Vilken härlig helg det blev - trots allt! Vi missade i och för sig en tävlingshelg som vi skulle ha åkt på, men matte hade ingen lust att åka ifrån farbror Abbe när han mådde dåligt. Så det blev en vilohelg istället. Matte insåg att den senaste tidens oro tagit mer på krafterna än vad hon trott, så hon behövde det.

När Abbe väl fått i sig lite smärtstillande i fredags så blev han betydligt piggare igen. Ja, han orkar fortfarande inte gå några längre sträckor, men han har i alla fall inte så ont när vi går en kort promenad. Det kändes genast mycket bättre och matte har varit mycket gladare igen, och så var det ju fint väder att vara hemma och ledig i.

Så igår blev det en kort gemensam skogspromenad och sedan fick Abbe ligga och vila medan matte tränade agility med mig. Jättekul! Vi tränade hemma och var ute på gräsmattan i det härliga vädret. Plötsligt när vi höll på som bäst kom farbror Abbe och ville vara med. Men köra agility? Nej, det ska du nog inte ge dig på ... Då kom matte på att han kunde få prova att putta på balansbollen - det är inte alltför ansträngande, men ganska kul. Det var länge sedan vi gjorde den leken och matte undrade om vi kom ihåg... Jodå - både Abbe och jag kom ihåg att man ska putta med nosen på bollen för att få godis, men matte pratade nå´t om att den ska puttas till henne också, och det hade både Abbe och jag totalt glömt bort!

Idag har vi varit på klubben en sväng och tränat agility när Abbe var hemma med husse och matte sa att jag var jätteduktig!  Men jag har ju inte ändrat mig, egentligen. Jag har ju gjort som hon visat hela tiden. Jag kan ju det här! Det är ju hon som äntligen fått lära sig hur hon ska göra för att visa mig vart vi ska! Sedan tar det ju lite tid för gamla tvåbeningar att lära om, och även om de vet vart de ska kan det ju ta lite tid att komma dit... Men jag måste säga att de här dagarnas träning har gett mycket! Hon har fattat ett och annat som är väldigt grundläggande och enkelt egentligen. Hoppas nu bara att hon fortsätter att träna med mig varenda dag! Då kanske hon kan få det att fastna också!      

När vi kom hem igen har matte och husse ägnat sig åt att uppfinna och bygga en landgång så att farbror Abbe ska kunna gå in i mattes bil istället för att behöva hoppa så högt om han har ont. Matte vill som vanligt att man ska hinna träna på saker innan man måste kunna dem, så hon tyckte det var bäst att börja nu. (De har tidigare pratat om att det började bli jobbigt för Abbe att komma på och av båten, och att de skulle behöva hitta på någon form av landgång till nästa sommars båtturer - men det var innan farbror Abbe blev sjuk.) Det blev en hopfällbar landgång med halkskyddstejp och nu skulle matte få oss till att prova.

Hon tog den nygjorda landgången och lade den mot soffan och så tog hon fram godis och bad Abbe att prova. Ja - han gick upp och åt godis. Och han gick ner och åt godis. What´s the big deal?

Sedan fick jag testa. Jag sprang upp och åt godis och jag sprang ner och åt godis. Vad var det med detta?

Då tog matte med sig Abbe och landgången ut till bilen och testade. Samma sak - han går upp och äter godis och han går ner och äter godis. Piece of Kaka! Matte hade trott att hon skulle behöva träna på detta, för att vara säker på att det funkar den dagen Abbe har ont och inte orkar hoppa. Löjligt!   Detta kan både han och jag sedan länge!

Klätterapan Koy