Idag är en bra dag! Det är nå't på gång... Men jag vet inte riktigt vad ännu... Men matte håller på och pysslar och fejar så fort hon är hemma, så nå't är det... Idag skulle hon åka och handla, men för att kunna ställa in ny mat i kylen var hon först tvungen att städa den. Det gillar jag. Det är nästan alltid så att hon blir ovanligt generös just vid dessa tillfällen. En liten ostkant är ju inte så mycket att spara på så den åkte ut. Och lite överbliven köttgryta som inte blivit lunchlåda ännu. Den åkte också ut. Och lite skinka. Det blir snart ny.... Så den åkte ut. Men så håller hon på och torkar och skurar och är allmänt tråkig - då Är det bara att gå och lägga sig under tiden. Men så plötsligt kommer Abbe springande uppför trappen i full fart! Vad nu? Vad är det som händer? Han kutar rakt förbi mig rätt in i köket. Jag hakar på och kommer in strax efter. Där står matte med en kniv i högsta hugg och hon skär godsakerna i pyttesmå bitar och lägger i en burk... Belöningsgodis!!! Det vet jag precis hur det ser ut! Jippie! Nu blir det träning:)). (Men hur i hela friden kunde Abbe veta det? Han låg ju och sov en trappa ner... Han har nog någon form av radar som jag ännu inte kommit på hur det funkar... Hmmm. Tål att kolla närmare på! Det är ju inte bra om har får försprång framför mig när det är så intressanta saker på gång...) Men kom igen nu! Nu sätter vi igång och tränar matte! Kolla här... Jag kan hämta saker! Eller kolla när jag puttar på den här stora bollen! Eller ska jag stå på den? Om du bara säger vad jag får belöning för så gör jag om det igen! Godissugen Koy

... Det är vad vi gör och vad vi har... Men det är nyttig träning har jag förstått. Idag satte matte på oss selar och sig själv midjebältet och så kopplade hon oss och gick på rask promenad på de nyplockade vägarna. Fort gick det och puls fick hon! I nedförsbackarna försökte hon bromsa så gott hon kunde. Det gick sådär:)) (Hon undrade själv varför hon varken hade dubbskorna eller skidor... Lite otur när hon tänkte där... )Ibland går vi ut i skogen och pulsar också. Det är också kul - men jobbigt. Mycket höga benlyft blir det och ofta väljer matte vägarna istället nu. Jag tycker dock att det är lite jobbigt när jag vill rasta. För så fort jag hoppar ut i ett dike försvinner jag helt i snön. Bara huvudet sticker opp ovanför. Och då går det bara inte... Snögubben Koy

När man är på besök hos en kompis bara en kort stund, så har man fullt sjå att hinna prova alla leksaker. Det är kul, men jobbigt. Jag är ju dessutom lite (?) av ett kontrollfreak, så jag vill ha alla sakerna på en gång. Själv. Alla leksaker. Och alla tuggben. Det är ganska svårt att springa och samla in allt man hittar, lägga det i en hög, lägga sig själv ovanpå och sedan prova en grej i taget. Men det går om man är snabb. Och det är man om man är en bordercollie. Nåja, nästan alla saker lyckades jag få tag på. Abbe hittade ett tuggben som han snodde, men det var ok tyckte jag - för då var ju han upptagen sedan... Men vår kompis blev lite upprörd när jag snodde hans bästa godisboll. Men vaddå? Han har den ju alla andra dagar! Då borde väl jag kunna få låna en stund? Är det inte det som är kamratskap? Besökshunden Koy

Min matte har fått fnatt! Hon håller på och placerar ut en massa tomtar överallt - men jag får inte röra dem. Vad ska man då ha dem till? OK, jag kan förstå att de hon ställt på bordet med ljus i inte var till mig, men de där andra, med stickad mössa och långt skägg var ju jättekul! De vill jag ha! Matte ställde dem jättehögt upp, men hon hade inte tänkt på hur låååång en bordercollie kan bli... :) Nu vet hon! Den här tomten kommer snart att titta på verkstaden inifrån för att genomgå en uppfräschning. Och kanske hinner matte fixa en ny dörrkrans också. Den gamla tog ju slut förra året... Verkstadsarbetaren Koy

Vi har en kompis på besök ett par dagar. Inte odelat positivt... Han gör anspråk på min matte och på farbror Abbes uppmärksamhet. Morr... Men han håller sig undan för mig när jag bröstar upp mig. Det är bra. De ska visa respekt! De där små... Han har i alla fall fullt sjå att hinna med oss i skogen med sina korta ben... Så han skäller i total frustration när vi springer ifrån honom... Men han försöker hinna med.. Men så har han problem med att all snö fastnar i hans päls också. Efter en kort stund i skogen ser han ut som en snölykta i form av en hund - hopsatt av massor av små snöbollar... Ja, det kan ju inte vara så kul. Så det är nog bra att matte hjälper honom med att få bort dem, även om jag tycker att han får för mycket uppmärksamhet. :( Missunsam Koy

Nu är det extra kul att studsa runt i skogen! Det har fått en ny dimension med allt det vita som täcker både marken och träden. Det är svårare att hitta bollen när den ligger gömd i snö och dessutom är det stor risk att man själv blir täckt av snö om man springer in under ett träd. Så det gör jag! Dessutom är det lite spännande att man inte riktigt vet vad man ska landa i efter nästa studs. Är det berg under? En tuva? Eller en pöl? :) ungefär vart tredje skutt slutar med att åtminstone en tass hamnar i en vattenpöl. Detta är kuuuul!!! Skuttungen Koy

Alla ben är inte goda! Det tycker i alla fall inte jag. Så jag äter det inte. Det får ligga där på golvet, så vet jag var jag har det.... Därmed inte sagt att någon annan får ta det! Nej, det var ju mitt ben! Husse plockade upp det och lade det högt upp på en bokhylla inne på kontoret och sen gick han därifrån... Hmmm... Hur ska jag nu kunna komma åt det??? Jag vill ha det på golvet, där jag hade lagt det... Det finns en stol där bredvid fikabordet. Om jag ställer mig på den kanske jag kan nå upp? Ja, kanske... Med framtassarna på ryggstödet och baktassarna på sitsen... Jag sträcker mig och blir jättelååång... Och jodå... Jag nådde! Men det åkte med några andra saker som låg bredvid också.. Men det gör inget! Jag vann! Nu kan jag lägga mig på golvet igen och ha mitt ben liggande orört bredvid mig! Nu har jag koll! Så ska det va! Benkoll på läget! Koy

Tja, det beror lite på vilken kvalitet det har. Det vill säga, de som är hårda är ofta lite längre än de som är lättare att bita av. Om det går slappt att klippa av dem brukar de dessutom gå i soporna, och sedan finns de inte längre... Klippare-Koy