Gammal är han ju förvisso, men så mycket mer troende har han nog inte blivit ännu. Nu när han inte längre får medicin börjar han bli sig lik igen - och faktiskt ännu värre! Vi undrar fortfarande vad det var medicinmannen blandade ihop för nå´t egentligen. Han var snäll, kelig och go under tre veckors tid - lagom över julhelgerna.... och något urinprov lyckades vi inte få de dagar som mottagningen varit öppen. Men frisk blev han ju i alla fall, vår KF.

Jag är dock inte helt nöjd... I morse när jag hade ätit frukost och skulle lämna köket blev jag stoppad av en vit luddtuss som gjorde utfall mot mig. Han satt under en stol och smög och när jag tänkte passera kom attacken... Han sprang fram och slog mot min nos med båda framtassarna! Vilken tur att de passade på att klippa klorna på honom när han vara hos veterinären...  

Men matte! Ska det vara så här??? Jag törs inte passera när han är på det där humöret! Hur ska jag göra nu då matte?

Villrådig Koy