Nu har de tvingat oss att vara uppe på land i flera timmar. De har ätit. Vi har ätit. Och vi har torkat och nu är det dags för kvällspromenad på ön så vi ska kunna sova hela natten. Vi går in i skogen och går tvärs över ön när matte plötsligt hojtar till: "oj, vilka fina kantareller!"..." Och vilka mängder!" Och tänk så fel man kan höra! Jag tyckte precis att det lät som om hon sa: " varsågod! Gå och bada!" Så det gjorde jag... Samtidigt som hon satte sig ner för att plocka svamparna hörde hon plasket! Farbror Abbe som aldrig hann fatta vad som hände såg mig springa ner i vattnet och drog slutsatsen att han missat mattes tillåtelse, så han slängde sig också ner i vattnet och simmade ut. Tänk så tokigt det kan bli! ... Och så fel man kan höra när man vill;) Blötdjuret Koy

Man får inte roligare än man gör sig - säger de. Och det kan jag ju hålla med om. Så jag är hela tiden full av "hitte-på". När vi kom iland efter gårdagens segling visade det sig att de lagt till vid en jättebrant klippa. De gör ofta det för att det är lättare att komma in med båten då. Men det är å andra sidan svårt att gå i vattnet för att bada. Men matte visade mig att jag kunde gå i en bit bort från båten, men det var ganska brant även där. Jag sprang längs kanten och hittade några olika ställen där jag kunde nå ner till vattnet i alla fall, men det var så brant att jag inte vågade lägga mig ner och simma. Så jag vände upp igen och sprang mellan alla dess olika ställen. Först ett - ner med tassarna i vattnet - upp igen och till nästa ställe- tassarna i vattnet - upp igen och till nästa ställe - ner med tassarna i vattnet - ... Osv fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Vet ni vad som händer då? Jo berget blir såphalt! Och vad händer om man springer på ett såphalt berg? Just det! Jag har gjort min egen vattenrutschkana! Badpojken Koy.