Min husse är född en halvtimme för sent. Det är ett välkänt faktum och nå´t man är tvungen att lära sig leva med i den här familjen. Det innebär dels att han så gott som alltid kommit för sent till allting och desstuom att han har väldigt svårt att vakna och komma upp ur sängen på mornarna. Husses väckarklocka har därmed alltid haft en mycket viktig funktion och den har alltid visat andra tider än övriga klockor i det här hushållet.... Ja, som sagt... de har fått lov att lära sig att förhålla sig till husses tidsförskjutning.   

(Jag kan berätta att min husse har extrema problem med omställningen mellan sommar- och vintertid varje år och det tar ungefär en månad för honom att acceptera omställningen varje gång. Kanske beror det på att tidsomställningen är på en hel timme och husses försening bara är på en halvtimme, vilket gör att han aldrig ligger i fas???)

Det märkliga fenomen som har uppdagats är dock mitt positiva inflytande på husses tidsförskjutning. Jag har gjort det ingen tidigare har lyckats med. Jag har ersatt hans väckarklocka! Trots flera skiften mellan sommar-och vintertid har han inte haft väckarklockan igång på ett närmare ett år nu. Och ändå har han kommit upp ur sängen...

Husse hävdar att det har med min väckelserörelse att göra. Och det är säkert sant. För den är speciell. Speciellt utvecklad av mig. Personligen.

Det är så här: Om mattes väckarklocka inte startat vid 05.30 vilket den gör vissa dagar, så startar jag vid 05.50 Jag startar alltid i nedre halvan av husses säng, på långsidan, och hoppar upp. Om matte är hemma skuttar jag rakt över husse - ja jag trampar naturligtvis på honom också, hur ska han annars kunna vakna? - och landar på mattes huvudkudde. Ibland har hon huvudet där... och ibland en bit i från. Då kryper jag fram och pussar henne i alla fall.  

Om matte inte är hemma så stannar jag hos husse och avkräver honom en dos morgonmys. Jag brukar få lov att lägga mig ovanpå honom och trycka in nosen under hans arm för att han ska börja klappa på mig. Jag får vara extra envis här, men det går! Vissa dagar, typ två i veckan, brukar de dock fräsa väldigt irriterat och säga att jag ska gå och lägga mig igen. Då tar jag ett varv till tvärs över husse och sedan slänger jag mig ner i fotänden av sängen. Därifrån är det nära att hoppa ner på golvet för att sedan starta på nytt i samma omloppsbana en halvtimme senare. Ja, min väckelserörelse går i 30-minuters intervall. Det är ganska lagom och jag tror det stämmer extra väl överens med min husses inbyggda försening...

Att jag kan hantera husse beror nog också på att jag inte så himla noga med klockslag. Det jag bryr mig om är att det som ska gå fort går fort. Det gör det inte alltid men husse fattar faktiskt när jag tycker att det gått för långt. Som i går kväll till exempel; Matte sitter och jobbar och skriver på den där datorn. Timme efter timme... jag tjatar och tjatar om att hon ska sluta, men hon bryr sig inte. Då kommer husse och börjar laga mat. Till dem! Nä nu!!! Jag tar min matskål i munnen och går fram med den till husse  och så drämmer jag den i golvet! Tjong!!! Och vet ni vad? Han fattade!!! Han skrattade åt mig hällde upp mat åt oss. Inte för att jag var hungrig... men jag fick lite uppmärksamhet ändå.  

Tidsstudiemannen Koy