Matte och Abbe håller på och tränar positioner hemma i matrummet medan regnet smattrar på taket. Abbe ska vara på rätt ställe vid vänster sida, eller höger sida, eller mitt framför matte när hon förflyttar sig eller stannar. Och han ska kunna skilja på vilka ord eller tecken som betyder vad och han ska ha fullt fokus på matte. När han gör rätt får han beröm och köttbullar. Ingen av dem bryr sig om mig. Trist! Så, jag leker väl själv då. Det är ju faktiskt väldigt kul det också. Mycket roligare än det där ni håller på med... Jag har en tennisboll! Det har inte ni! Har ni sett - jag kan springa runt er med min fina tennisboll... Ingen tar någon notis alls om mig. Faktiskt är det så att Abbe får ännu mer beröm när han inte bryr sig om mig... Hmmm... (Nu börjar det bli lite väl orättvist... Jag vill också ha köttbullar ju....) Jag tar ett varv till då. Släpper bollen nerför trappen - springer ner och hämtar den och upp igen... Och .... Ooouups! Å f'låt... Det var inte meningen att tappa den under magen på dig Abbe... Jag hämtar den genast! Stå still bara så kryper jag under dig... Jag är borta nästan direkt igen... Du hinner knappt märka mig:)) Vaddå svårt att hålla fokus? Skulle det vara mitt fel? Eller? Störningen Koy