Nu håller matte på och försöker förklara den här nya leken -den med gula svampar. Idag började hon med att lägga en sån där på golvet i köket och när jag gick dit och nosade så fick jag en bit korv. Om jag åt upp svampen fick jag ingen korv och inget beröm... Men då fick jag ju å andra sidan svamp... Hmmm. Att lukta på en svamp var ett ganska lätt sätt att få korv på, så jag fortsatte med det. Matte ville att jag skulle stå länge och hålla kvar näsan över svampen, som om jag pekade på den med nosen, för hon säger att hon behöver få en chans att se när jag har hittat nå't i skogen och då får det inte gå alltför fort.:)) Det där med farten ÄR ett reellt problem för min matte. Hon är ganska långsam och när hon nu inte vill att jag ska bära svampen till henne så borde hon träna sig i att springa liiite fortare. Varför vill hon förresten inte att vi ska komma med svampen? Det brukar hon vilja när vi letar saker. Då är hon dessutom himla envis med att vi ska komma hela vägen fram till henne med våra fynd. Och när vi hittar godisgömmor i skogen brukar vi få äta upp det vi hittar... Och då går det undan vill jag lova! Det här gör ju det hela betydligt svårare eftersom vi dessutom är flera som letar efter samma svamp. Båda vill vi vara först för att få belöning och matte vill att de ska vara hela, torra och fina när hon kommer för att plocka dem. Vilka krav! På eftermiddagen fyndade vi några små gulingar som matte använde till träning på många olika ställen i skogen under vår promenad. Både Abbe och jag fick godis för att leta upp en svamp och markera den. Ibland fick vi springa och leka med bollen också, så det här blev en ganska kul lek. Och det var bara en tre-fyra stycken svampar som slank ner i min mage. Och bara ett par som blev nertrampade och gick sönder idag. Och det var inte bara mitt fel! Kantarelletar Koy

Nu har de börjat med ännu en lek som jag inte provet förr. Matte och Abbe alltså. När vi var på promenad i skogen så började Abbe plötsligt leta efter nå't. Jag hängde på - utan att riktigt fatta vad han höll på med. Men så plötsligt hittade han nå't som gjorde matte jätteglad och så fick han godis. När jag kom dit visade hon mig att han hittat nå'n konstig gul växt och så fick jag också godis. Det var ju trevligt... - men varför då? Matte plockade de där gula och Abbe fortsatte att leta. Så hittade han några till. Väldigt små, men ändå. Han fick mer godis och så ropade matte på mig och så ville hon att jag också skulle leta. Hon lade en sån där gul i mossan en bit bort och bad mig leta. Det var ju ingen konst! Jag sprang dit och tog upp den i munnen. ... Den var rätt god faktiskt! Men, hon var inte helt nöjd - så hon lade ut en till på ett annat ställe. Jag sprang dit och tog den också. Men jag fick inget godis nu heller!? Vad vill hon då? Vi fortsatte promenaden och Abbe letade mer konstiga växter och jag hakade på. Så plötsligt stod jag där mitt i bland dem och det var jag som fick en massa beröm. Inte för att jag fattar varför men kul var det. Uppenbarligen var detta nå't som uppskattas. Jag ska stå där det finns en massa gula växter. Kan det vara det som är grejen? Jag får prova mer i morgon. Oförstående Koy

Vad gör man väl en dag som denna? Det är för varmt för större ansträngningar, men nå't måste man ju hitta på. Man kan ligga på rygg under ett bord. Om man ligger på rygg får man en annan bild av tillvaron och det är spännande. Det hänger ner lite tyg på sidorna av det här bordet. Tyg med broderier i kanterna. Broderier innebär att det är en massa hål i det och det är rätt kul att stoppa in tänderna i. Men om man inte passar sig kan det trassla in sig också. Undrar vad som händer om man drar i det här tyget... Boink! Där kom en träskål farande.... Men det är rätt tungt så det är nog nå't mer där uppe... Undrar vad det är... Ooouups! Pass upp! Där kom en blomkruka! Det var nära att den träffade mig! Tur att jag är reptilsnabb! Jag hann undan! Oj, matte... Det blev lite tokigt här! Det var inte meningen! Jag ville bara se vad som hände...ju... Du får en kram och en puss om du böjer dig ner. Då kan du inte vara arg längre! Det vet jag! Och de där extra hålen i broderierna - de syns knappt alls! Ryggläges Koy

