Nu ska kottarna ut ur öronen. Ur mina öron. Allt enligt min matte. Idag när vi var hos fårskallarna fick jag först ligga lääänge och vänta utanför hagen medan hon skurade och bytte vatten åt dem och så höll hon på hur länge som helst och trasslade ut min långlina. Sedan skulle jag gå lugnt och sansat in i hagen. Lägga mig ner på kommando och komma på inkallning. Allt på väldigt långt avstånd från fåren, men inne i hagen! Det var nolltolerans på att hitta på egna uppgifter och på att inte lyda order. Det framgick med all önskvärd tydlighet att ribban höjts igen. Men så fort jag gjorde som hon sa så fick jag gå fram mot och flytta fåren lite grann... Lugnt och sakta gick jag emot dem tills de tog några steg... Sedan gjorde vi en ny övning. Det var så lugnt att fåren knappt märkte att vi var där idag. Men det var visst det som var hela poängen med dagens träning. Det var inte bara mig hon tränade utan även sig själv och fåren, Koy den hörsamme