Vi har en kompis på besök ett par dagar. Inte odelat positivt... Han gör anspråk på min matte och på farbror Abbes uppmärksamhet. Morr... Men han håller sig undan för mig när jag bröstar upp mig. Det är bra. De ska visa respekt! De där små... Han har i alla fall fullt sjå att hinna med oss i skogen med sina korta ben... Så han skäller i total frustration när vi springer ifrån honom... Men han försöker hinna med.. Men så har han problem med att all snö fastnar i hans päls också. Efter en kort stund i skogen ser han ut som en snölykta i form av en hund - hopsatt av massor av små snöbollar... Ja, det kan ju inte vara så kul. Så det är nog bra att matte hjälper honom med att få bort dem, även om jag tycker att han får för mycket uppmärksamhet. :( Missunsam Koy

Nu är det extra kul att studsa runt i skogen! Det har fått en ny dimension med allt det vita som täcker både marken och träden. Det är svårare att hitta bollen när den ligger gömd i snö och dessutom är det stor risk att man själv blir täckt av snö om man springer in under ett träd. Så det gör jag! Dessutom är det lite spännande att man inte riktigt vet vad man ska landa i efter nästa studs. Är det berg under? En tuva? Eller en pöl? :) ungefär vart tredje skutt slutar med att åtminstone en tass hamnar i en vattenpöl. Detta är kuuuul!!! Skuttungen Koy