Idag har matte tagit sig samman och åkt iväg till en agilitytävling med mig. I och för sig en väldigt inofficiell sådan, men kul ändå! Jag fick springa tre lopp, blåbärsklassen, hoppklass och agilityklass och det gick jättebra tyckte både jag och matte. Nu är det ju i och för sig så att vi är lite partiska. Men det gör inget - eller hur? Jag lyssnade uppmärksamt på matte, det gjorde jag. Det är ju inte mitt fel att matte under en tiondel av en sekund inte visste var hon var, och då lurade mig att vi var på väg mot ett hinder - och så plötsligt ändrar hon sig... Tror hon att jag är en katt som kan vända i luften, eller? Nåja, det gjorde inte så mycket - hon insåg sitt misstag och gav mig belöning ändå:). Och i blåbärsklassen fick jag till och med ett pris, trots att vi diskade oss. Det svåraste den här kvällen var att matte ville att jag skulle vara tyst när jag låg bredvid tävlingsplanen och tittade på alla andra som sprang. Hon sa till mig väldigt (!) många gånger - men det var såååå svårt!!! Men när jag lyckades fick jag godis och sedan kom hon och hämtade mig för ännu ett lopp. Kul tycker jag. Och både hopploppet och agilityn var egentligen för svårt för oss ännu, men jag försökte och det var matte nöjd med... Är det så här att tävla agility så är det helt OK tycker jag... Belöning oavsett vad som händer - då kan jag ta att det blir lite fel... Disk-plockaren Koy