stor notis om oss när vi kom. Vi stängde av strömmen och klev in i hagen. Hej, hej. Hemskt mycket hej... Ingen bryr sig nämnvärt om vår ankomst. Matte säger att jag ska gå långsamt framåt - så det gör jag... då går fler tackor in i fållan. Som en tydlig markering till oss; Vi har ingen lust alls att gå runt hagen framför en hund idag igen! Ok säger matte - så bra, vi stänger om dem. Där kan de stå. Så kan vi prova att träna delning. De övriga som står utanför och trycker sig mot fållan stirrar skeptiskt mot oss. Matte ställer sig på andra sidan tackorna och så lockar hon mig att gå framåt, mellan fållan och tackorna - rakt fram emot matte. De som stod utanför flyttade faktiskt på sig när jag kom. Wow! Jag kan! De har lite respekt för mig i alla fall.   

Sedan fick jag putta iväg de tre tanterna en bit och hindra dem från att vända tillbaka igen... De här tanterna gillar inte mig nå´t vidare. Det har vi märkt tidigare, men de har fått lov att lära sig acceptera mig. Och de är inte rädda för mig, utan snarare tvärt om. De är ganska dryga mot mig... Det är en svart tant som ofta är lite småtjurig och går och drar benen efter sig när jag kommer, en vit rätt kraftig dam som ofta går ut ifrån den övriga flocken och ställer sig och stirrar på mig, och så en vit långhalsad tant som idag var på ett himla humör. Hon var faktiskt ganska dum och protesterade mot allt jag kom med och hon försökte flera gånger vända och springa tillbaka till dem som stod kvar i fållan... Puh,  vad jobbigt det här blev! Jag måste verkligen ha koll åt flera håll samtidigt. Dels ska jag lyssna på matte annars blir hon sur. Så ska jag hålla koll på de som ska puttas iväg från fållan - och stoppa alla försök att ta sig tillbaka. Vi låtsades att just de här tre skulle behöva flyttas iväg ganska långt från de andra - en för mig helt ny övning som blev ganska svår tack vare den obstinata tanten. Hon fick för sig att hon skulle gå åt ett helt annat håll än de övriga två. Och fick hon inte gå tillbaka till fållan så skulle hon till ett annant hörn av hagen. Hur gör vi nu då? Jag kan ju inte vara på flera ställen samtidigt... Vilken tur att jag är snabbare i tassarna än vad matte är i huvet! Jag hinner en bra bit innan hon ens uttalat sina order. Det är synd bara att hon har lite otur när hon tänker, så hon ger mig fel instruktioner. Annars hade vi varit helt överens...

Splittrad Koy