Jag Zzzzover.... zzzz....och jag drömmer.... zzzz.... om hur det var när jag var liten... då tuggade jag på en massa saker.... zzzz.... men det var läääänge sedan.... zzzz.... Jag plockade ut lite ludd ur madrassen.... en tuss.... två tussar... mmmm..... zzzz..... en tuss till.... och en till.....

Nu för tiden är jag stor (nåja, nästan i alla fall) och kan möjligen ta munnen full med ull... men det får jag inte för matte.... men drömma kan man ju..... zzzz....

Nu kommer matte upp för trappen.... zzzz.... mmm.... hon stör....

"Vad är detta? Ligger du och tuggar på mattan????"

Nääää... jag zzzzzzover.... Det kan inte vara möjligt.... zzzzzzz..... Jag är stor nu.... zzoooover.....zzzz..... sån't gör inte jag längre..... zzzzz.....

Vaddå? Hål på mattan??? .... Jag har ingen aaaaaning om hur den hamnat mellan mina tassar.... och ingen aaaanning om hur den kunnat bli så blöt... jag bara zzzzover här.... och det är ofint att börja dagen med em massa ovett.... Låt mig sova!!!!

Trötter Koy

Idag har jag överträffat mig själv i fårhagen. I morse när vi kom ner till hagen tog matte fram långlinan och sade åt mig att ligga still medan hon trasslade ut den. Och det tog lång tid vill jag lova! Sedan bestämde hon sig för att jag skulle komma på inkallnigar och jag skulle kunna gå bredvid henne utan att springa i förväg. Flera gånger fick vi göra om innan hon var nöjd och lät mig springa iväg för att hämta in fåren. Vi tränade flanker åt både höger och vänster en stund innan matte bestämde sig för att lita på mig och prova utan linan. Hon var rädd att fåren skulle trassla in sig i linan om den fick hänga och släpa så den åkte av. Så skickade hon ut mig till vänster och bad mig hämta dem till henne. Jag rundade dem snyggt och lade mig ner när de gick mot henne. Så gick jag gå bakom en bit och sedan fick jag springa ut och stoppa dem från att vinkla av och försvinna iväg... Matte gick först och jag bakom och så flyttade vi in dem i lilla hagen. Det gick otroligt lätt, fast dessa tackor fullständigt vägrat att gå hit för en vecka sedan. Matte stängde till och sedan tränade vi en stund där inne innan matte bestämde sig för att släppa ut dem igen. När de sprungit iväg framför näsan på mig och jag låg kvar fick jag på nytt hämta in dem. Den här gången till den lilla fållan av några uppställda grindar mitt i hagen. Det gick också oväntat bra. Så matte släppte ut dem igen och jag skulle ligga kvar när de gick sin väg. Sedan fick jag på nytt hämta in dem till lilla hagen, och väl där inne fick de gå ut igen. Så tog vi en paus och då kom matte på att hon glömde ta en bild på denna bedrift. Alltså fick jag lov att hämta in dem ännu en gång till fållan. Men nu var tant Klara inte på humör längre. Hon ville inte in i fållan på nytt. Hmmm. Hur gör vi då? Ja, för att inte de andra ska sticka igen fick matte lov att stänga till grinden och då kom Klara på att detta kanske inte var så smart... Nu var hon, jag och matte ensamma utanför. Så när jag puttade på lite gick hon snällt fram och bad matte släppa in henne i fållan och jag kunde lägga mig utanför och vara fotomodell. Det är kul att matte har vett att uppskatta mitt fina arbete och att hon blev så himla glad av detta. Lite extra stolt var hon nog när det stannade några morgonflanörer och beundrade mig i arbetet. Flyttgubben Koy

