Vår allra finaste vän,  Abbe, har efter en kort tids sjukdom, lämnat oss.

Abbe var den mest fantastiska vän och träningskompis man kan tänka sig. Alltid pigg och glad när det hände nå´t och alltid intresserad av att lära nytt. Bara det fanns en boll eller en godbit som belöning så kunde han anstränga sig till det yttersta för att lyckas.

Han har lärt vår matte en himla massa om hur man kan använda trix och konster i friskvårdande syfte och tack vare Abbes träningsiver så blev det också både kurser och tävlande i freestyle, lydnad och agility trots artrosen i lederna. Varenda dag ville han ha sin morgongymnastik på skogspromenaden. Konsterna varierade utifrån dagsformen, men glädjen i att få jobba fanns alltid kvar.

Abbe var fantastisk på att arbeta med nosen och han har hittat åtskilliga bortslarvade nycklar, halsband och andra värdeföremål, liksom en hel del skräp som människor lämnat efter sig i skog och mark. Allt har vi inte tagit hand om, men många sopor har städats undan från vår natur. Att leta kantareller var också en uppskattad uppgift, särskilt när han kunde norpa åt sig en och annan innan matte hann fram.

Abbe älskade att bada och fick han simma och hjälpa till med tilläggning av båten, bärgning av föremål eller andra göromål i vattnet så var lyckan fullkomlig. Hur ska vi klara oss nu när vi tappar nå´t i vattnet? Om han sedan fick åka gummibåt tillsammans med husse också så var semestern räddad. Så skönt att du hann göra det den här sommaren också!

Abbe var alltid vänlig mot alla runt omkring och dessutom var han oerhört känslig för hur människor i omgivningen mådde och han fanns alltid där för att ge tröst åt andra vid behov.

Vår mattes gamla moster som inte tyckte om djur under hela sin livstid och aldrig ville ha dem i sin närhet ger det mest fantastiska och unika exempel på Abbes förmåga som man kan tänka sig: Denna moster var drygt 90 år när hon miste en mycket närstående vän. När matte var och hälsade på några dagar senare ville hon inte lämna Abbe i bilen, så han fick följa med in, men ligga stilla på dörrmattan i hallen medan de fikade och pratade i köket. Mostern var ledsen när hon berättade minnen och grät lite när hon kände att "snart så är jag ensam kvar"... Plötsligt smyger Abbe in i köket utan en blick på matte och går raka vägen fram till denna gamla kvinna som aldrig velat hälsa på honom tidigare och lägger sitt huvud i hennes knä. Matte bara gapar när hon ser sin moster börja klappa hunden över huvudet medan tårarna trillar nerför hennes kinder... När sedan begravningen kommer och matte sitter mitt emot prästen och sin moster så tror hon inte sina öron när hennes moster berättar för prästen om den "fantastiska hunden Abbe"... Inget annat djur hade lyckats beröra denna person på ett positivt sätt under 90 år tidigare, men Abbe kände - just där och då när han låg på en dörrmatta i en främmande hall - att hon behövde någon att bry sig om...   

Det var vår Abbe.

Abbe trivdes alltid bäst när han fick vara med och vara nära. Hans egenhet att ligga nedanför soffan/stolen och begära att matte "håller tass" orsakade många leenden och hans förkärlek för att ligga ovanpå husse i en tvåmanssoffa gav extrem närkontakt. 

Många var de vänner som föll för Abbe och som gärna ville ta hand om honom när vi behövde passning. Tack alla som hjälpt oss att ta god hand om Abbe - han bad oss hälsa till er alla att ni betytt mycket! 

Abbe drabbades av en ovanligt aggressiv form av cancertumörer som satte sig i munnen och halsen och som inte kunde behandlas. Vi är tacksamma för ett väldigt bra omhändertagande och professionellt bemötande av personalen på Albano Djursjukhus som vi hoppas slippa uppsöka på länge nu :). 

Koy och mina tvåbeningar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min matte har varit försvunnen. Länge! OJ, vad jag har väntat... och väntat... och väntat... Hon försvann natten mellan onsdag och torsdag och sedan har hon inte synts till. Jag har suttit vid fönstret och tittat ut, jag har lyssnat efter motorljud...

I vårat område bor det ett antal små hundilskna "tussar" som brukar skälla ut mig varenda gång vi möts - helt utan anledning faktiskt. Jag har ju faktiskt inte gjort nå´t. Ännu.    Nu när vi har "kusinbesök" är det inte heller helt lämpligt att gör...

Vi har besök av min kusin från landet sedan en vecka. Han är en lite annorlunda typ kan man säga. En walesare och ibland lite svår att förstå. De snackar ju så konstigt. Jag fattar inte riktigt vad det är han håller på med när han går iväg för sig sj...

      Äntligen Hemma! Visst är borta bra - men hemma är faktiskt bäst! "Borta" har de senaste dagarna varit på några campingplatser i Dalarna med husvagnen, matte och husse, och större delen av tiden har jag åkt bil och promenerat bland en massa ...

  I går fick jag mig en överdos av bilar! Det var bilar på längden, bredden, höjden och tvären... Minst... Dagen började med bilresa från campingen till Rättvik och där var det någon sån där bil-happening som alla med stora fina bilar måste vara ...