Nu har matte och jag återvänt efter några dagars semesterresa till en stad som heter Växjö. Det är ganska långt att åka så man kan sova mycket och länge på vägen dit, men vi hade just gått en promenad innan vi åkte så det var helt OK. När vi kom fram skulle vi bo i en lägenhet i ett hus där det bodde en massa andra också. Det har jag aldrig provat förut. Jag har åkt hiss, men jag har aldrig åkt i en så konstig hiss förr, så jag var lite misstänksam. Men det gick bra. Det svåraste var egentligen att vänja sig vid alla ljuden. Det var ju folk som kom och gick i huset hela tiden, men det fick jag inte bry mig om. Inte ens den hund som stod och skällde ihållande skulle jag bry mig om sa de... Men det var svårt att låta bli. Nu har jag i alla fall kartlagt en massa gångvägar och trevliga promenadstråk för hundägare i den här staden. Och jag kan meddela att parkförvaltningen i den här stan sköter sig mycket bra. De har gjort i ordning massor av fina rabatter och planteringar, vilket gör att tvåbeningarna gärna går ut på långpromenader i stan. Med eller utan fyrbeningar. . Det var rent och snyggt och det var väl genomtänkt. Kan rekommenderas om ni kommer förbi där. En promenad runt sjön i staden var riktigt kul, eftersom det hände massor och man träffade en massa andra hundar på vägen. Jag har dessutom varit semestercharmör under den här resan. Det är mig man pussar och kramar på. Ingen annan! Om någon funderat i Andra banor har jag sett till att de ändrat sig. Snabbt! Jag kan inte tolerera några avvikelser beträffande detta. Och jag har sett till att de varit upptagna:)) konstant! Men det är jobbigt att ha hela ansvaret själv, så jag har utvecklat knep för att kunna vila ordentligt. Jag har kommit på att ett bra sätt att ha koll på dem är att lägga sig o sova på halvmattan innanför ytterdörren. Då kan de inte smita utan att man vaknar:). Ett annat sätt är att samla ihop alla skor till ett enda liggunderlag. Om någon funderar på att avvika kommer du att märka det och bli klarvaken! Turisten Koy

Jag är en retsticka. Det ingår i min roll som familjens minsting. Då ska man vara lite plågsamt retlig för de äldre syskonen. Idag intog jag min plats innanför altandörren och låg och tuggade på mitt ben, tillsynes helt oskyldig. Det är klart att jag inte var ovetande om att katten stod på utsidan och ville in och äta frukost när resten av familjen vaknade, men jag låg kvar... Länge... Mitt framför kattluckan.... Det var först när matte avslöjade mig jag blev tvungen att flytta på mig så han fick komma in....hi, hi....När vi var ute på morgonpromenad kunde jag inte låta bli att retas lite då också. Abbe tjatade på matte att kasta bollen så att han skulle få springa efter den. Det gjorde hon och han sprang efter. Flera gånger. Men så en gång träffade bollen ett träd och bytte riktning helt. Abbe såg inte alls vart den tog vägen, men det gjorde jag... Så, kvick som en vessla hämtade jag bollen och lade mig ner medan Abbe letade och letade... hi, hi... Leta på du... :)När sedan matte avslöjade mig och ropade på oss kunde jag inte låta bli... Jag sprang nästan hela vägen fram till henne och Abbe, så råkade jag tappa bollen så den studsade iväg mitt frmför nosen på Abbe.... Oj, hoppsan! .... Så det blev.... Jag hämtar den igen....:) jasså... Ville du ha den??? Retstickan Koy

