Vi har besök av min kusin från landet sedan en vecka. Han är en lite annorlunda typ kan man säga. En walesare och ibland lite svår att förstå. De snackar ju så konstigt. Jag fattar inte riktigt vad det är han håller på med när han går iväg för sig själv. Jag gissar att han kollar efter rådjuren och struntar i att man inte får det...

Han verkar faktiskt vara ganska okänslig och egensinnig.  Han bryr sig inte så mycket om att lyssna på min matte, och han vill inte ha vanligt hundgodis. Det passar mig utmärkt - det kan jag ta hand om! 

Men matte frågade bara om han inte ville ha när det vankades gott godis heller. Och då blev han plötsligt väldigt intresserad. Så hon övertalade honom om att lyssna lite bättre i alla fall och då fick vi blodpudding. Så helt dum är han nog inte... 

Matte och jag brukar ju alltid leka i skogen på våra promenader och det börjar han också tycka är kul verkar det som. Vi klättrar på stenar o trädstammar, letar godis eller saker på marken eller hoppar över nedfallna träd och grenar. Han är inte lika smidig som jag, men han lär sig. Och han bryr sig mycket mer om att lyssna på matte när vi leker faktiskt. Då försöker han förstå.

Men när kopplet har fastnat runt en av baktassarna på promenaden så blir han inte särskilt bekymrad. Han bara fortsätter att gå, även om benet dras bakåt så har han ju tre tassar till att gå på... Undrar hur länge han skulle fortsätta om inte matte trasslade ut honom?

Det är inte helt enkelt att dra igång honom att leka heller och det tog lång tid innan han ens började försöka. Men nu, tillslut, så har jag lyckats få igång honom ibland. Problemet är bara att han tar mina saker då och dem vill jag faktiskt behålla själv! 

En sak är vi i alla fall rätt lika på: Vi är inte särskilt intresserade av vår egen hundmat. Det var bara de första dagarna som vi brydde oss om att vakta våra matskålar, men när ingen ville stjäla så spelade det ju ingen roll.. Så vi har bytt mat med varandra - men det vart inte så mycket bättre för det. Tyvärr! 

Kusinkompis Koy