Idag har jag jobbat. Som dörrvakt, typ... Jag fick hänga med syrran och valla en stund på eftermiddagen. Det var jättekul! Och jag skötte mig mycket bra sa matte. Vi puttade fårskallarna framför oss längs staketet och så fick jag träna på korta flanker år både höger och vänster. Och det är inte bara jag som har lite problem att skilja på höger och vänster kan jag meddela. Det har matte också ibland... :) När jag jobbat en stund så fick syrran ta över och jag vilade och sedan bytte vi igen. När jag låg och vilade i närheten av grindarna bredvid matte så fick vi plötsligt se fåren komma mot oss i full fart. Nu hade de ledsnat och fått för sig att de skulle hem. Syrrans matte bedömde situationen som för svår så de bröt arbetet. Och där låg jag mitt i vägen... Min matte sprang fram och ställde sig i vägen för fårskocken och viftade med armarna så de saktade ner och så sade hon åt mig att börja jobba. Och det gjorde jag med den äran. Jag stoppade dem - nästan alldeles själv och så vände jag på dem och höll dem kvar tills syrran kom och hämtade dem. :) Det ni! Det är så det ska gå till! Dörrslusken Koy

Idag firar jag min födelsedag. Jag fyller två år och jag har fått tillbaka vårt vattenland igen! Det bara regnar och regnar och det svämmar över i vår skog. Även om jag inte är jätteförtjust i att bada, så är det ju kul att plaska i pölar, så visst, det är ju helt OK! Så länge jag bottnar.

Idag lekte vi i skogen igen. Vi lekte en inkallningslek; matte gömmer sig bakom en trädstam eller nåt och sträcker ut handen - det är en inkallningssignal - och då gäller det att springa fort fram och sätta nosen i hennes handflata. Den som kommer först får en belöning. När jag kom först kastade matte iväg bollen som en belöning och vi sprang båda två i kapp för att komma först och ta den. Bollen flög högt över våra huvuden, mellan en massa trädstammar och så ... "Plums"... Så försvann den...oj vad vi letade! Med nosarna över vattnet sökte vi av och Abbe dök ner med hela huvudet flera gånger, men det var jättesvårt att hitta nåt där nere i blåbärsriset.... (Han ser rätt kul ut när han dyker ner med hela huvudet och så blåser han ut luft hela tiden så det bubblar runt huvudet på honom  ) Vi letade och letade... Till slut fick matte lov att komma och hjälpa oss och med en pinne peta upp snöret till ytan, så vi fick lite vittring att gå på. Då hittade vi den och fick tag på varsin ände och så startade en ny lek - en dragkamp med vatten upp till knäna :) Om det ska hålla på så här kommer vi snart att gå under benämningen blötdjur... Submarine Koy

Igår fick vi vara med husse på jobbet för matte jobbade lång dag. Husse har en verkstad där det finns en himla massa saker. Eftersom det finns en massa farliga grejer också brukar vi få vara på kontoret medan husse jobbar. Igår sa inte husse någonting om vad vi skulle göra utan han bara gick och satte igång och jobbade. Så jag hitta på lite själv... Jag hjälpte till att packa upp lite grejer som låg kvar i en kartong efter leverans. Sånt som ska läggas upp på hyllor när man har tid. Det var lite plastsaker och gummiringar som låg i små påsar med etiketter på. De plockade jag upp ur påsarna och så lade jag dem i olika högar på golvet. När husse kom in för att hämta nåt suckade han tungt. Men han insåg att det var han som inte förklarat tillräckligt bra... Jag kunde ju inte veta att grejerna skulle ha påsen kvar för att man ska veta vilken som är vilken.... Ska det va så här så får han faktiskt klara sig själv! Praktikanten Koy

Idag var farbror Abbe på lekhumör. Kul, för han hade dragkamp med mig riktigt länge. Och han är stark. Riktigt stark när han vill. Vi höll i varsin ände på snörbollen och drog. Jag i bollen o Abbe i änden av snöret. Han drog så hårt att jag åkte med, men ingen av oss släppte. Så jag behövde testa nåt nytt. Jag tog ena tassen till hjälp och tryckte snöret nedåt samtidigt som vi fortsatte att dra åt varsitt håll. Abbe höll emot. Jag tryckte nedåt igen med tassen och snabbt tog jag bort den igen samtidigt som jag ryckte bakåt med huvudet. Men inte då! Han höll kvar. Och vi fortsatte dra. Då kom jag på det... Utan att byta grepp runt bollen och med bibehållet drag slängde jag runt och sparkade upp med ena bakbenet. En kickspark i sidan på Abbe. Och han blev så förvånad att han släppte taget:)) ha,ha! Jag vann!! Kamphunden Koy.

När vi vaknade i morse gjorde inte matte som vanligt. Istället för att gå ut med oss på promenad så sa hon att vi skulle vara i hundgården en stund när hon gjorde sig i ordning.

Vi gjorde vad vi skulle både Abbe och jag och sedan satte vi oss vid grinden och väntade på att hon skulle komma. Vi väntade och väntade.... Och väntade....och eftersom ingen kom så gav jag en liten påminnelse - ett litet voff bara. Inget hände.... Vi väntade... Och så dök hon upp innanför fönstret i hallen, tittade på oss, sa att vi var duktiga men himla skitiga, och så gick hon igen!   