Nejdå matte, jag är inte alls intresserad av katten. Jag bara går runt här och bär på mitt ben ändå. Det är helt normalt när man är benbärare att man går en fem - sex varv runt ett matbord då. Har inte ni haft benbärande hundar förr? Det är ungefär som när en kontorsanställd går runt med en pärm under armen och ser upptagen ut... Det är ett sätt att inte bli anklagad för att vara lat eller overksam. :)) Eller när civilklädda poliser försöker se civila och vanliga ut.... Inte alls särskilt observanta på någon speciell... Man försvinner genom att inte vara utmärkande. Inte alls utmärkande... Fast det är klart.... Det är bara jag som går runt här... Koy Under Cover

Överallt barn! I kväll var det ovanligt många tvåhjuliga barn ute när vi var på kvällspromenad. Två stycken rätt små, i full utrustning, med varsin mini-crossmotorcykel for runt på en tomt. Lite konstigt ser det ut med så där stora huvuden på barnen och dessutom låter de konstigt. Strax efter möter vi två som är ute på sparkstöttingar och de rör sig så kul att man borde få springa med dem. Men inte då! Och sedan kom två lite större barn på crosscyklar och for förbi oss - vinglande och pratande. Ett par minuter senare låg en krossad hjälte i diket med cykeln bredvid sig på vägen. Kompisen slänger sin cykel och skyndar fram till den blödande och gråtande killen i diket. Gråtande barn är en av mina specialiteter. Man kan säga att jag är född till att trösta gråtande barn, så jag såg här min uppgift. Matte var dock inte helt överens i det här fallet, eftersom vi inte ens visste om han tyckte om hundar. Så hon sa till oss att ligga ner och passa cyklarna. Precis som om de skulle smita iväg då? Men vi hörde på tonfallet att det inte var förhandlingsbart. Så där låg vi stilla och fint medan matte pratade med pojkarna och fick veta att de bodde strax intill så de kunde gå hem och tvätta bort blodet och bli omplåstrade. Det såg bara ut som ytliga skrubbsår i ansiktet, men det kan ju vara bra att någon kollar lite närmare och dessutom kan man ju behöva en kram när man är ledsen. Det tycker i alla fall jag. Även om jag inte fick äran att dela ut den, den här gången. Tröstaren Koy

Ja, så har jag då fått det bekräftat, det som jag hela tiden misstänkt; jag är bäst. Ja, inte bara jag, men alla vi som kan räkna in oss i rasen Border Collie. Jag fick veta det igår att två mycket övertygande tanter som vi träffade på en promenad. De stannade och tittade beundrande på mig och frågade matte om jag var en ÄKTA Border Collie. Ja, en sån som ska valla får. När matte svarade att ja, så är det, så bröt de ut i lovord om mig och alla andra BC. "De är ju så kloka att de kan allt." "Ja, tänk att det är så att man inte behöver träna dem alls, de vet ju redan hur de ska göra.""Jag känner en som har berättat om hur lätta de är att ha." "jag har sett dem på TV när de hämtar fåren som är flera kilometer bort - alldeles själva. Fantastiskt! " :) så, vad var det jag sa, matte... Jag har haft rätt hela tiden - du behöver inte försöka ändra på mig! Det är helt rätt att hoppa på alla människor och pussa dem i ansiktet och det är inget fel alls att äta skosulor som du har påstått! Du har lurat mig på en massa godsaker när du säger att man inte får klättra på bänkar och bord och du lurar mig på en massa roligt när jag inte får springa lös och jaga... Jag menar hämta hem katter och rådjur m.m Hallå, matte! Kan du fatta nu då hur fulländad jag är redan utan all din träning? Bästaste Koy