Nu har vi varit på vallningskurs igen. Det var jättekul. Men nu har matte fått för sig att jag har attitydproblem som ska åtgärdas. Jag undrar jag vem det är som har problem, egentligen. Jag har visserligen en attityd när jag går in mot fåren, men den är inget problem. Inte för mig. Men matte har bestämt sig för att min attityd är fel och att hon har rätt. Hon säger att "det bara är så". Ni som känner min matte vet att så'nt köper inte hon i normalfallet, och absolut inte när det gäller henne själv... Men nu är det tydligt! Det är skillnad på folk och ... Hundar... Jag ska minsann rätta in mig i ledet... Jag ska "tänka rätt" och det handlar om att röra mig lugnt i närheten av fårskallarna så de inte sprätter iväg så där kul... :)) Det som är bra med problemlösningsarbete är att det brukar leda till mycket kul träning, och då kan jag ju dra ut på det hela lite... Jag behöver ju inte alltid lära mig på första gångerna:))) Slug-Koy

Jaha, så var det då slut på husses semester för den här gången. Synd! Jag tycker det var bättre när vi var hemma allihop. Och dessutom hade jag ju hittat ett bra gömställe för mina ben. Jag gömde dem noga för att katten inte skulle hitta dem när vi var borta. Man vet aldrig med katter... De är så opålitliga... Det gömstället avslöjade husse i morse när han inte fick ner foten i sin sko. Han vände upp och ner på skon och ut trillade mina ben som jag hade tryckt in långt ner i dojan. Nåja, gömstället funkade ju, så nu är det bara att hitta på ett nytt:)Fågel, fisk eller mitt emellan?Klurig Koy

Jag är en trefärgad Border Coolie. Och det beror inte på mattes målning, för hon håller sig till vitt. Så de gånger hon lyckats kladda på mig har det inte gjort nån större skillnad. Bara ännu en vit fläck. De flesta BC som är trefärgade är svarta, vita och bruna. Men jag är inte som alla andra... Jag är svart, vit och neongrön. Det gröna sitter främst mitt framme på min bringa, så det är ganska hulken-likt när man tänker efter... Och inte så dumt faktiskt... Och matte har ju faktiskt betalat för en spårsele i den här färgen för hon tyckte att det var både fint och praktiskt att jag syns på långt håll. Nu gör jag det även utan sele, tack vare skyfallet vi var ute i. Så när det sedan håller på och försvinner är det bara att gå ut med selen på och blöta ner sig igen...:) Undrar hur hon tänker när hon svär över dålig kvalitet på dyra hundsaker? Självlysande Koy

Igår tog matte fram några fina flytande apporter som hon köpt till Abbe på nå'n mässa. De var ganska dyra, men gjorda för att träna såna där vattenapportörer som han är. Så sade hon åt honom att sitta kvar när hon kastade ut apporten i vattnet. Han fick sitta rätt länge och vänta på tillåtelse innan han fick simma ut och hämta. Sedan skulle han simma in med den och lämna den till matte innan han fick springa bort en bit och skaka sig. Jag fick stå på min sten i vattnet och titta på, och jag var nöjd med det... Sedan höll hon på med lite dirigeringsträning i vattnet en stund innan jag fick prova. Då sade hon åt Abbe att vänta och så slängde hon apporten framför mig så jag skulle få hämta. Den kom lagom långt ut från mig så jag var tvungen att simma för att nå den. Men jag tyckte det var lite läskigt så jag drog på det... Måste jag verkligen simma? Kan jag inte nå den på nå't annat sätt tro? Hmmm... Hur lösa detta? Tro det eller ej - men det löste sig av sig självt... Plötsligt sjönk den fina flytande apporten! Matte såg ut som en fågelholk i hela ansiktet och det var bara Abbe som fann sig och försökte agera. Han slängde sig ut i vattnet - och sen kom han på att han inte hade fått tillåtelse till det... Men matte sa OK, varsågod och försök... Och då DÖK han! Tyvärr lyckades han inte få tag på den, men han prövade många gånger och gav inte upp i första taget. Matte hade aldrig sett honom dyka så djupt förut och visste inte att han kunde det ens. Tyvärr sjönk apporten alltför fort till botten så de tappra försöken lyckades inte. Men familjen har fått en ny hjälte; en dykande Labrador med stor motivation för bärgningsarbeten. Själv får jag nog hålla mig till att försöka bärga tångruskor och pinnar, eller stå kvar på min sten och fundera istället:)).Torrisen Koy