Jag blir så avundsjuk.... Så himla avundsjuk!!! Vad har farbror Abbe i min fårhage att göra??? Han är ju ingen vallhund!... Igår när vi kom ner till fåren fick jag valla en stund först, sedan bytte matte vatten åt fåren medan jag vilade och under tiden gick hon en liten promenad i hagen. Under den promenaden "tappade" hon ett par saker där ute i gräset och sedan bad hon Abbe om hjälp att hitta dem. Han letade, men han hade lite problem med att det stod sju tanter och stirrade på honom. Han vågade inte gå speciellt nära dem, så han hittade inte det som matte tappat på första försöken som han brukar. Men han fyndade i alla fall lite "pärlor".... Till irritation för matte. (Hon skryter ju alltid om att han inte äter vad om helst....minsann.) Men jag kan!! Jag kan! Och jag vågar! Och nu blir jag lite gnällig... Låt mig komma in i fårhagen, så kan jag hjälpa till! Jag kan hålla undan tackorna åt honom medan han letar - är inte det en bra ide'? Matte påstår att jag måste lära mig att ligga bredvid hagen och vänta också. Varför då? Vad ska det vara bra för? Det förstår jag inte! Matte har vid ett flertal tillfällen hittat saker på marken inne i fårhagar som någon tappat och då insett att det är lätt gjort, men inte så lätt att återfinna grejerna. Och det har ju hänt att det är nycklar man har tappat och då är det ju inte så kul. Alltså måste det tränas (enligt matte alltså). Tillslut hittade han förstås de borttappade sakerna och jag fick valla en stund till innan vi åkte hem. Men jag förstår att detta inte var sista gången hon hittar på såna här konstigheter... Men OK, jag fattar! Om jag ligger tyst, går det fortare att få komma och vara med igen... Tyst som en mus-Koy