Igår tog matte fram några fina flytande apporter som hon köpt till Abbe på nå'n mässa. De var ganska dyra, men gjorda för att träna såna där vattenapportörer som han är. Så sade hon åt honom att sitta kvar när hon kastade ut apporten i vattnet. Han fick sitta rätt länge och vänta på tillåtelse innan han fick simma ut och hämta. Sedan skulle han simma in med den och lämna den till matte innan han fick springa bort en bit och skaka sig. Jag fick stå på min sten i vattnet och titta på, och jag var nöjd med det... Sedan höll hon på med lite dirigeringsträning i vattnet en stund innan jag fick prova. Då sade hon åt Abbe att vänta och så slängde hon apporten framför mig så jag skulle få hämta. Den kom lagom långt ut från mig så jag var tvungen att simma för att nå den. Men jag tyckte det var lite läskigt så jag drog på det... Måste jag verkligen simma? Kan jag inte nå den på nå't annat sätt tro? Hmmm... Hur lösa detta? Tro det eller ej - men det löste sig av sig självt... Plötsligt sjönk den fina flytande apporten! Matte såg ut som en fågelholk i hela ansiktet och det var bara Abbe som fann sig och försökte agera. Han slängde sig ut i vattnet - och sen kom han på att han inte hade fått tillåtelse till det... Men matte sa OK, varsågod och försök... Och då DÖK han! Tyvärr lyckades han inte få tag på den, men han prövade många gånger och gav inte upp i första taget. Matte hade aldrig sett honom dyka så djupt förut och visste inte att han kunde det ens. Tyvärr sjönk apporten alltför fort till botten så de tappra försöken lyckades inte. Men familjen har fått en ny hjälte; en dykande Labrador med stor motivation för bärgningsarbeten. Själv får jag nog hålla mig till att försöka bärga tångruskor och pinnar, eller stå kvar på min sten och fundera istället:)).Torrisen Koy