Tack så hemskt mycket för alla grattisar, men jag måste be om ursäkt. Jag tog i lite... Jo jag menar: Så många som gratulerar oss till framgångarna... Det blir ju lite pinsamt! Sååå fantastiskt var det faktiskt inte! Men alla kanske inte vet vad som faktiskt förväntas av en stjärna i dessa tävlingar och då kanske det är lätt att missförstå (eller tro på det som sägs?) men jag erkänner! jag skarvade! Men bara liiite!  

Man ska helst inte ha några felpoäng alls i agilitytävlingar. Man ska springa rätt väg på snabbaste tiden. Och inte riva ett enda hinder. Och inte ta om någonting. Jag fick bra tid - ja, och vi kom trea i ett lopp - ja, men vi hade flera fel i bagaget också. Så det finns ganska så stor förbättringspotential Fortfarande!

Men min matte är så nöjd för att detta var första tävlingen då jag faktiskt lyckades hålla huvet kallt hela tiden utan att gå upp i en hejdlös stress som brukar stjäla min möjlighet att fokusera. Dessutom sprang jag snabbt och rätt utan att hitta på egna vägar genom banan och det är inte så vanligt. Det var i och för sig under ett visst tvång från nyss nämnda matte det ska erkännas. När vi väntade på att få starta så sitter man ju där bredvid planen och tittar på dem som är före och då har jag väldigt svårt att inte stressa, skälla/skrika och bita i kopplet. Och vet ni vad hon gjorde? Hon tog med mig en bit bort ifrån agilityplanen och... Ja, Jag klassar det faktiskt som ett hot: När ingen annan hörde det så böjde hon sig ner och viskade i mitt öra "har du någon aning om vad Blocket är för någonting?" ... 

... Och även om jag inte vet det, så anar jag att det är ett riktigt otäckt ställe... 

... Så jag bestämde mig för att göra som hon sa - och då gick det som det gick... Förlåt! 

Skrytsamma Koy