Idag var en riktig skitdag! Inte mycket som har varit kul alls. Det började med en morgonpromenad tidigt på morgonen. Innan man egentligen hunnit vakna. Men OK - det var väl inget större fel med den, förutom att det var tidigt... 

Men sen... Vi åkte till jobbet och matte jobbade - vi sov... Som vanligt ganska trist... Så gick vi ut på lunchpromenad. Det var då det började... Farbror Abbe mår inte bra! Och det märker naturligtvis  både jag och matte. Men vi hanterar  det helt olika. Matte håller på och pjoskar och frågar hur han mår och tar extra hänsyn, m.m Jag passar på... Att dra lite extra i kopplet...  att hinna först fram till trädet som behöver vattnas... Att först kolla in vem som gått här före oss... Osv.. Men efter lunchpromenaden och en stund till på kontoret blev matte så orolig att hon tog med oss och åkte till veterinären. Men jag fick inte följa med in. Jag fick stanna i bilen. Men vet ni vad? Kan ni fatta vilken tur vi hade? Min "mormor" jobbade just idag. Det var hon som svarade när matte ringde och sa att vi var på väg, och hon tog hand om matte och Abbe när vi kom in. Det gjorde det lite bättre i alla fall, även om Abbe var risig. När veterinären hade undersökt och kommit fram till att Abbe hade ont i magen och gett honom lite behandling fick vi gå ut på en promenad. 

Sedan fick jag ligga i bilen igen, medan de funderade över behandlingen av Abbe. Ordinationen blev vila, dietkost, medicin och kontroll under helgen och återbesök på måndag. Men sedan fick jag också komma i centrum... Jag fick kramas med in "mormor", dvs min mammas tvåbening. Det var härligt! Och hur jag än ser ut, eller hur jag än beter mig kommer jag alltid att vara "bäst" för henne. Det gillar jag!  Helst skulle jag vilja att alla tänkte så. 

Simply the Best- Koy