Plötsligt kom matte på att det snart blir kväll och mörkt ute. Oj, nu måste vi snabba oss för att hinna ner till fåren och ge dem lite nytt vatten och byta batteri. Ja, till elstängslet alltså. Fåren går inte på batteri;).

Vi får åka med båda två, så Abbe slipper vara ensam hemma. När vi kommit halvvägs ser vi att himlen är alldeles mörk in mot stan, men den är fortfarande ljus ut mot havet till, och det är dit vi ska. Vi hinner nog innan det blir regn. 

När vi kommer fram lämnar vi Abbe i bilen med bakluckan öppen och går in i hagen. Då blir det plötsligt alldeles mörkt. Matte bestämmer sig snabbt för att börja med att byta vatten, så hon slipper stå i regn och göra det. Så jag får order om att lägga mig ner och vänta och hon går för att hämta slangen. Då plötsligt börjar det blåsa upp och så kommer regnet. Inom loppet av ett par - tre minuter blir himlen svart och det blåser kuling och regnar på tvären. Och där ligger jag i en fårhage och väntar medan matte byter vatten åt fåren. Tackorna har tagit skydd under ett träd och står tätt tillsammans och ser ut som om de inte tänker gå någonstans alls. Punkt Slut. Men jag vill ju... Men så bestämmer matte att detta inte är kul alls. Hon är redan blöt och frusen så hon bestämmer att vi ska hem. Vi får träna inne istället säger hon. Men... Så kan du väl inte göra, matte? Jag får ju inte ens valla katten där hemma. Nu känner jag mig grundlurad! 

Koy som är blåst på konfekten.