Vad gör hon nu då? Jag ser henne inte. Från det här stället där farbror Abbe alltid sitter ser man ju bara in i hallen... Hm... Finns det några bättre ställen tro? Jag kollar här uppe på berget... Ja, här ser man in i köket. Men hon var inte där heller... Hm... Men om jag tittar genom det där fönstret som sitter nästan ända inne i vinkeln på huset - då borde jag väl se matrummet? Men hur ska jag komma dit då? Det står en massa saker ivägen bland annat en trave med utemöbler med ett antal stora blomkrukor bredvid.... Tur att man är vig och orädd då:) Hinder är till för att klättra på - eller hur? Sagt och gjort! Jag tog mig upp på högen och med framtassarna på en trave utestolar i plast och bakbenen på några blomkrukor lyckades jag kika in. Ingen matte... Här står jag och vinglar när hon dyker upp från badrummet och jag blir så jätteglad så jag slår hakan i fönstret när jag skäller till. Men matte blir inte så glad.  Hon hoppar högt av blotta överraskningen att se min nuna titta in där hon minst anade det. Surprise-Koy   

Ibland är min matte fröken. Idag var en sån dag. Och det här var en bra dag - för vi fick vara med. Åtminstone en stund. Matte hade kurs med en massa unga tjejer och vi fick ligga i bilen först, men när de tog paus kom matte ut och hämtade oss så vi fick vara med. Kul!! Det var en massa folk där som ville klappa på mig! Det gillar ju jag! Men matte tyckte det blev lite stökigt, särskilt som de hade fikabröd och mackor framme och jag hade ju inte fått nån middag ännu... Så matte sa att vi skulle ligga på golvet bakom henne, rakt nedanför tavlan. Så satte hon sig och fortsatte prata. ... Det var lite svårt att ligga still... Så jag kröp fram till farbror Abbe och bet honom i ena tassen ... Han flyttade på tassen... Då bet jag i andra benet istället.... Han flyttade sig igen... Då började jag lukta honom i ena örat... Och nu började tjejerna som satt mitt emot oss att skratta... Och Abbe såg väldigt plågad ut när matte vände sig om:( och så sade hon till mig att jag skulle ligga still... Och det gjorde jag. En stund. Sedan kröp jag fram till Abbe igen... Och han flyttade sig lite... Och nu tog det inte alls lång stund innan tjejerna skrattade och matte vände sig om... Men vet ni vad? Jag hann lägga ner hakan på kanten av madrassen och titta på henne sådär bedjande, "underifrån", så det inte finns en chans att bli arg... Och då skrattade även hon åt mig :). Ni ska se! Snart kan jag det här! Jag lär mig även hur den här slipstenen ska dras... Kurshunden Koy.

Jippie! Nu har vi börjat på vallkurs igen! Det är jätteroligt! Ja, det är ju främst matte som behöver gå på kurs och lära sig valla får - en annan är ju liksom född till det. Men det är ju inte hon... Suck! Vår fröken pratade idag om kontrollbehov och hon berättade att vi vallhundar har kontrollbehov. Yes! That's right! Men hon konstaterade också att det har våra mattar också. Och det är där det inte alltid går ihop... Så rätt! Vi är inte alltid helt överens min matte och jag om vem som kan det här bäst:). Idag ville hon att jag skulle gå rakt bakom tackorna och flytta dem framåt. Och så skulle jag lägga mig ner och sedan fortsätta framåt igen. Men jag hittade på lite själv... Det blev roligare så! När jag tog några steg till vänster och ökade farten lite - då började det hända nå't! Och då fick jag chansen att springa fram och stoppa dem igen... Hi,hi,hi... Vad kul! Men hon blir ju så grinig bara för att jag tar lite egna initiativ. Då ska vi alltid göra om. Och göra rätt innan hon ger sig... Ja, ja, ja,... Men det är ju kul att hon i alla fall försöker. Det blir nog bra - så småningom. Det går att lära även gamla mattar att sitta. Har jag hört...Kurs-Koy.

Har ni också märkt det? Visst är det härligt med alla vårtecken som kommer fram nu? Massor av nya lukter och massor av tecken på allt vad som hänt under vintern, sånt som gömts i snö.... Man kan till exempel se att här har den där lilla tussen i huset längre nedåt gatan gått, fast för rätt länge sedan. Och här har nå´n besökare varit... den känner jag inte igen...

Och här är en av våra gamla bollar! Vad kul - den hade jag glömt  och vad mysigt att marken börjar bli mjuk igen så man kan vara ute och gräva... eller, vad sa du matte? Inte gräva?   Men jag gör ju fynd här!      

När solen kommer fram så vaknar det en massa tvåbeningar ur vinterdvalan också. Plöstligt är folk ute och de tänder eldar överallt. Varför gör de så? Försöker de få bort det sista av snön, eller? Och på våra promenader möter vi plötsligt en massa folk som är ute och torrgår. De är ute och promenerar utan hund! Är inte det lustigt beteende av tvåbeningar?

Vårpigg Koy