Det är vår! Har ni märkt det? 

Det är jätteskönt och matte tycker att det är mycket roligare att gå ut med oss på lunchen än när det är vinter och snöslask. Idag var det hyfsat väder fortfarande när vi gick ut. Det var jag, farbror Abbe och så våran lille kompis Emil som var med. Vi gick och luktade och pinkade längs gångvägen i godan ro när vi fick möten med några andra små fyrbeningar. De var lite kaxiga, och Emil svarde upp, men jag orkade inte bry mig..Matte väste som vanligt varnande mot Emil (och mig) men berömde präktige farbror Abbe... Nåja.. Vi gick vidare utan konfrontationer. Vi luktade, strosade och snusade runt. Efter ett tag tyckte matte att jag skulle ta och göra vad jag förväntas göra på en rastrunda. Alltså kopplade hon loss mig och beordrade mig att gå upp i skogsdungen bredvid stigen och rasta. Visst. Jag sprang upp bland träden och letade upp ett bra ställe, hukar mig och är på väg... När två kaniner springer upp precis bredvid mig. Förmodligen oroliga att jag ska göra det rakt på deras bo. Gissa om jag kom av mig? Var sjutton kom de ifrån? Varför hade jag inte sett dem? Men nu när jag började nosa runt kände jag ju att det stinker kanin! Är det fler här? Har de lämnat några småungar också?? Nu ropar matte... Jag hör... Men jag vill inte... 

Okej då! Ja, matte - jag är här! "Gå och gör vad du ska" säger hon och jag springer tillbaka upp i backen... Och då fångas jag av kaninlukten igen... "Nej!" Hojtar hon - "gör vad du ska!" Jamen - det är ju precis det jag gör! Jag kollar läget här!! Jag förstår vad du säger... Att jag ska skita i allt! Men det skiter jag i! 

Skitungen Koy