Min matte hittar ibland på lite nya utmaningar åt oss. Idag var en sån dag. Idag gömde hon mitt snöre i skogen, högt uppe i en tall. Ja, för högt för att jag skulle nå det när jag står som vanligt på marken. Hon ville se hur jag skulle lösa problemet. För hon tvivlade inte ett ögonblick på att jag skulle klara det. Jag har blivit riktigt säker på det här.   

För att göra det ännu lite knepigare blåste det ganska mycket och när jag fick lukten i näsan då var jag en bra bit bort, mycket lägre än tallen stod. Men jag ringade in det!

Genom att springa i stora cirklar och klura ut var jag kände lukten lyckades ja lokalisera vilket träd det var i. Sedan återstod problemet att försöka nå det... Inte helt lätt! Jag stod på bakbenen och jag kände vittringen, men jag nådde det inte.... Hmmm... Hur gör man nu då? .... Hmmm.... Nu vet jag! Jag springer runt trädet, tar sats och så springer jag fram och hoppar mot trädet och slår båda framtassarna i stammen. Och ner trillar snöret så jag har bara att springa runt trädet och hämta det! Ha! Jag är minsann både listig och stark!   

Djungel-Koy