Farbor Abbe är hemma igen! Yippie!!! Himla kul!!! Men jag tycker det är jättekonstigt att han inte verkar vara lika lycklig som jag! Jag som har saknat honom såååå!   

Han verkar mest trött och hängig och vill bara ligga och sova. Det borde han väl ha gjort tillräckligt? Eller vad gör man när man blir sövd??? Jo, sover - det har jag förstått! Nu borde han ju vara jättepigg!

Matte säger att jag ska låta honom vara, och att jag inte får bjuda in honom till att leka ens. Himla trist inställning, tycker jag!  Jag hämtar ju både bollar och andra skojiga saker så vi ska kunna leka lite... men jag får väl leka själv då. 

Men en bra sak med att Abbe är opererad i munnen finns det: Han ska bara äta mjukmat till att börja med. Det betyder att allt godis som kan vara lite hårt går till mig. Yippie! Och desstutom innebär det att matte varit iväg och fixat mer mjukmat än vanligt. Och om farbror Abbe av någon anledning inte skulle vilja ha allt, så kan jag hjälpa till. Alltid redo! Jag gillar mjukmat - åtminstone för det mesta. Dessutom har matte just bestämt att godiset de närmaste veckorna kommer att bli mjukt och lättuggat. Härligt! (Jag vet ju att hon inte kommer att ha två olika påsar utan jag kommer att få samma sort.  ) 

Konstigt nog är matte och husse fortfarande så där oroliga. De säger att de måste vänta i ungefär tio dagar för att få veta om tumören som veterinären tog bort var elak, och vad provsvaren visade. I värsta fall har det hunnit sprida sig i kroppen.   Det blir en vääääldigt lång väntan på att få besked om vad det är för elände som drabbat min bästa kompis. Jag hoppas i alla fall att han piggar på sig snart så vi kan leka igen. Just nu är han urtråkig!!!

Hoppfull Koy

Det senaste dygnet har varit ganska påfrestande för oss alla, men främst för farbror Abbe som inte mår bra. Vi vaknade natten till igår av att Abbe hade ont och vankade runt i huset. Ner för trappan, la sig på hundbädden, hässjade och slickade sig, reste sig och gick upp igen. Gång på gång... Matte, som hade beställt en tid till veterinären i nästa vecka för att kolla hans bakre kindtänder, tänkte att det var tandvärk. Stackars Abbe! .... och han vankade... upp och ner, suckade och hässjade.... Vi andra sov inte så mycket vi heller men vi försökte...

När det blev morgon och matte gick upp och kollade Abbes mun så sa han som vanligt ingenting. Så jag tänkte att det är bäst jag hjälper till. Så när Abbe la sig ner på golvet så passade jag på och visade matte att det är här - jag pekade med nosen på Abbes vänstra mungipa - och Abbe morrade åt mig. Han MORRADE! Fattar ni? ABBE MORRADE.

Men jag ska ju bara hjälpa dig! Fast du luktar inget vidare ur mun hörru!   Men det var ju ett jättebra sätt!

"Ja, jag fattar" sa matte. "Nu har det framgått med alla önskvärd tydlighet att han har ont. Vi kan inte vänta till i nästa vecka. Låt honom vara nu."

När vi sedan gick ut och rastade var Abbe inte som vanligt. Han ville nog, men han verkade inte orka ordentligt, men jag fick i alla fall jobba ett tag innan vi kom hem igen och matte ringde en massa samtal.

Sedan åkte de. Utan mig. "Du får vänta hemma" sa matte, "det är för varmt i bilen."   

Och de var borta länge... innan matte kom hem - ensam. Abbe blev kvar hos veterinärerna för operation, vad det nu är för nå´t. Men det måste vara nå´t otäckt för nu är det matte som är konstig. Hon är liksom lite frånvarande.... hon går bara och väntar på att telefonen ska ringa.... och när den väl ringde så meddelade de att de var försenade på grund av att det kommit in akutfall som de varit tvugna att ta före. Men så fort de har tid så kommer de att operera Abbe och kolla vad det är för nå´t som orsakat knölen i munnen.

Så nu får jag lov att ta hand om henne och pyssla om henne  och när Abbe kommer hem så kan jag hjälpa till att ta hand om honom också.

Vårdhunden Koy