Idag har jag överträffat mig själv i fårhagen. I morse när vi kom ner till hagen tog matte fram långlinan och sade åt mig att ligga still medan hon trasslade ut den. Och det tog lång tid vill jag lova! Sedan bestämde hon sig för att jag skulle komma på inkallnigar och jag skulle kunna gå bredvid henne utan att springa i förväg. Flera gånger fick vi göra om innan hon var nöjd och lät mig springa iväg för att hämta in fåren. Vi tränade flanker åt både höger och vänster en stund innan matte bestämde sig för att lita på mig och prova utan linan. Hon var rädd att fåren skulle trassla in sig i linan om den fick hänga och släpa så den åkte av. Så skickade hon ut mig till vänster och bad mig hämta dem till henne. Jag rundade dem snyggt och lade mig ner när de gick mot henne. Så gick jag gå bakom en bit och sedan fick jag springa ut och stoppa dem från att vinkla av och försvinna iväg... Matte gick först och jag bakom och så flyttade vi in dem i lilla hagen. Det gick otroligt lätt, fast dessa tackor fullständigt vägrat att gå hit för en vecka sedan. Matte stängde till och sedan tränade vi en stund där inne innan matte bestämde sig för att släppa ut dem igen. När de sprungit iväg framför näsan på mig och jag låg kvar fick jag på nytt hämta in dem. Den här gången till den lilla fållan av några uppställda grindar mitt i hagen. Det gick också oväntat bra. Så matte släppte ut dem igen och jag skulle ligga kvar när de gick sin väg. Sedan fick jag på nytt hämta in dem till lilla hagen, och väl där inne fick de gå ut igen. Så tog vi en paus och då kom matte på att hon glömde ta en bild på denna bedrift. Alltså fick jag lov att hämta in dem ännu en gång till fållan. Men nu var tant Klara inte på humör längre. Hon ville inte in i fållan på nytt. Hmmm. Hur gör vi då? Ja, för att inte de andra ska sticka igen fick matte lov att stänga till grinden och då kom Klara på att detta kanske inte var så smart... Nu var hon, jag och matte ensamma utanför. Så när jag puttade på lite gick hon snällt fram och bad matte släppa in henne i fållan och jag kunde lägga mig utanför och vara fotomodell. Det är kul att matte har vett att uppskatta mitt fina arbete och att hon blev så himla glad av detta. Lite extra stolt var hon nog när det stannade några morgonflanörer och beundrade mig i arbetet. Flyttgubben Koy