... och granen slängde de ut innan vi åkte bort för en vecka sedan. Den dagen då de försvann...

De packade och fixade en massa och vi visste mycket väl att vi skulle ut och åka. Men vi var inte riktigt beredda på att de skulle lämna av oss hos hundvakterna och sedan åka vidare själva....Och de åkte långt... men nu är vi hemma igen  - för de kom tillbaka!!!   

Och Oj, så glada vi blev! Men också lite kluvna... Det var ju inte så att det gick någon nöd på oss... Inte alls... Snarare tvärt om! Vi har haft det jättebra - och jättekul! Vi har fått massor av uppmärksamhet, lekar, klappar och kramar. Hela tiden! Så när matte och husse kom hälsade vi först väldigt mycket på dem, men sen gick vi laget runt och gosade med alla igen. De är ju så himla snälla våra bästa hundvaktskompisar.   Borta bra... men nu är ordningen återställd. Vi är hemma. Jag ligger på rygg i vardagsrumssoffan och Abbe ligger på golvet under bordet. Båda två sover vi tungt och bearbetar alla intryck från den senaste veckan medan matte och husse också försöker komma tillbaka till vardagen igen. Och de är också lite motvilliga kan jag avslöja... Det går väldigt trögt och långsamt där också. Bäst jag vaknar och sätter lite fart på tillvaron... eller...??? Det kanske kan vänta lite till... kanske...   ...till i morgon?

Semesterfiraren Koy