Hon kastar som en kratta ibland. Nu slängde hon snörbollen in bland granar och tallar bredvid stigen. Och farbror Abbe har inte alltid tid att kolla, han bara springer dit han tror att den ska landa. Sedan står han där och ser sig förvirrat omkring och ber matte om hjälp. Då brukar hon berätta om han ska gå höger, vänster eller längre ut... Själv ligger jag still och kollar var den hamnar och sen springer jag dit och hämtar. Men idag hittade ingen av oss bollen. Till slut kom matte för att hjälpa oss, eftersom hon visste var den var. Trodde hon. Men inte då. Hon bad Abbe att leta där hon trodde att den var, eftersom han är så duktig på att hitta saker. Men ingen brydde sig om vad jag gjorde. Och här står jag och pekar och visar att den hänger högt upp i ett träd bakom ryggen på henne. Till slut står jag på bakbenen och hoppar för att få henne att fatta! Hallå! Hur svårt kan det va? Nu får du fixa ner den här och lära dig att kasta bättre matte! Spejaren Koy

Nu ska kottarna ut ur öronen. Ur mina öron. Allt enligt min matte. Idag när vi var hos fårskallarna fick jag först ligga lääänge och vänta utanför hagen medan hon skurade och bytte vatten åt dem och så höll hon på hur länge som helst och trasslade ut min långlina. Sedan skulle jag gå lugnt och sansat in i hagen. Lägga mig ner på kommando och komma på inkallning. Allt på väldigt långt avstånd från fåren, men inne i hagen! Det var nolltolerans på att hitta på egna uppgifter och på att inte lyda order. Det framgick med all önskvärd tydlighet att ribban höjts igen. Men så fort jag gjorde som hon sa så fick jag gå fram mot och flytta fåren lite grann... Lugnt och sakta gick jag emot dem tills de tog några steg... Sedan gjorde vi en ny övning. Det var så lugnt att fåren knappt märkte att vi var där idag. Men det var visst det som var hela poängen med dagens träning. Det var inte bara mig hon tränade utan även sig själv och fåren, Koy den hörsamme

Jisses vad det måste ha regnat här i helgen. Det är översvämning och massor av nya roliga badplatser i skogen nu! Vilken härlig förmiddagspromenad vi haft med många bad. Matte är inte överförtjust över blöt päls där ljungen snor in sig, men kul har vi. Och så har vi hittat massor av svampar. Gula svampar, taggiga svampar och bruna trattformade saker. Vi tävlar om att först hitta svamp att markera för då kastar matte bollen. Vi får leta/hämta medan hon plockar, men när det är så här mycket svamp kan man få lov att vänta ett tag innan hon hinner se och kasta. Men det här är en jätteroligt lek! Nybadad Koy

Nu har vi varit ute och rest. Det är spännande för det mesta, och heltrist ibland. Om man är hund i den här familjen får man lov att åka i bakluckan, men den här gången hade vi gott om plats så det var inga problem alls. Förutom då att de hela tiden ska ha mig till att ligga i en välbäddad avdelning och jag trivs bäst när jag har bäddat själv. Jag tycker inte att det ska vara så tillrätta-lagt. Första dagen åkte vi långt och stannade bara för korta rastpauser på vägen ner till Kivik. Där träffade mina tvåbeningar sina släktingar. Vi bodde på "Adagio på Österlen", en bed and breakfast som sa att vi var väldigt välkomna tillsammans med matte och husse. Det var ett trivsamt ställe som kan rekommenderas. Det är lite svårt att sova i ett nytt hus med nya ljud och en massa nya människor omkring. Särskilt första natten. Sedan är man ju så trött så då går det bättre... Så är det det där med att besöka sevärdheter. Där är det promenader i kort koppel som gäller, eftersom det är fullt av tvåbeningar, stora som små, hundar, bilar och ofta en massa ätbart överallt. Det är tröttsamt, men vi skötte oss jättebra. Så nu har vi sett Ale stenar, glimmingehus och en massa annat. Roligast var fåren i hagen bredvid. Nu är vi hemma igen. Fulla av nya erfarenheter och massor av energi:))Turisten Koy