Idag har jag varit fantastisk! Jag har skött mig exemplariskt i fårhagen och matte är såååå nöjd med mig. Som vanligt har jag vallat i långlina för matte litar inte fullt ut på mig ännu. (Jag tycker fortfarande det är lite kul att sprätta iväg fåren och matte vill ABSOLUT inte att jag gör det när hon inte har tillgång till en rutinerad hund som kan samla ihop dem efteråt. Åtminstone inte om de har sprätt över staketet. Idag hade hon inte det.) Vi har tränat på att fösa fåren, att jag ska flanka åt både höger och vänster - enligt mattes önkemål, och att gå lugnt rakt fram mot dem och lägga mig ner o vänta på nya direktiv. Allt detta skötte jag jättebra idag och matte kunde stå med tackorna omkring sig och jag flytta mig en liten bit åt olika håll för att hålla balansen. Varje gång jag flyttade mig flyttade sig fåren lite runt matte, men det var lugnt och trivsamt och jag fick massor av beröm. Då plötsligt hände det. En tacka lyckdes trassla in sig i linan. Och när hon insåg det blev hon rädd. Och hon sprang. Och då sprang även de andra tackorna. Plötsligt blev det kaos! Matte som höll ett stadigt grepp i linan svor till när det brände hål i handskarna och ett finger fick ett brännsår för plötsligt spändes linan som satt fast i mitt halsband. Jag började dras iväg efter den flyende tackan när matte slängde sig fram och knäppte loss linan från min hals. Jag måste erkänna att i det här läget hade jag lite svårt att hänga med på vad hon ville. Tackorna sprang och hon kastar sig fram och knäpper loss mig. Är det konstigt att jag trodde hon ville ha hjälp att stoppa dem??? Och jag startade för att springa efter dem... Men, det hördes tydligt på hennes röst att det var INTE det jag skulle göra. Jag skulle bara ligga still! Så jag gjorde det. Och det blev bra. Tackan kom loss och ingen skada var skedd, förutom på mattes finger och en trasig handske då, men matte är såååå nöjd med att det gick bra och att jag var så duktig. Högt prisad Koy