Jag är en PT! En äkta löpcoach! Bara så ni vet det! 

I morse när vår kompis var här på besök så tyckte vi att det var läge för lite löpning. Matte var lite dagen efter kvällen före så hon var inte så pigg. Och då vill hon inte så gärna leka, så då får vi se till att roa oss själva.... Sagt och gjort. Vi gick allihop upp i skogen på morgonpromenaden och jag sprang som vanligt i förväg. Farbror Abbe höll sig ganska nära matte men vår kompis hakade på mig och tycket det var kul att sträcka ut. Härligt! Han behöver motion! Så jag sprang i en stor cirkel runt matte och han hängde på. Men han kom ganska snart en bra bit efter och började skälla frustrerat för att han inte hängde med. Bäst att sakta in lite.... så jag tog ett varv till ite långsammare och nu gick det bättre. Han hängde med. Kul! Nu kör vi! Ett varv till! Kom igen! Du kan!!!   

Men ganska snart så blev han trött och började sacka efter... frustrationsskallen blev mer och mer ihållande... nåja... Vi vet ju alla hur knäckande det kan vara att alltid komma sist, så nu är det bäst att jag satsar på att låta honom vinna några gånger... så när jag kan viker jag av i en stor båge runt honom och plötsligt ligger han före mig... jag knappar in på honom, men jag håller några meters lucka till honom så han får ligga före ganska länge. Och när han sedan håller på att ge upp då springer jag förbi och börjar dra igen... några meter före bara... han knappar in.... Han kommer ifatt... och han vinn....er....inte.... - för då drar jag igen. Hi, hi... Borta! Kom och ta mig om du kan!!!  

Först som sist - Koy